Att ha haft hemmafest!

Busen, Livet

 

Igår fyllde som sagt Leo 7 år och då måste ha festa till det lite, även om det riktiga kalaset med kompisar är imorgon (phju på den). Så han fick önska mat för dagen, och när han kom hem stod paketen redo att öppnas på bordet. Men man måste äta först!

 

 

Bakad potatis med Skagenröra hade Leo önskat, och det är ju hyfsat lätt. Och så morotstårta och Oreo-cheesakecake; men morotstårtan hade de fått börja på redan på morgonen så den visste han redan om. Vi spelade Happy Birthday på repeat här hemma och åt bakad potatis och väntade ivrigt på att få öppna paket.

 

 

Ja, så var det ju en liten detalj till när det är fest …

 

 

… konfetti!

Dagen till ära hade Leo dessutom tappat sin andra tand i livet, så nu har han en rejäl glugg i underkäken. De andra sitter som berg till hans stora förtret.

 

 

Ja och sen var det paketöppning och konfettifest för hela slanten, och det var en mycket nöjd sjuåring som satt länge och byggde med sitt nya Lego på rummet innan det var dags att sova.

Och imorgon är det alltså barnkalas med en himla massa barn, det blir kul. Och lite slitsamt. Ni vet. Planerar att ligga raklång i sängen sen med en Hemmakvälls-hink på magen och ha det alldeles tyst i en timme eller så (kanske ta ett bad?) för att hämta mig. Men nu är det bara fredag än så länge och det innebär lite glas för att slutföra den här veckan och kunna ta h e l g sen på riktigt.

Ha en superfin fredag, vänner! Ta hand om er.

 

 

Att fira en Leo idag!

Livet

 

Idag fyller han år, vår Buse.

Alltid lika kolsvart ute varje födelsedagsmorgon, alltid morotstårta beställd, alltid yrvaken och med håret åt alla håll när han ska blåsa ut ljusen.

Att han har blivit sju kan jag inte ens greppa – på sätt och vis var det ju alldeles nyss han kom till världen? Samtidigt hundra evigheter sen. Det händer mycket i ett liv på sju år; man får lillebror och lär sig läsa och vågar hoppa från trampolinen i badhuset utan att tveka.

 

 

Man kan sätta igång Youtube, ställer frågor om precis allt som finns att fråga, går över den där gränsen när mamma och pappa inte kan tala i kodspråk med varandra längre eftersom man förstår engelska bra nog att hänga med och att sätta ihop meningar när de bokstaveras var tydligen väldigt lätt så det fick vi sluta med för längesen. Man kan få veckopeng när man är sju, cykla på större cykel, hoppa högt på studsmattor.

Och man kan vara väldigt, väldigt älskad.

Grattis Leo på sjuårsdagen! Hoppas du alltid får vara du.

 

Att ha skogsnära.

Drömmen

 

Det finns inte bara barrskog i Drömmen utan lövskog också –

jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som är vackrast? Lövskogen är sagolik, särskilt på hösten, men det är också något speciellt med en riktigt tät Ronja Rövardotter-skog full med mossa och snår. Tur att man inte behöver välja.

I helgen tog vi en promenad i lövskogen iallafall, innan det var dags att åka hem.

 

 

Haggis var tjusig i tröja såklart, så hon inte ska komma åt såret.

Vilken cirkus det blev med Haggis förresten; hon fick ju antiinflammatoriskt för såret vilket det visade sig att hon inte alls tålde (precis som Tant) så sen kaskadspydde hon non stop hela söndagen och fortsatte med att excorsistkräkas på måndag morgon på allehanda mycket opraktiska ställen. Då hade hon ändå varit utan medicinen i ett och ett halvt dygn, slutade ge vid första kräkningen, men hon blev uppenbart inte bättre. Så det var bara att ringa till vet igen, komma in på en ny tid, sedera, ge dropp och magmedicin och sen åka hem igen med Omeprazol för 10 dagar.

Phju. Tur att hundarna är välförsäkrade.

 

 

Nöjd Noah bland löven <3

Idag ska jag försöka filma en video med höstsmink till er om bara ljuset vill vara med, åka till Malmö på kundmöten, sen hem igen och hämta barn samt ställa mig på baktjänst resten av dagen. Leo fyller ju 7 imorgon och har blivit lovad inget mindre än två stycken tårtor så här ska det bakas! Morotskaka självfallet, och så den där Oreo-cheesecaken som är himmelrike men som jag glömt bort tills en läsare påminde mig på DM förra veckan. Vi har ju traditionsenligt tårta på morgonen för alla i familjen när det är födelsedag och den traditionen ska inte brytas i år, den saken är säker.

Full rulle, men trots allt onsdag. Snart, snart är det helg!

 

Att bygga bröstpanel!

Buses Nya Rum

 

Ni var många som frågade hur vi byggde bröstpanelen i Leos rum, och nu har jag inte fotat alla steg i processen men hoppas kunna förklara ändå.

Såhär såg det alltså ut när jag var klar med min del, målandet, och Världens Bästa Hantverkare skulle komma och bygga panelen. Från början hade jag tänkt att jag skulle ha en ”utomliggande” panel (gud jag är sämst på att förklara sånt här) – alltså där själva fyrkanterna skulle STÅ UT från väggen istället för att bilda mönster genom att gå in. Fattar ni? Jag hade tänkt använda tunna, detaljerade lister på kanske 2 cm i bredd till själva fyrkanterna som skapas mot väggen, men det visade sig vara helt freakin omöjligt att få tag på annat än rak list i den storleken på samtliga byggvaruhus i Skåne – och att det jag letade efter nog enklast skulle gå att hitta i en ram-affär.

(Sen kom jag på att d-cor säkert hade och det hade dom såklart, men det var dagen innan hantverkaren skulle komma så jag fick tänka nytt).

 

 

Här är min livräddare i alla typer av projekt. Han har precis satt upp det som ska bli den övre delen av panelen; en bred bröstlist som man hittar överallt. Det är liksom avslutet på panelen uppåt, och den befintliga golvlisten avslutet neråt.

Höjden på panelen var inte så svårt i det här fallet då jag ville att den skulle smälta ihop med fönstret, så den går liksom ihop med den delen av fönsterlisten som sticker ut.

 

 

Det här är alltså vad min stackars hantverkare har att arbeta med när det gäller mig. Jag brukar ju alltid säga ”så byggde han detta efter en slarvig skiss av mig” och det här är exempel på en sådan slarvig skiss. Här uppe ser man alltså min lösning på att inte ha listerna som skapade rutmönstret liggande utanpå, och jag vet inte ens vad allt heter utan har kallat det ”förlängning” och ”list”.

Vad jag menar med denna är alltså att den befintliga golvlisten byggs på uppåt med en list (slät) och samma sak sker med bröstlisten – den byggs på neråt (det som är lila och kallas förlängning på bilden). Förlängningen ovanför golvlisten är bredare för att jag vill att ”tyngden” på panelen för ögat ska vara längst ner och inte i toppen.

Detta gjorde jag för att jag rent estetiskt ville ha lite mindre och fyrkantiga rutor för ögat. Om ni tänker bort det lila och att de rosa strecken går från golvlist till bröstlist så ser ni hur ”rutorna” blir avlånga och större istället. Så har vi det på Drömmens badrum till exempel, men här ville jag göra en nättare ruta eftersom det var ett litet rum.

 

 

Och här har han gjort verklighet av min snurriga skiss! Och panelen har målats in.

Bröstlisten består som sagt av en bred list från en byggaffär, det andra är tjockare plywood. Och så lite fog för att få det jämnt mellan skårorna här och där (golvet är ju inte helt rakt i såna här hus). Tadaaa! Det är även fejkat så det ser ut som om panelen fortsätter bakom elementet men det gör den inte, bara en decimeter ungefär.

Den är först grundmålar för att inte läcka från kvistar, och sen målad två gånger. Jag tog väggfärgen här, man ska väl allra helst köra snickerifärg men så har jag gjort förr och det funkar bra om det nu inte är en plats med massa slitage.

 

 

Och så kronan – tapeten!

Trots allt byggstök och trots bristen på möbler eller pynt är den slående vacker. Älskar just precis det här ögonblicket; när allt är klart och man ska få börja pynta.

 

 

Ja, och så blev det såhär, men det vet ni ju.

Hoppas jag kunde ge lite svar på hur vi gjorde panelen, jag är verkligen inte bra på termer eller sådär när det kommer till bygg och jag gör horribla skisser – men med en hantverkare/hjälp som fattar dig, lite plywood, ett lod för att få det rakt, en bröstlist och en skvätt fog kan du bygga dig prick vilken bröstpanel du vill!

Det gör ju väldigt mycket för känslan, särskilt mot en tapet tycker jag.

 

 

 

Att ha ett serietips.

Livet

 

Om du är sugen på att skratta MÅSTE du se Travels with my father på Netflix ikväll!

Komikern Jack Whitehall bestämmer sig för att ta ett ”sabbatsår” och resa – och han tar med sig sin extremt korrekta, lyxvana pappa för lite ”far och son-tid”. Resultatet är hysteriskt; jag har skrattat med tårar flera gånger per avsnitt och nästan satt i halsen av fniss. Visst kan det ibland kännas lite scriptat men merparten är bara ren och skär relationskomik som bara sker framför kameran och det var längesen jag såg något så kul.

Ett av årets höjdpunkter vad det gäller komik är helt klart när de besöker ett tempel och Jack ska få en traditionell ”slapping-behandling” av en kvinna som i över trettio år daskat folk i ansiktet för att de ska se yngre ut, tydligen ska daskandet strama upp och vara värsta anti age-pillret. Skrattade så jag grät (förvisso är humor högst individuellt, men till och med mannen flinade lite och han skrattar inte åt någonting så det borde övertyga även den mest svår-roade).

Två säsonger finns det, jag är än så länge bara inne på ettan men kände att den här måste jag rekommendera om nån av er vill ha lite fnitterfest och feelgood att sätta tänderna i.

Travels with my father på Netflix, alltså. Se den! Bara gör’t.