Idag drog vi på oss gummistövlarna och startade morgonen med en skogspromenad och svampletning! Kan ju vara bästa sättet att starta en dag på? Ta med sig hundar och barn ut och njuta av sol genom trädstammarna och doften av alldeles blöt jord. Inte fanns det några kantareller vad vi kunde se, men det gjorde inte så mycket. Huvudsaken var att få frisk luft och väcka kroppen i sakta mak.

Förutom gummistövlar hade jag på mig ett par nya jeans som är helt fantastiska om ni letar efter ett par med hög midja men som dessutom är varma. Jenny hade dessa på sig i Paris och efter att ha klämt på hennes var jag tvungen att köpa ett par när jag kom hem – de är nästan precis som Juliejeansen från Twist&Tango ni vet men de är fodrade så de är mycket varmare. Inget tjockt foder, men ett mjukt litet ludd som gör dom perfekta nu när det är kyligare. Och så hög midja på det; kan inte bli bättre. Gå ner en storlek skulle jag säga, de är extremt stretchiga. (Jeansen finns här och tröjan är också från Jenny och finns här, den beställde jag redan när hon var på mässa eftersom mossgrönt med knappar och roliga ärmslut var oemotståndligt).

 

 

Nej; inte en enda kantarell trots idogt letande.

Pojkarna skriker svaaaamp! åt allt, så det tar sin lilla tid att gå de här promenaderna.

 

De här vita pyttesmå rackarna fanns det däremot gott om.

 

 

Så gick vi vägen ner till sjön, stannade ett tag och njöt av höstvädret, och så vandrade vi tillbaka igen.

Nu är jag mer än redo att starta vardag igen;

känns som om jag tankat lugn för två veckor minst bara genom det här.

 

Här.

Där det fortfarande finns spår av sommar kvar nästan prick överallt, men där kaminen nyss startades upp för att sprida värme ikapp med doftljusen. Där luften var lite kylig när vi steg in men som efter eld och värmepump snart är alldeles lagom och där hundarna vant tar sig plats i soffan för att spana ut mot vägen som såhär års knappt ser en bil.

 

 

Lekstugan skulle såklart inspekteras igen, och gräsmattan har verkligen hämtat sig efter sista tidens generösa regn.

 

 

Och hade man inte haft stickad tröja på sig och suttit där på trappan lite småfrusen hade man nog, bara genom vyn, kunnat tro att det är sommar. Solstolarna ska snart bäras in men får stå ett tag till (höstsolen är skön mot husväggen) och min chili hänger mogen ur krukorna och bryr sig inte alls om att det snart är oktober.

Här igen, ja.

Underbart.