![]()
Tänk!
Igår var det skolavslutning, äntligen!
Och nu har pojkarna påbörjat sitt sommarlov, och idag ska det firas med en tur till nånstans man kan bada för det känns som en väldigt bra grej som första sommarlovsdags-aktivitet. Jag har dom bara två sommarlovsdagar nu, men sen om en vecka är de ju mina en hel vecka igen och då jefflar ska det varas ledigt i Drömmen. Jag åker ju som sagt upp redan nu på tisdag efter jag varit hos frisören (blir egentligen lite sent, men hey – jag m å s t e fixa håret innan jag bosätter mig i skogen i två månader) så jag får några dagar där utan pojkar innan de kommer och sätter liv i huset.
![]()
Det jag älskar mest med Drömmen är kanske svårt att förstå, men det är framförallt tre saker:
– det ena är att inte se en enda människa under så många veckor (att få vara eremit). Jag tycker att det är så fantastiskt skönt! Ingen som förväntar sig något av mig, ingen som vill eller behöver något, ingen jag har ansvar för eller ska ge något till. Jag får vara helt bara jag, och barnen såklart de veckor de är där och de behöver såklart saker av mig men det är något annat på något vis, men jag har alltid en sådan lättnad i att ”nu checkar jag ut och behöver inte ens ha dåligt samvete för ingen är ens i närheten”. Låter knäppt kanske. Skitsamma, så är jag.
– Det andra hör ihop med det första lite, men det är att jag är så befriande sunkig där ute. Blåmärken överallt, jord överallt, badar i sjön så ofta att duschen inte alls går lika varm som den gör hemma, mjuka kläder, noll tanke på hur jag ser ut egentligen – ofta till den grad att när jag väl ska in till civilisationen så står jag rådvill och drar i kläderna i garderoben eftersom garderoben jag har där inte alls är byggd av plagg för att visats bland folk utan plagg för att vara själv i en skog. Träningstight, shorts, luftiga klänningar, collegetröjor, pyjamasar. Mest går jag runt och gräver i rabatten iklädd bh och hängslebyxor, för det är skönast så. Och ska jag ner till sjön är det klänning eller badkläder och shorts eller linnebyxor och rymliga linneskjortor. En mer lantlig stil, antar jag.
– Och så det sista; att använda kroppen massor! Åh, detta är så underskattat! Jag lyfter ju och gräver och bär och målar och sopar och krattar och rensar ogräs och skjuter gräsklippare och bär jord och skrapar färg nästan non stop under tiden där – för att jag ÄLSKAR det. Hela kroppen skriker på kvällen (jag har ju en så trasig rygg att jag egentligen inte alls är gjord för sånt) men trots det njuter jag, och varje dag försöker jag hitta något sådant att göra. Tänkte på det nu sist jag kom hem igen efter några dagar i Drömmen, jag stod där i vardagsrummet och stirrade mig omkring och tänkte ska jag inte göra NÅGONTING nu? och då blev det tydligt hur mycket jag gjort när jag var där. Det är avkoppling för mig, jag får ut stressen genom att kroppen rör sig, jag blir grundad och mig själv. Fantastiskt är det, ont eller ej.
Ja, därför älskar jag Drömmen, och av hundra anledningar till såklart.
Men dessa tre saker; det är nog det som toppar allt annat.
