Att låna brorsans rum.

 

Jodå; såhär ser det ut hemma hos oss också.

Kaos och stök och hårda leksaker man trampar på när man famlar sig ut på kvällen efter att ha hämtat något; utklädningskläder och kritor och en tröja huller om buller och mitt i det: en lillebror som inte alls borde vara där utan på sitt egna rum. Om man frågar Leo då. Noah tycker absolut han borde vara där.

Fördelen med två rum är ju helt klart nyhetens behag; de brukar ofta börja leka på Noahs rum och då blir att komma upp på Leos rum som ett alldeles nytt ställe på nåt vis, och sen när de skiftar tillbaka igen så är plötsligt Noahs rum jättekul ännu en gång. Och de är faktiskt väldigt duktiga på att dela med sig; det enda Leo har viss oro för är Noahs förmåga att vara ”försiktig”.

Och det kan man ju förstå; med tanke på att Noah på bilden är i full färd med att svinga en golfklubba inomhus.

Häpp.

 

 

Fråga mig inte vad den ungen gör; han har så mycket show i sig att hälften kunde vara nog haha.

Men jo; självklart är det inte alltid städat hemma – det är bara det att man oftast passar på att ta bilderna den lilla stunden det precis blivit städat och innan barnen hunnit in och vänt rummet upp och ner. Och nu har de fått in en ganska så bra vana på att plocka tillbaka det som dragits fram, så det blir helt klart lättare att hålla rummen i ok tillstånd när själva plockandet inte ligger enbart på en själv utan det räcker med att dra in dammsugaren (även om Leo har att han ska dammsuga och torka golvet på sitt rum en gång i veckan för att få sin veckopeng; man får ju gå över det själv sen efter såklart men huvudsaken är att han har det i sig att det ska göras och att en dammsugare inte tar livet av dig).

Såhär ser det alltså ut hemma hos oss också, och med småbröder som smiter in på storebröders rum när storebröderna inte tittar. Vilket jag själv minns så väl från när jag var liten; hur min systers rum var det bästa och hur jag SÅ GÄRNA ville vara med när hon hade vänner hemma på besök. Sen var i och för sig min syster helt överjordiskt snäll och lät mig faktiskt vara med och inkluderade mig i så mycket hon inte alls hade behövt vilket jag än idag kan bli helt tagen över. Min bror däremot var mer normal; där fick man en dörr stängd rakt framför ansiktet och så var det med det.

Men! Onsdag! Den här veckan går så snabbt att jag knappt hinner med, och snart är det ju redan över. Phju. Lite, lite mer kvar att hinna har jag.

 

Rekommenderade inlägg

5 thoughts on “Att låna brorsans rum.

  1. För att komma till mitt rum behövde jag gå igenom min syrras rum eller mina föräldrars. Valde såklart alltid syrrans. Och behövde alltid gå fram och tillbaka ca 500 gånger när hon hade kompis där.
    Ibland var hon snäll och lät mig sitta bakom hennes fåtölj. 😂

  2. Vad bra att tidigt ha med barnen att städa! Kan bli så lack på föräldrar som säger att barnen är ”för små” eller ”inte kan”. Självklart kan dem inte, men det tar ju ett tag att lära sig och det går fortare om man börjar! 🙂 Det kommer att bli bråk om det ibland, för det är ju inte alltid roligt. Men man kan ju göra det roligare och motiverande med veckopeng, beröm och lekar!

    Sen är det tyvärr många som fortfarande inte riktigt förstår att pojkar också behöver lära sig att städa. Det är lite synd. Har en kompis med en tre-snart fyra åring och han är så duktig på att dra fram och ingen ställer några krav eller ber honom hjälpa till att ställa tillbaka. För han är ju pojke och så liten… 😛 Nu när vi var där i helgen så lekte min sambo med honom och efteråt sa han ”nu får vi hjälpas åt att plocka in det på rummet igen” och mamman bara ”HA! Det kan han inte”. Fem minuter senare hade pojken burit in alla bitar tågbana helt själv. 😛 För sambon gjorde det till en lek. Det var kul och pojken fick beröm och uppmärksamhet när han gjorde det. Det är ju klart att barn inte lär sig städa/lär sig vilja städa om vi vuxna gör det till en tråkig och negativ sak eller inte låter dem få försöka. Sambon fick inet vara med och städa när han var liten, tydligen. För hans mamma tyckte bara att det var irriterande att det inet blev ”ordentligt gjort” och gjorde om det efteråt och klagade på hans försök, istället för att visa vad han kunde göra bättre. Än idag har vi diskussioner om städning hemma eftersom sambon under så många år inte tänkte på att saker inte plockar upp sig själva eller behöver göras rent! Det tog honom några år in i vår relation att förstå att toaletten inte städar sig själv utan att jag faktiskt städar ur den kontinuerligt. Det var skitkul att se hans min när han fick gissa hur ofta jag skurade toaletten. Han visste liksom inte att man gjorde det… 😛 Den var ju alltid ren när han kom dit.

    Min mamma var det sämsta föredömmet när jag var barn och klagade alltid när hon städade. Hon själv var värdelös på att städa och det såg alltid hemskt ut hos oss. Och då menar jag hemskt! Högar med saker, matrester på köksbordet, disk i diskhon trots att vi hade diskmaskin och papper överallt. Hon själv saknade förmågan att lägga tillbaka saker där hon tog dem utan dumpade dem på närmaste platta yta oavsett om det var ett bord eller ett golv, sedan blev det kvar där. Följdaktigen var hon den enda som visste vart saker var i huset. Pappa gjorde ingenting för att hjälpa till heller. Han höll superfin ordning i deras sovrum och i sin mancave, där han hade musikinstrument och datorn, men han städade inte övriga huset utan klagade bara på vad mamma inte gjorde. Han tog sin egen disk men inte familjens… när dem skillde sig betalade han mig för att dammsuga, köpte enbart porslin så att det räckte till mig, honom och syrran så att det aldrig kunde vara disk i diskhon. Han höll ordning genom att inte äga några prylar. Numera dock har han samlat på sig och det är typ lika stökigt hos honom som hos mamma…

    Mamma gnällde på oss att städa och det var alltid hot och bråk om det. Men när hon själv inte gjorde det och inte höll efter var det ingenting man ens tog seriöst. Jag kommer ihåg hur farmor alltid blev ledsen och städade när hon var på besök hos oss, och hur arg mamma var för att hon gjorde det. Det fick även mig att bli arg på farmor som kom och ”ställde till det” men jag älskade hemmet efter att farmor varit på besök för det var så rent och fint och man hittade allt man behövde!

    Det var först när jag flyttade hemifrån som jag lärde mig. Det var så skönt när ingen klagade eller stökade ner, och jag fick så fint beröm från alla – särskilt mamma – när dem besökte mig. Farmor var så himla stolt och det motiverade mig att ha det ”fint”. jag blev nästan för besatt av organistation och praktiska lösningar. Ofta tror jag det handlar om just det, att man har för mycket prylar/skräp och ingen förvaring. Om man bara kan sortera skräp från prylar och sedan ordnar förvaring som är enkel att komma ihåg och komma åt, så blir det roligt att städa och hålla fint! Det ska bli jättekul nu att själv bli förälder. Jag vet ju att huset kommer att bli stökigare, men det är så roligt redan nu att leta bra förvaringslösningar som barnen själva kan använda, korgar, backar, skåp osv. Och framförallt tänka på att man inte behöver ha 2000 leksaker… som vi hade! Då är det inte lätt eller roligt att hålla ordning!

    Nu tycker jag att städning är rätt roligt, för jag gör det till en rolig grej. Lyssnar på ljudbok eller radio och gör det när jag är på bra humör, helst i dagsljus för då är jag som piggast 🙂

  3. Det här var väl perfekta bilder för bloggen. Istället för allt uppstajlat, stelt, perfekt. Mera stökiga bilder hos en småbarnsfamilj behövs. Att det inte fungerar att ha det perfekt och i ordning jämt borde alla bloggläsare få se. Vi med småbarn vet det. De som inte har det kanske tror att det går att ha det perfekt eftersom det nästan bara är såna bilder som visas från hem som det bloggas om. Vad gör det om det ligger ett par leksaker framme när man fotar, liksom. Det blir mer naturligt då. En tröja slängd över en stolsrygg, typ. Det är ju så man har det. Hela tiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *