Jaha så var crazy garden lady igång igen då.

Ursäkta. Men regnet igår var så efterlängtat ute i trädgården att jag nästan kunde höra all växtlighet andas ut, och då tänkte jag att vi kunde ju kolla på hur det går med odlingarna egentligen? Som med rosorna längs husväggen som är inne på sin andra sommar och har börjat blomma! Några av buskarna går in på andra blomningen nu, andra ska precis börja sin första. Jag har valt att sätta nästan uteslutande vita rosor och förhoppningen är att de ska klättra längs med fasaden om något år. Så torpromantiskt att det inte är klokt, såklart.

 

 

 

 

Physalisen ger frukt!

Vilket jag tycker är lite konstigt egentligen, för den är ju inget man förknippar med ett nordiskt klimat och inte står den i växthus heller. Men frukt ger den iallafall.

 

 

 

 

Tomaterna ställde jag på bordet i väntan på regnet så att de skulle få sig lite väta; inne vid husväggen når inget regn. Några få tomater är mogna och jag och mamma pratade häromdagen om det b r u k a r vara så eller om de generellt är sena? Kan vara det första. Känns ju bara som att den här värmen borde vara väldigt gynnsam för växande tomater.

 

 

 

 

Squashen växer som ni vet – den skjuter nya hela tiden och de blir inte små direkt.

Trots min okunskap om vad man gör med själva squashen är plantan otroligt vacker i en zinkbalja tycker jag, särskilt när den blommar, och är värd att ha bara för det.

 

 

 

 

K r y d d o r!

Nog nästan det viktigaste i hela trädgården, efter rosorna då. Jag går varje dag ut och knipsar av till något. Förra året hade jag alla kryddor man kan tänka sig, men i år siktade jag in mig på de vi faktiskt använder istället så jag kan ha mycket av sånt som går åt: rosmarin, basilika, thaibasilika och koriander.

 

 

 

 

Gurkan frodas till pojkarnas förtjusning –

de är så glada i att plocka och äta just gurka att jag för en vecka sen försökte få tag i fler plantor, men då var det helt lönlöst att försöka hitta. Så nästa år ska jag försöka komma ihåg att vi behöver minst tre gurkplantor med tanke på i vilket tempo de går åt.

Sen har jag mängder av chili och en eller två paprika i år. Jag har noll koll på när de anses vara färdiga men plockar när jag behöver och hittills har det funkat bra.

 

 

 

 

Och det här!

Också en ny favorit! Inget man kan äta utan bara prydnadsgräs, men så otroligt fina! Tror den hette något med kanin och rumpa? Typ harstjärtar? Stod på marken innan och var tjusiga, men det visade sig att Prosten fattade tycke för de där och roade sig med att slita upp dom med tänderna och löpa över gräsmattan med harstjärtarna hängande ur munnen, så de fick lyftas upp och står nu på värmepumpen istället.

Men så ser det alltså ut!

En liten rundtur bland favoriterna på framsidan.

 

 

Först och främst; T A C K för alla receptförslag igår! Nu vet jag verkligen vad jag kan göra med all squash i baljan och ska börja redan ikväll. Ni är bäst! Så himla mycket gott ni hade på lager.

Kvällarna här är för övrigt helt magiska. Vi har ju mamma och Göran runt hörnet på somrarna och då passar vi verkligen på att träffas; pojkarna njuter av sin mormorGöran-tid (Noah benämner var och en av dom som ett koncept ”MormorGöran”, oavsett vem av dom han talar med) och jag själv njuter av att få se banden mellan mina barn och min mamma. Det är ju inte alltid okomplicerat mellan barn och föräldrar men jag har alltid önskat hett att mina barn ska ha samma okomplicerade förhållande till sina mor- och farföräldrar som jag hade till mina, och så verkar det bli. Jag hade ju min mormor som var klippan i mitt liv, min högst älskade, och min farfar som skrev mig roliga småberättelser på sin skrivmaskin och varje Västkustsommar blåste upp badkrokodiler åt mig och satte mig bak på cykeln för att plocka jordgubbar. Och farmor såklart, med sina pannkakor i det lilla sommarstugeköket. Men mormor och farfar var jag närmast, min morfar minns jag knappt mer än att det serverades rösti i hans hus och att det enda som fanns att leka med var en rubiks kub vilket var måttligt spännande för en liten.

 

 

Men mina pojkar älskar sin MormorGöran och vill dit varje dag. Ibland blir det två gånger; en gång på förmiddagen för att bada på deras närmaste strand och en gång på kvällen för att göra om det igen. Kvällsbaden är bäst; jag kan inte få nog av de där sommarkvällarna när sjön är helt stilla och ljuset alldeles gyllene och Leo badar i timmar medan jag och Noah står på bryggan och metar upp mört eller brax som han förtjust får hålla i innan de släpps tillbaka. Och så sover man ju så mycket bättre på natten när man svalkat av sig precis innan – vi sover ju på ”vinden” här i Drömmen och den blir v a r m kan jag lova, men någon fläkt går det inte att få tag på så ett kvällsbad blir botemedlet mot svettiga insomningar.

Igår kom första regnet på en evighet så vi passade på att gå på bio, och idag ska regnet fortsätta (yay för blommor och bönder och skogsbränder) så jag ska passa på att ta Växjö för sånt man inte orkar när hettan är som värst.

Men l i v e t just nu, alltså?! Underbart.