Alltså, man blir ju lite stressad av att sitta inne när det för en gångs skull är vackert väder.

Det finns ju cirka en miljon saker jag skulle vilja göra med Noah, men istället måste stackaren ligga nerbäddad och sörpla juice och titta på Vaiana istället för att hänga på Tivoli, vara på stranden eller hjälpa mig att köpa färg till sovrummet. Men vad ska man göra? Det är bara att vänta ut det. Och nu är det ju redan nedräkning till helg.

Sista dagen i Småland innan jag åkte hem för att fixa det sista inför hippan var m a g i s k. Jag och pojkarna åkte bort till mamma och sen var vi där i några timmar; satt på den lilla grässlätten vid sjön och tittade på när Buse och Noah badade, jag tog årets hela första dopp i svenskt vatten (jamen det är ju så KALLT!) och vi hyrde en kanot och krängde på pojkarna flytväst och sen paddlade vi ut allihop – pojkarna sittande på golvet mellan oss – längs med sjön i solen. Då ville jag aldrig åka hem, någonsin. Precis så ska sommarsemesterdagar kännas.

Det blir ju Småland i helgen igen och jag h o p p a s att det finns fler fickor den närmsta månaden för sol och väder så skönt att man till och med går med på att doppa sig, trots att vattnet är svalare än på år.

 

 

Jo men visst, det där med förskola gick ju bra.

I måndags var Noah knappt 4 h på förskolan, sen var det godnatt. 39,4 i feber landade tempen på och i vanlig ordning är man som förälder helt amazed över hur någon så liten kan vara så rörlig trots den höga tempen; hade man själv haft över 39 grader hade man legat som en blöt pöl i sängen och kvidit. Lite mer dämpad, javisst, men ändå pigg nog att ligga på mage på golvet och simma sig igenom alla rummen medan man ropar sparka benen! simma! 

Och igår började det poppa upp små plitor med en liten vätskefylld plupp i mitten så då väntade vi på att se om det till och med är vattkoppor han fått stackaren. Men det ser inte riktigt ut så, ploppen var mer som en finne än en vätskefylld blåsa, och inga fler har poppat upp och febern har gått ner till idag. Så den här gången har han nog bara feber helt enkelt.

Och jag har en lista med en miljon saker att göra såklart, men den får snällt vänta för har familjens yngsta medlem feber är det all hands on deck så att säga. Ja, ni vet ju.

Så lite så är status i Ystad just nu. Febrig tvååring som drabbats av Världens Snabbaste Förskolebaciller och simmar genom rummen, en svajande temp och vab.

Lajf.

 

 

Ååååå vilken fantastisk lördag vi hade!

Jag tänkte att vi kunde börja titta på vad vi gjorde? Kommer nog få dela upp det i några delar för att ni inte ska somna, men såhär var det alltså:

Vi hade ett rum på Elite Hotel Savoy inne i Malmö som jag och Banditen startade morgonen med att pynta medan de andra tärnorna var i Lund och kidnappade Nelly. Vi behövde ju nånstans att förvara alla väskor, att byta om på, att sminka oss med mera under dagen så det där med ett hotellrum var en fantastiskt bra idé (och VILKEN tjej som stod i receptionen den dagen! Herrgud vilken servicemänniska – verkligen rätt person på rätt plats, har nog aldrig fått ett så bra bemötande nångång).

Så, vi gick lite bananas.

 

 

(Mannen i sängen slapp jag tack och lov bära genom Malmö uppblåst, han kom i kartong).

Planen var att lura Nelly så mycket vi bara kunde. I en månad hade vi allihop droppat små hintar om hur svårt det var att få med folk och hur svårt det var att få folk att vilja göra något och att hon inte skulle skruva upp sina förväntningar allt för högt, men att vi gjorde så gott vi kunde med det vi hade. Ni fattar. Vi var så negativa det bara gick.

Så vi hade bestämt att de skulle komma med Nelly till Savoy:s frukostmatsal där alla deltagare väntade och så skulle vi äta frukost ihop, men hon skulle inte veta att vi hade ett rum åt just henne utan tro att jag hade bott där kvällen innan bara.

 

 

Yay!

Nelly kom in, hon fick en liten tiara och så åt vi en alldeles gudomlig frukost och lekte nån liten lek – MEN det var bestämt att en efter en skulle droppa av när frukosten närmade sig sitt slut, alla med olika ursäkter. Nicole skulle på barnkalas, Mathildas morfar fyllde 90, Eleni skulle träna, Mikael skulle fota bröllop – och så vidare. Kvar blev alltså bara Nelly och vi tärnor, hö hö.

Så där satt hon med sin lilla tiara och oss tärnor som bad om ursäkt igen för att vi inte fick ihop fler och trodde att det bara skulle bli vi resten av dagen (om man känner High Maintenance-Nelly förstår man hur fantastiskt kul det är).

Men samtidigt uppe på rummet ….

 

 

Där satt alla de avdroppade deltagarna och gömde sig – redo för surprise nummer två för dagen!

Och ja, vi hade Mikael med hela dagen och det måste jag säga är det bästa tips jag kan ge till er som håller på och ska arrangera en hippa; anlita någon som är med och fotar hela eller delar av dagen så att ni som är med inte behöver tänka på att fota och så att ni har något annat kvar än bara mobilbilder att minnas med sen. Den kostnaden var det SÅ värt och alla bilderna blev som att få uppleva det en gång till som Nelly sa sen när hon fick se dom (dessutom en väldigt fin present att ge den blivande bruden).  Mikael är ju dessutom så himla lätt att ha med sig, man märker liksom inte av att han är där.

Men iallafall; uppe på rummet gömde man sig och vi satt i frukostmatsalen och skruvade på oss och sa att ”jaha, ska vi gå upp och lämna av väskan kanske?” till Nelly som fick följa med genom korridorerna för att droppa av sin väska på mitt rum, helt ovetande om att ingen alls hade gått hem och att hon inte alls skulle gå runt i en tiara resten av dagen.

 

 

SURPRISE!

Hon blev s å chockad. Underbart.

 

 

Så satte vi henne vid datorn där Carl-Otto, som tyvärr inte kunde vara med, hade spelat in en liten video till henne som skulle ge en ledtråd till dagens tema – han läste nämligen Britney Spearslåtar på ungerska!

För visst; temat för dagen var inget mindre än Britney Spears!

 

 

Så Britney kom igång i högtalarna, kläder trollades fram, hår flätades och sen var det ett hotellrum fullt med bakgrundsdansare och ett stycke snart-gift Britney! Vi tyckte att det skulle vara synd om hon skulle vara utklädd helt själv, så vi var helt enkelt bakgrundsdansarna så fick hon vara Britney extra allt.

Alltså hennes gapskratt, hennes min och hennes totala överraskning var en sån jäkla lycka för oss allihop.

 

 

Och det var alltså starten på Nellys möhippa det, och en underbar grund för allt som skulle komma sen. Tack och lov filmade Micke också så att vi har hela hennes chock i rörligt material att ta fram på regniga dagar, och det finns ingenting så smittande som den där kvinnans skratt – det kan jag lova.

En pangstart på en pangdag, helt enkelt.

 

Alla bilder utom de tre första har alltså Mikael Roos tagit