Godmorgon måndag!

Och nyss stängdes dörren bakom mormor och SockervaddsGöran och huset blev plötsligt dödstyst. Stilla. Som om något fattas ni vet, på det där viset det blir när man har haft besök och barnen hemma och hundar som roat varandra – för att sedan bli tömt på människor och lämna efter sig fyra vinthundar som ligger fullkomligt utslagna i huset och en mamma som rör sig nästan förvirrat genom rummen och försöker vänja sig vid tystnaden. Mannen jobbar, pojkarna kördes till farmor & farfar eftersom förskolan har utvecklingsdag och jag är kvar och ska ta tag i arbete som väntar; så det är bara jag och flickorna och tystnaden och huset.

 

 

Vi har blivit bortskämda.

Flickorna med besökskärlek, pojkarna med mommo-Göran-tid och vi med sällskap och en känsla av familj.

 

 

Men ett besök kan ju inte vara för evigt, så nu är det alltså vardag igen och jag ska försöka väcka hjärnan och dra igång TENS-maskinen och bli klar med det som måste bli klart, men visst känner man att det är dags för semester snart? Gör ni det också? Att det är väl att sommaren finns där borta, numera så nära att man kan se den i horisonten, och lovar semesterveckor som kroppen och själen behöver. Kanske tar vi en vecka i maj som tjuvstart om vi har möjlighet, men annars håller vi ut och längtar som så många andra efter den där otvungenheten som semester för med sig – när man har veckor efter varandra då alla kan vara tillsammans och tiden är det finaste man har.

Året har liksom vänt nu, det har blivit nedförsbacke, och jag tycker att det är SÅ SKÖNT att känna hur hjulen rullar mer av sig själv och att krönet på något vis hamnat bakom ryggen.

Det är nu det blir lättare, inte sant?

 

 

Igår hade vi prick lika fantastiskt väder, så vi begav oss till stranden!

Mormor och SockervaddsGöran, pojkarna och vi.

Det är ju helt otroligt vad härligt det är med lite solsken; man lever upp på ett helt annat vis och bara KÄNSLAN av sol på huden går underverk. Tänk; snart är vi där, vid varmare tider och konstant plusgrader och helger som spenderas i skogen vid Drömmen utan att man behöver fyra lager kläder.

Vi hade nog 7-8 grader igår och det gav en försmak av vår likt inget annat.

 

 

Vi promenerade i den mjuka sanden, letade snäckor och njöt.

 

 

Fick fötterna blöta.

 

 

Hittade skatter!

 

 

Gick på upptäcksfärd…

 

 

Och hade det så himla, himla härligt.

Noah bestämde sig efter ett tag att han behövde pröva vingarna lite:

 

 

Så han drog iväg och stod sen där bland buskarna som lilla rödluvan.

 

 

Och när vi var klara vandrade vi hem igen!

Och lagade mat och pratade och tittade på när hundarna lekte i trädgården. Min rygg blev tyvärr kaputt igår, den gör ju så med jämna mellanrum, så jag fick ligga i sidoläge och maxa TENS-maskinen senare på kvällen men det var lätt värt en långpromenad på stranden för det.

Idag verkar solen inte ta paus, så vi får se vad vi hittar på denna söndag. Först startar vi med en rejäl frukost iallafall, alla söndagar med gäster kräver en sådan, sen får vi se.

Alltså HEJ VÅREN!

Vi är så glada att du knackar på.