
Alla trivs.
Spöket, som är i höglöp, trivs – och Prosten som egentligen borde ha några månader kvar innan han blir könsmogen trivs lite för bra för tillfället – man får ha järnkoll på de där två nu (ska ju göra en kemisk kastrering på Prosten men han får gärna bli ett år först, några veckor kvar). Där ligger dom och ser oskyldiga ut, men vänder man ryggen till är det andra bullar så att säga. Leo är förtjust och tycker att det är SJÄLVKLART! att Prosten & Spöket ska ha bebisar; jag försöker förklara varför det inte vore bra och mannen går runt konstant kallsvettig och med ett stelt uttryck och sneglar på hundarna. Valpar skulle nog vara hans värsta mardröm, ha ha.

Haggis har det inte så jobbigt hon heller;
lufsar ute i solen och går sen in och slocknar på rygg över hela soffan.

Tant, som inte förstår sitt eget bästa, passade såklart på att ta några spurtkliv direkt när hon kom ur bilen – och blev halt. Alltså suck. Hönsmamman i mig klarar inte av några halta Tanter så jag bäddade åt henne framför den öppna spisen och gav henne massage och oroade mig, men såklart la sig hältan igen lite senare samma dag. Jag vill bara veta vad det är hon har som ger henne besvär? Sjukgymnasten på onsdag igen, ortoped-tid i Malmö näst-nästa vecka och så blir det väl en CT på det – och sen kanske vi kommer till botten med det? Hoppas det. Vill ha en obesvärad, på sin höjd lite åldersstel, Tant som kan njuta den tid hon har kvar och inte tvingas gå i koppel för att hållas stilla.
Men iallafall;
en liten fyrfota rapport från Drömmen! Vi trivs. Mest det jag ville säga.
















