Överallt här hemma nu är ljuset gräddigt gult på mornarna och kvällarna av adventsljusstakarna och stjärnorna som kommit upp. Kunde inte låta bli att försöka få det på bild trots att det egentligen är på tok för mörkt; kameran kan inte komma fram förrän tidigast efter klockan 10 här hemma nu för tiden om det inte ska bli alldeles för grumligt. Men man kan ju å andra sidan inte fånga gräddljus i dagsljus, så då får man ta lite grumligt helt enkelt.

Jag har fått upp stjärnorna i vardagsrummet, trädet i stora hallen och ljusstakarna i sovrummet. Ikväll fortsätter jag och pojkarna med att sätta ljusen på deras rum, baka pepparkakor och lyssna sönder julmusiken – man får ju bara höra den en liten tid på året så då gäller det att maxa. Idag kommer Skånska Dagbladet hit om jag inte har helt fel dag för mig och ska göra en intervju/grej (säger till när det finns ute) och jag har en del jobb att beta av, annars tänkte jag att det här skulle få bli en ganska lugn tisdag med tidigare hämtning och just pepparkaksbak. Vardag med lite julströssel på toppen alltså.

(Om ni undrar varför det ser ut som om snömannen ligger under mitt täcke på nedersta bilden kan jag berätta att så ser det ut när en saluki och en stor kudde delar plats under ett duntäcke – det var minus 5 ute idag och då vill en något större del av flocken ta vara på kroppsvärme). På mitt sängbord är det en vanlig röra av min fysiska almanacka (jag MÅSTE ha en klassisk gammal fysisk almanacka annars skulle jag inte hålla reda på någonting), tre stycken böcker och min frukost bestående av grekisk yoghurt, honung, favoritmuslin och skivad banan. Standardfrukosten skulle jag säga, ihop med en matsked MiviTotal, en rosenrot, en kapsel tranbär och en ingefärsshot.

Men ja; här är julen nästan helt uppe (ingen gran ännu dock) och i princip alla julklappar är redan inhandlade vilket är så FANTASTISKT skönt. Jag har bara hundarna kvar, och så en sak till åt Leo. Förr i tiden sprang jag alltid en eller två dagar innan julafton, men senare år tycker jag det är fantastiskt att ha det klart redan i november och sen bara ha lite sjå med att passa leveranstider några dagar innan det är klart. Att svettas i butiker dagen innan jul var lite standard, men aldrig särskilt trivsamt.

Ja, ja – tisdag var det ja. Det kör vi på.

 

Jo, men det var det här som mötte mig i lördags morse i Jönköpingstrakten.

Minns ni att jag anmälde mig till FAK i Växjö i somras? FAK är Frivilliga AutomobilKåren – en rikstäckande frivilligorganisation som lite enkelt sagt finns till för att kunna stärka de myndigheter och den regering vi har i kristider och främja totalförsvaret. Om någon kris inträffar är alltså FAK en resurs att ta till när samhällets vanliga resurser inte räcker till (vilket kan ske till exempel vid skogsbrand eller extrem torka som i somras eller vid väpnat angrepp/attack – det finns ju ett långt spann där emellan där samhällets resurser inte riktigt räcker till alla gånger).

FAK utbildar bland annat folk i att kunna hantera och köra tunga fordon för att se till att den tunga trafiken fungerar även i krisläge. Jag har så länge känt att jag fattas en kunskap för att kunna vara behjälplig om nåt händer (kände mig till exempel alldeles maktlös i somras när bränderna rasade och ville kunna vara till nytta – jag avskyr att känna att jag fattas kunskap inom områden jag kanske kommer behöva) så när jag sprang på FAK i Växjö lät det som något alldeles perfekt för mig, så jag anmälde mig och i lördags var det alltså introkurs.

 

 

Där är Kurt Lindberg från Länsstyrelsen som gick igenom hur FAK jobbar, hur samhället är uppbyggt i form av respons i tider av kris, vilka larmkedjor det finns och så vidare.

Syftet med introdagen är att ta reda på vilken av alla områden man skulle kunna tänka sig att verka i – sen kan man gå grundutbildningen i just det området och bygga på efter hand (det är MSB som bekostar alla utbildningar). Olika områden inom FAK är till exempel bandvagn, snöskoter, fyrhjuling, hjullastare, tunga fordon, elverksoperatör, motorsågsoperatör, ADR-specialister (=farligt gods) och drivmedelsspecialister.

Alltså, blir ni inte lite sugna ändå?

 

 

Under tiden vi lyssnade på föreläsningar lagade lottorna lunch i tältet utanför.

 

 

Sen blev vi utsläppta för att titta på de olika områdena!

Här fanns det saker att titta på kan jag lova.

 

 

Glad kurskamrat ser ut att vara pepp på fyrhjuling!

 

 

Här har vi eloperatörerna!

De visade olika storlekar på aggregat och hur/när de används. Det mindre kan till exempel vara om det skett en tågolycka; då körs det ut tält, aggregat, lampor etc så att rakel kan hållas igång och en liten ledningscentral upprättas. De större för äldreboenden och annat som behöver ström när elen går (vid storm eller angrepp) och så vidare.

Just el har jag dock alldeles för stor respekt för, så det blir inte min grej.

 

 

Men det här! Det här är min grej!

Bandvagn!

 

 

Vi fick en liten genomgång i bandvagnarna (alltså; världens underbaraste instruktörer för övrigt – de fick mig att sakna Falu Rödfärgtiden lite) och sen fick vi bannemig prova själv. Dock i väldigt snäll terräng, men ändå!

Jag var lite nervös när vi skumpade iväg, men …

 

 

Den var inte alls så tung eller svårmanövrerad som man kunde tro! Trots att man hade släp där bak och allt. Jag blev alldeles frälst i bandvagnarna och såg direkt vilken enorm nytta den här maskinen kan göra i alla möjliga typer av händelser; allt från såna som sker hela tiden till mer extrema sådana.

Jag vill bli bandvagnsförare helt enkelt. Eller; jag SKA bli bandvagnsförare. Så snart grundutbildningen (4 dagar är den) startar nästa år så ska jag ta den, sen behöver jag snöutbildning i 4 dagar, sen avancerad utbildning i 3 dagar och så en avancerad till i 3 dagar och en repetitonsutbildning i 2 dagar och sen är jag bandvagnsförare. Och ja; då måste jag ta motorsågskörkortet också (också via FAK) vilket är perfekt för det behöver jag i vilket fall känner jag. Man kan inte ha ett hus mitt i skogen utan att kunna hantera en motorsåg.

 

 

Väl tillbaka fick vi öva på att klättra ur taket och sånt där som kan vara bra.

 

 

Världens trevligaste kursare provsitter släpet för bandvagn.

 

 

Så övade vi på att lyfta in skadade personer för transport, det gick fint.

 

 

Jag fick vara skadad jag också, mig kastade de mer eller mindre in och säkrade i släpet.

Ja, och det var det! Och varför i herrans namn vill jag göra det här då?

Jo, men som jag sa; jag vill kunna vara till nytta även i kris. Jag vill fysiskt och handgripligen kunna hjälpa till när något sker utan att för den sakens skull beväpna mig och slåss. Men också vill jag ha kunskapen om de här sakerna i rent egoistiskt syfte; jag tycker att jag behöver kunna hantera en motorsåg när vi har hus i skogen och jag vill kunna köra ett tyngre fordon om det behövs. Och bandvagn, motorsåg och ATV hör liksom lite ihop (ATV är fyr- och sexhjulingar, motorsåg behöver du kunna när du kör bandvagn så att du kan hoppa ur och ta hand om ett träd som behöver fixas på din väg fram till exempel) så det passade mig perfekt.

Om jag blir bandvagnsförare finns det en miljon saker jag kan vara till hjälp med. Jag kan köra ut stora tankar vatten i svår terräng i skogsbrand, jag kan köra eloperatörer som behöver knacka snö från ledningarna efter stora snöfall, jag kan köra ut och hämta skadade människor som finns i terräng där inga vägar går och så vidare. Jag kan vara till nytta.

(Sen är jag lite sugen på farligt gods, men det får bli i steg två i så fall).

Så nu är introutbildningen genomförd och jag väntar på att datum för grundutbildningarna ska släppas. Om ni blir nyfikna på FAK kan ni läsa mer HÄR och jag kan absolut rekommendera att iallafall ta en introutbildning så du får lite hum om vad som finns och vad du skulle vilja göra.

Kanske ses vi på en grundutbildning i bandvagn framöver?

 

 

Det blev ju inget Huseby i år – men det blev Wapnö! Och det är jag glad för, för så himla fint där var!

Det ultimata vore såklart att gå allihop, men eftersom killarna var hemma fick det bli Mamma, Göran och jag – och det gick ju fint det också. Vi kom fram vid fyra ungefär och det var skymning och fantastiskt vackert, och överallt spelades det julmusik. Morgonen efter skulle det börja snöa men det visste jag inte då, önskade bara i hemlighet några flingor för att ytterligare addera på julkänslan.

 

 

Wapnö var inte lika stort som Huseby, men känslan fanns där med råge. Överallt vackert julpyntat, ståtliga byggnader och mängder av julslingor. Ett extra plus för den grusbelagda gångstigen; det blev aldrig klafsigt och geggigt som det lätt blir på Huseby och eftersom vi kom en fredag innan anstormningen hade vi gott om plats att röra oss på.

 

 

Nästan direkt såg jag stället jag helst ville besöka.

Kan ni gissa?

 

 

Johan! Där jag köper mina fällar (utan undantag), varma sockor, mössor och annat. Han har verkligen Sveriges vackraste fällar (finns ekologiska) i alla typer man kan tänka sig; lockiga, raka, fluffiga, långa och korta. Och de stickade strumporna som skymtar bakom honom lever jag i.

Han hade blivit långhårig och köpt en cykel så vi enades om att han hade en medelålderskris.

 

 

Ska du köpa en enda fäll så köp av Johan, tycker jag. Hans egna djur, möjligheten till ekologiskt och valmöjligheten bland sorterna väger tungt. Här kan du se fällar jag köpt tidigare år:

 

 

Ja, där skymtar strumporna också på nedre bilden.

Det där är ju en smaksak men personligen tycker jag om lockiga fällar i olika nyanser av grått; allt från nästan vitt till riktigt mörkt. Ni ser dom ju överallt hos mig; i soffan, i fåtöljerna – håller värmen, skakas lätt rena och är perfekta för barnen och hundarna.

Johan har ju ingen webbutik direkt, men jag vet att flera av er kunnat beställa via telefon eller mail, så ni som är sugna på en riktigt bra fäll kan alltid kolla där om ni inte är på Huseby eller Wapnö (kontaktuppgifterna till Johan finns på hemsidan HÄR).

 

 

Den här gången köpte jag dock ingen fäll, jag har fullt, men hittade annat istället (vad ser du längre ner).

Så där strosade vi runt på Wapnö och mös tillsammans! Jag fick feeling när mamma och Göran gick framför mig mot entrén till slottet och gastade: stoooopp! stanna där och pussa varann! det blir som ett bröllopskort!

 

 

Jäkla tur att det inte var ett bröllopskort, för det var så mörkt ute att jag måste blivit snudd på lyset och satte fokus på slottet istället.

Ja ja, så kan det gå. Men tanken var bra.

 

 

Det finns mängder av gott att handla även på Wapnö!

Jag hittade det vanliga; hjortronsylt, ost, korv, senap och allt sånt man kan tänkas behöva till jul och som är absolut roligast att handla av små knallar.

 

 

Och inne i slottet kunde man äta gröt, kika på kristallkronor och bli förtjust i pampiga kakelugnar.

 

 

Och var man än tittar är det jul och vackert och gemytligt.

Men vad kom jag hem med då, förutom mat?

 

 

Hos Johan köpte jag detta bedårande lilla babyset till Nellys groda!

Små, små tossor för att hålla små, snö fötter varma och till de ett par vantar – precis lika mjuka. Kommer bli en perfekt julklapp till en liten älskad. Fanns i lite olika färger men fastnade för den här.

 

 

Och hos Johan hittade jag även fluffiga, varma tumvantar till Noah!

Noah blev mycket förtjust och har gatt de på sig inomhus sen han fick dom. Bra betyg, ändå.

Och så var min allra första tur till Wapnö. Jag skulle säga att det som är plus gentemot Huseby är parkeringsmöjligheterna, alla grusbelagda områden och att det är lättare att ta sig fram med barnvagn. I princip såg jag nästan exakt samma utställare som på Huseby, bara färre, så utbudet är detsamma och miljön är ju vacker på Wapnö också. Minus? Tomten var inte alls i klass med den på Huseby (typ bomullsskägg som fladdrade glest i vinden, skulle inte ens lurat en ettåring). Och tja; Huseby är ju trots allt Huseby.

Så jag får väl säga; besök båda?

Julmarknader får man ju inte för många av.