Hej och hå, här rör det på sig!
Hade en fullspäckad vecka med så mycket intryck att jag fortfarande är lite torktumlad, och den här veckan blir inget undantag den heller. Jag är just nu på väg till Norge för att jobba, och sen blir det hem på onsdag och bara kasta in väskan för sen ska jag på målerikurs och middag med nya bekantskaper från kursen, och på torsdag ska jag ha ännu en upplevelse jag fått i födelsedagspresent, jag ska ha första mötet med en PT och jag ska ut och fiska och – ja ni fattar. Och så ska jag sakna pojkarna, såklart. Det gör jag alltid. Särskilt om jag inte haft dom en hel vecka.
Många har undrat hur det går med att hitta mig själv, och jag vet som sagt inte? Jag är inte så säker att jag måste hittas just nu, att det kanske får vara okej att vara lite ohittad ett tag. Jag lär mig nya saker om mig själv varje dag, känns som om jag ömsar skinn nästan. Som Ingrid. Är beredd att gå framåt eller bakåt eller åt sidan, har gjort så mycket nya saker som jag aldrig testat förut och lärt mig nya saker jag tycker om och saker jag inte längre tycker illa om och lutar mig mest tillbaka och tänker ja okej det är såhär vi gör nu och låter för nog första gången i mitt liv saker hända istället för att jaga. Jag och mitt Ingrid-skinn glider som i kanot på lugnt vatten kan man säga. Det är ovant för mig men jag tycker om det. Den tickande inre äggklockan har liksom blivit ett golvur.
Men ja, nog med flum!
Nu börjar vi med Norge, så tar vi resten av veckan när den kommer.
