Igår blev det inget rum målat, för den berömda söndagsklådan infann sig.

Jag har skrivit om den förut;

hur fredagen går åt att ladda för helg, lördagen är full återhämtning och sen på söndagen så händer det allt som oftast att jag blir så rastlös att det inte är klokt – något som extremt sällan sker på lördagen när jag helst vill göra absolut ingenting. Som om jag behöver den där halva fredagen och hela lördagen i nån slags transliknande tillstånd för att sen vakna upp på söndagen och Måste Göra Något! och det direkt. Inte så bra dag kan man tycka eftersom vi bor i en stad som släcker ner helt och fullkomligt på söndagar vilket försvårar det hela en aning.

 
 

 
 

Så vi tog en småbarnssöndag.

Ni vet; när man känner att man vill göra något För Barnen. Eftersom jag inte hade återhämtat mig nog för typ Leos Lekland (gör man någonsin det?) och att stå på en lekpark med tom blick och skjuta fart på gungor kan vara det absolut tråkigaste som går att göra i hela världen så blev det en tripp till något som faktiskt är både nära och öppet på söndagar; Ystad Djurpark.

 
 

 
 

Det var vansinnigt varmt ute, indiansommar, och såhär såg jag ut.

En gammal klänning från Second Female och ett par Primeboots som nog är inne på tredje eller fjärde året nu.

 
 

 

 
 

Djurparken var en hit!

Det klappades djur och kramades getter för fulla muggar. Och det är klart; vem gillar inte getter?

 
 

 
 

Vi hälsade på åsnorna…

 
 

 

 

 
 

… Och tittade på grisarna.

Jag som blev biten i fingret av en gris på typ Skånes Djurpark när jag var liten och ännu har det i färskt minne trots att det var sisådär 32 år sen är inte så pepp på att låta någon stoppa in näven och kladda på just grisarna även när möjligheten finns, så Noah fick kika lite på avstånd.

 
 

 
 

Och så klappades det marsvin!

Mest Buse då, jag har självbevarelse nog att inte låta ett stackars marsvin bli utsatt för en ettåring.

 
 

 
 

… Och röjdes i största allmänhet.

 
 

 
 

Och efter någon timme var söndagsklådan stillad, barnen nöjda och föräldrarna trötta så då åkte vi hem och tog söndag istället med ost från Paris som jag köpt med mig hem, på salta kex och digestive. Och nu startar den mest intensiva veckan sen innan sommaren med en rivstart, jag får spänna fast mig för att hänga med  men det ska nog gå bra, det har varit en fin helg med både Drömmen och djurpark och brie så nu är jag redo. Idag ska jag försöka parera in att leveransen för Kung Fidolin INTE kommer när jag är med Leo hos öronläkaren, i Lomma för att planera helgens fotoresa med Nelly, i möte med en kund om att plåta en ny kampanj eller hos Emelie för att klippa upp lob-en ett snäpp till.

Måndag, bring it on.

 

 

 
 

Nu tror ni väl att jag har tappat det helt, när det är början av september och ni möts av en gigantisk bild på en jultomte med Buse i knäet. Och det kanske jag har, men jag gick igenom arkiven för att rensa bilder och kom till Huseby-fotona och det bara knöt sig i magen av längtan på en gång.

Jag ÄLSKAR Huseby Julmarknad. Som ni vet.

Och det är egentligen inte s å himla långt kvar; den brukar vara i början av november och då kan det vara ganska okej att lägga upp bilder på jultomten redan nu kan man tycka. Särskilt efter att redan ha blivit julpeppad på Maison Objet bland fisk-kulor och kransar och gud vet allt. Så även om vi har en underbar höst framför oss så kan ni kanske för en liten, liten sekund låtsas att det är november ett litet tag och att ni går med mig på Huseby precis när det börjar skymma?

Vi kikar.

 
 

 
 

Det är tyvärr inte så kallt och juligt ute (möjligtvis för att det är i början av november) men det bryr vi oss inte så mycket om. Det spelas julmusik och byggnaderna speglar sig fåfängt i vattnet och precis överallt doftar det gran, kryddor och glögg där vi går. Jag är på jakt efter fårfällar och ost, du är på jakt efter … ? God korv kanske? En vacker julgranskula? Du får fundera på den.

 
 

 
 

Vi stannar vid alla matstånd och köper bröd som vi ska äta senare på kvällen, och vi pekar på de där vackra äpplena som är fina att se på men helt omöjliga att stoppa i munnen. Jag har förmodligen redan en påse ost i näven och drömmer om brödet och osten i nån slags symbios som ska in i min mun om någon timme.

 
 

 
 

Titta där! säger vi. Så mysigt!

Och bestämmer oss för att vi också vill ha ett växthus med tegelgolv att pynta upp vackert och sitta i och dricka glögg när mörkret kommer.

 
 

 
 

Leo ska sitta hos tomten såklart.

Förmodligen pratar han obehindrat i vanlig ordning och visar med fingrarna exakt HUR många polisbåtar (verklig storlek, såna man kan köra, inget trams man stoppar i badkaret) han önskar sig i julklapp. Tomten försöker hålla masken, och han har väldigt fina vantar konstaterar vi.

 
 

 

 

 
 

Och så äter vi något gott, grillat förmodligen, och tittar förbi Johan med alla fårfällar och lyfter lite på samtliga gran-renar och halmbockar vi hittar – kanske hittar du en fin som du vill ta med dig hem och ställa på trappan, eller så hittar du en fin och så dividerar vi lite om var tusan man ska ställa en sån sak egentligen om du nu bor i lägenhet. Balkongen kanske, kommer vi fram till. Eller så struntar vi i det. Och så köper vi inneskor såklart, för det är kallt på golven hemma, såna med mängder av lockig fårfäll att värma fötterna med och inte förrän det är becksvart ute vänder vi tillbaka till parkeringen för att något motvilligt åka därifrån. Men det känns lite lättare att lämna när vi har ost och bröd och sylt och annat mumsigt i kassarna, det är vi eniga om.

Och så var det november och vi var på Huseby och även om jag möjligtvis tappat det lite så kanske du, trots allt, kan förstå varför jag längtar.