För en tid sedan träffade jag Nelly för att följa upp på min födelsedagspresent från henne (mer om det i ett senare inlägg, så grym födelsedagspresent!) och då fick jag min julklapp. Ha! Det är ju verkligen inte så att vi ger presenter till varann varje gång vi träffas, mina vänner och jag, även om det kanske känns så. Men när man inte hinner med innan jul och träffas efter istället så får det helt enkelt bli julklappsutdelning i januari istället och det går ju precis lika bra.

Lite bättre till och med? För i december får man ju sina julklappar och januari är världens tristaste månad som absolut piggas upp av en stor cellofanklädd korg med rött silkesband.

Jag blev så jäkla bortskämd igen, och varje gång förvånas jag lite över hur väl mina vänner faktiskt känner mig. Ska vi se?

 

 

En korg med hudvårdsgottis!

Det är för övrigt världens bästa presenttips; fyll en korg med lite roliga sheet masks och saker som personen aldrig skulle köpa själv, slå in och ge bort. ”Unnar-sig-sällan-lyx” i en korg, liksom.

 

 

Ett polkachoklad också!

Älskar choklad med polka. Älskar. Särskilt med ett glas riktigt mustigt rött vin en höstkväll. Åh.

 

 

Sheet masks! Världens bästa grej. Och en sheet mask för brösten också, där ser man! Eller ja, för dekolletaget. Oavsett skulle jag inte dö av lite anti age överallt i det området.

 

 

Och några roliga små peeling-pluppar för ansiktet? Ser fram emot att testa dessa, känns skonsamma och fina.

Så vet ni inte vad ni ska hitta på åt den där personen i ert liv som snart fyller år så har ni här lite tips. Jag blev tokglad såklart; Nelly prickar alltid rätt den galningen.

Nu ska jag sätta mig och skriva ett föredrag jag ska hålla i Helsingborg nästa vecka (Helsingborgs Stad har någon afton för företagare) så att det är klart, för jag kommer inte ha tid att sätta mig ner och fila på nåt sånt igen förrän samma dag det är dags och det blir lite väl tätt inpå. Men jag hoppas ni får en fantastisk fredag, att ni har lite snö (vi fick puder inatt!) och att ni  får sovmorgon imorgon.

Vi hörs ju snart igen, ju.

 

 

Hej hej hemifrån Banditen!

Där var jag nämligen på lunch igår; passade på att ta min lunchbrejk hemma hos henne eftersom hon i vilket fall ändå bara var hemma och kurerade handen i handbaksmälla och då kan ju lite besök vara trevligt. Tänkte jag iallafall, och hon verkade hålla med. Så jag körde dit med lunch och sen satt vi uppkrupna i sängen med förpackningarna balanserande på magen och pratade och sällskapade varann ett tag.

 

 

Lyra var där! <3

 

 

Ja, och Doris såklart.

Tog inget kort på Banditen eftersom hon hade handbaksmälla, om nån nu undrar, men hon var också där såklart. Vi kom fram till det perfekta temat på hennes 30-årsfest (hon fyller ju 30 nästa vecka!!!) och började direkt gå loss på Pinterest. Herregud, man kan ju fastna i evigheter där inne om man väl börjat snurra runt bland bilderna.

 

 

Där var jag!

Jo, förkyld fortfarande. Man kan se det på nåt vis, ögonen är halvöppna. Kan vara hostmedicinen också i och för sig, den blir man lite snurrig av. Men det är verkligen bara resterna kvar nu; som det envisa snorandes och den precis lika envisa hostan. Hostan är det värsta dock; personer med min typ av rygg borde vara förskonade från all typ av hosta i en evighet amen.

 

 

Hos Banditen kunde man tro att det var april om man bara lät persiennerna vara nerdragna. Tulpaner och doftljus och mjukt, mjölkvitt ljus som det alltid är hemma hos henne. Ett av de mest hemtrevliga hem jag vet.

Och så fick jag en lunchdejt och Banditen en stunds sällskap en helt vanlig onsdag.

Kunde ju inte blivit så mycket bättre än så.

 

 

Titta!

Igår när jag drog upp mörkläggningsgardinen var det minsann vitt ute! Inga mängder, men tillräckligt för att ljusa upp en måndag och för att Tant och Haggis skulle vända på klacken vid ytterdörren och gå in och lägga sig igen.

Nä nä sånt här gör vi inte sa dom.

 

 

Men Spöket och Prosten hade inga problem med att ta sig ut för en morgonlek i snön. Eller ja; Spöket tycker ju att det blir förskräckligt kallt efter bara en kort stund såklart men hon kunde ändå övertalas att vara ute. Prosten är fortfarande så valpin att precis allt är livet, inklusive snö, så han körde racing i trädgården så jorden flög och snön rasade från grenarna.

 

 

Ändå fint, trots att det är så lite <3

I förrgår körde jag en nagelsax rakt in i den köttiga delen av pekfingret så blodet sprutade (okej, kanske inte sprutade, men det var helt klart blodvite) så Leo fick tejpa ihop mig med ett Babblarna-plåster, och det värker bannemig än idag? Sån klantig otur. Körde dock upp näven i mannens ansikte minst sju gånger i söndags och frågade om det verkligen inte behövde sys och han envisades med att säga nej, så jag antar att jag kommer överleva.

Idag ska jag beta av arbete i vanlig ordning och sen i eftermiddag ska jag in till Malmö för ett möte och lite annat – inte varit i Malmö sen jag låste in min revisor så det blir kul. Tar med mig kameran tänkte jag, så kan ni hänga på! Ska försöka ta upp vloggandet igen också, ni är många som efterfrågat det, det tar bara en sån himla tid att redigera videon och ladda upp den att man liksom drar sig för att göra det. Men det kommer.

Fin tisdag så länge vänner!