Jag är ju en sjöperson framför hav, men det är ändå fantastiskt att ha havet där man bor.
Så lätt att promenera ner med hundar och barn och sen sitta på en sanddyn och se dom leka, eller själv gå och plocka glasstenar att lägga i burken där hemma. Varför jag föredrar sjö om jag får välja? Vet inte. Tror det har med uppväxten att göra, större delen växte jag ju upp i skog och sjö. Så det är vanan. Och att jag kan fiska i sjö, jag vet hur man gör och med vad. Och att det alltid blåser mindre, att vattnet är varmare och att inga vågor finns att hålla barn över ytan på.
Men visst; även när det är vinterdimmigt och brungrått är havet vackert och barnen leker och hundarna får spratt i benen (kanske lite mindre Spöket – hon tycker helt enkelt det mesta är för kallt just nu för att få spratt) och en själv kan ta djupa andetag och försvinna en liten stund i ljudet och dofterna.
(På tal om ljudet och dofterna – tänk när vi om några månader kan ligga på en strand igen, med värme mot huden och med slutna ögon och höra det där rytmiska brusandet och bara njuta?! Det kan jag längta ihjäl mig efter. Tacka gud för att vi har något som heter sommar).
Och snart är det helg igen (veckorna susar förbi) frosten har kommit tillbaka till Ystad, julgranen står ännu kvar haha (ja den ska ut, lovar) och första veckan i januari är officiellt avklarad.
Någon timme på stranden då och då gör januari – februari – mars överkomligt. Värmen kommer tillbaka, tids nog.
