
Igår var det dags för kalas!
Och inte vilket kalas som helst, utan Buses femårskalas. Det här året frångick han polistemat och ville istället ha superhjältekalas och det gick såklart bra – så jag gjorde en superhjälteinbjudan och igår var det alltså dags. ( stycken barn plus Noah intog huset igår och två timmar kändes som en halv dag ungefär. Ni vet.
Vi pyntade köket som fick vara kalasets centrum (köket och Buses rum) och så fick de andra rummen vara hyfsat o-superhjältiga.


Det var guld och svart precis överallt;
guldballonger och guldskedar och sådär (vi länsade Partykungen i Malmö på lördagen) och så lite roliga festhattar som jag hade i gömmorna från nåt Ebay-köp tidigare år.

Och japp. Jag såg alltså ut sådär när Buse fick välja.
Jag vet faktiskt inte vilket som är mest opassande egentligen; polisuniformer för vuxna eller superhjälteuniformer för vuxna men jag hoppas att nån partaj-leverantör nån gång kan göra kostymer anpassade för vuxna på barnkalas och inte vuxna på specialklubb.
Mensåatt.
Leo tyckte att jag var fab, iallafall.

Ja, det fanns ju en skurk på kalaset också.

Eller två! Nelly kom också som skurk.
Buse var tydlig i sina önskemål om att mamma skulle vara ”superhjälte i svart superhjältedräkt” och Nelly och pappa skulle vara ”skurkar vi kan sätta i fängelse”. Och när man har femårskalas kan man ju faktiskt få bestämma.
Nu har jag inte fotat alla barn eftersom jag inte vill lägga ut några här, men ni skulle sett hur vansinnigt fina alla var! Allt ifrån Frost-Elsa till Spindelmannen satt runt bordet och åt tårta.

Tårtan ja.
Morotskaka från Olof Viktors, ho hoo.


Det fanns ju en viss liten kille som FLIPPADE av lycka när han vaknade och fann att hela köket var fullt av ballonger. Han ä l s k a r ballonger och gjorde segerdans i en kvart i köket vid upptäckten.
Mer kalas åt folket tycker Noah.

Och ja, det var vår superhjältesöndag det!
Två timmar med huset fullt av barn, och en svettig femåring som sen somnade nöjt på kvällen – halvt i en mening om nånting roligt som hände på kalaset som han gärna ville berätta.
Jag tror det blev precis sådär som han önskat.