Att ha tillbakablick!

Livet

 

Nu när jag städade som en jäkla galning den där helgen så hittade jag lite gamla bilder. Hur kul är inte det; när man snubblar över sånt? Alla dessa ögonblick fångade nån gång för evigheter sen, som man antingen minns eller inte.

Ska vi se hur jag har sett ut?

 

 

Som här!

Ett gammalt skolfoto. Eller förskolefoto? Har ingen aning om hur gammal jag kan vara här – som Noah kanske? Uppenbarligen är det åttiotal med tanke på allt pastelligt rosa. På den tiden blev jag kallad Madicken minns jag. Kan se varför nu.

 

 

Här! Tidigt nittiotal måste det vara; jag är nog runt 10-11. Dalmantinern bredvid mig hette Bonnie och var den finaste jag visste. Hon ligger nu begravd under ett träd vid det hus där vi bodde när hon blev för gammal och fick gå vidare.

Och HUR lik är jag inte Leo på den här bilden?!

Sjukt ju.

 

 

Aaaaah. Melissa. Så hette stoet, och bakom henne är fölet vi var för att visa upp när det här fotot togs. Minns inte vad fölet hette dock; men Melissa glömmer jag inte. Inte heller Clot; ett arabiskt fullblod (min mamma hade dille på arabiska fullblod, vi har haft några stycken genom åren).

 

 

Och här ja! Haha.

Här är jag 14 tror jag, har försökt bli blond genom blekning man köper på ICA och det gick ju sådär såklart. Och den unge mannen bredvid mig – kan ni ha en gissning? Det är Simon! Simon på Salong Betong, han som tatuerade mig sisådär 25 år senare <3 Han och jag träffades på kulturläger i Kalmar när vi var sådär unga och fann varann direkt redan då. Sen flyttade jag ju till Stockholm och han bodde i Malmö och vi träffades inte mer. Men när jag sprang in i honom i Malmö kanske 15 år senare kände jag igen honom direkt, och sen har vi sporadiskt hållit kontakten –  jag har med spänning följt hans resa mot att bli vad han är idag. Ändå fint? Därför var det självklart att han var den som skulle få tatuera mig såklart. Har man hängt i en blommig soffa i Småland som tonåringar och sen sprungit på varandra igen är det nog meningen att den ena sen sätter något på den andre som kommer vara kvar där resten av ens liv.

Men där har ni det iallafall:

fyra ögonblick frysta i tiden.

 

Att ha en lista!

Livet

 

Fann ”listan om mig” cirkulerande ute på nätet så den tänkte jag att vi kickar igång denna lördag med!

Är ni redo?

Hur gammal är du?
40! Fast jag säger 41, ibland 42 till och med. När jag säger 42 är det för att jag har glömt hur gammal jag är, vilket kanske är lite oroväckande? Men annars har jag alltid, alltid ”lagt på” ett år när nån frågar hur gammal jag är; som om jag tänker att jag är inne på det andra året på något vis, så snart jag haft födelsedag. Så när jag var 26 sa jag att jag var 27, när jag var 39 var jag 40 och nu säger jag alltså 41. Men jag är, rent tekniskt, 40.

Hur gammal känner du dig?
Jättesvårt att säga? Ibland känner jag mig som 40, eller ja – mest hela tiden tror jag. Ibland som 28 kanske. Mest för att det känns som om det var inte SÅ längesen jag var 28 – men sen när man sätter det i årtal får man lite svindel.

 

Vart bor du?
I en gammal lanthandel utanför Ystad. Ja det vet ni ju alla vid det här laget.

 

Vad har du gjort idag?
Jag har vaknat, öppnat en Nocco, startat datorn för att se vad som skett sen igår på jobbet, tagit en dusch och dammsugit. Det jag hunnit med hittills.

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Sommar! Om det är en riktig sommar. Sen höst. Sen vinter. Sist vår, våren är bara meningslös och en lång frustrerad väntan på värme.

Är du beroende av något?
Mycket saker. Har en helt sjuk beroendepersonlighet, så måste alltid vara uppmärksam på det. Men är beroende av energidryck, av rutiner, av jobbet, av serum, av kollagen, av mycket. Men tror det mesta faktiskt hamnar i att jag är beroende av just rutiner; allt jag gör i en viss ordning varje dag är jag beroende av.

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
På Domes of Elounda! Herreguuuud vad skönt med en grekisk strand, en egen pool att plaska i, nypressade juicer och solkyssta ungar. Eller i Drömmen såklart.

Vad är du på för humör just nu?
På ett bra humör! Har dock ont i vänstra axeln, jag får det ibland, tror det är nackens diskbråck som spökar i kombination med att jag går och drar upp axlarna. Är en sån person som konstant har ganska mycket inre stress utan att vara medveten om det (märker det först när axlarna protesterar eller när det kommer ett oväntat, högt ljud och jag i princip sitter i taket med vilt bultande hjärta). Men eftersom jag inte märker det förutom vid de tillfällena så är det liksom ett normaltillstånd? Ett personlighetsdrag kanske.

Vilket är ditt favoritgodis?
Svartröda runda peacemärken! Och de där bilarna med en del vanligt ”gummigodis” på.

Vilken är din favoritaffär?
Zara, om man måste välja?

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?
Morgonmänniska antar jag. Fast egentligen inget av det? Men jo; morgonmänniska. Uppe vid 05, men totalt värdelös efter klockan 15. Somnar alltid 21.

Har du blivit sydd någon gång?
Ja, under mitt kejsarsnitt och efter förlossningen med Leo. Och jag antar att jag blivit sydd inne i halsen också när de plockade mina mandlar nån gång i början av nittiotalet? Och så på ryggen när de tog leverfläckar när jag var runt 10 kanske. Riktigt fula ärr där efter det, herregud. Då var det inget finlir.

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Varje dag känns det som? På jobbet gör alltid någon något som för mig är speciellt, och hemma blir jag också ganska bortskämd just nu med pojkplockade buketter <3

Är du blyg?
Absolut inte. Däremot är jag extremt selektiv med var jag lägger min energi. Jag totalvägrar att umgås med människor för att det ”förväntas av mig”. Om ni tänker er parmiddagar och mammagrupper till exempel? Gör det bara inte. Jag väljer min inre cirkel med omsorg och har inte ork för att sitta och vara kallpratig och ytlig med människor jag aldrig skulle välja att umgås med annars, bara för att man råkar vara ett par eller för att man råkar ha genomgått en förlossning och därför automatiskt ska samlas i grupp och ”dela erfarenheter”. Vissa människor har oändligt med umgängeskapital, men jag ser min ”andra personer -energi” som ett litermått ungefär; jag har en liter att fördela. 6 dl går till barnen och mannen (familjen), ca 3 dl behöver jag till att hålla mig själv hyfsat välmående och sen har jag 1-2 dl kvar – därav skulle jag aldrig klara av ett stort umgänge.

Vad heter du i andranamn?
Johanna! Så med Emma Johanna har jag en fest under fruntimmersveckan 🙂

Har du något smeknamn?
Inga egentliga? Mer än mamma, älskling, supreme leader (på skoj, av personalen haha), hjärtat och sånt där fint som man blir kallad av de som är nära.

Och det var det!

Känner ni igen er? Nåt vi prickar lika?

I annonssamarbete med CELLBES

Att ha något för alla.

Annons

 

Behöver garderoben lite vårnytt, kanske?

Då kan det vara läge att kika in hos Cellbes som just nu har mängder av supererbjudanden inne på sin sida – upp till 25% rabatt på ett helt köp! Och där finns nog verkligen något för många där inne, med en mängd olika stilar och plagg i storlek 34-64. Det där gillar jag; vidden och att det inkluderas. Och när storleken verkligen ÄR den storlek det står, och inte som hos många andra där en M till exempel är som en XS så man liksom aldrig vet. Jag beställde hem två stycken plagg och de var verkligen den storlek som det stod, inga överraskningar. Och det var plagg jag kände mig jättefin i.

Ska vi kika?

 

Klänningar kan man ju inte ha för många av; världens bästa plagg. Funkar på stan, att dra på sig innan stranden, till parken – vad som helst. Den här klassiska, blå hade sådär härligt frasigt tyg och en tjock underklänning som hjälpte till att hålla formen så det inte blir sladdrigt ni vet.

Den hittar man HÄR. Finns i storlek 34/36 till 62/64.

Alla klänningar finner du HÄR.

 

 

Oooooh culotte är en modell jag tycker s himla mycket om; för man går med bara anklar och det finns inget mer sommar än det; bara anklar och sandaler eller sneakers. Och ja; vida såklart. Ni vet vid det här laget att jag gillar höga, vida byxor och de här var perfekta. Knyt fram, alldeles silkesmjukt material och skönt fladder. Och PERFEKT culottelängd vilket är galet svårt när man är kortare (jag är 163). Dessa kan man ju kombinera med stickad tröja, med vit skjorta knuten fram, med en bÅtringad topp och hur mycket mer som helst. Tog marinblå här med för det går så fint med vitt, randigt och allt annat man vill ha på sommaren. Dessa hittar man HÄR och även dessa finns i storlek 34-64 (obs på att man fick riktigt schysst rumpa i de här – det tänker jag dock inte visa er men ni får föreställa er det, haha).

Så ja; letar du efter lite vårnyheter och vill ha en uppsjö av stilar och storlekar att välja bland så kika in på Cellbes HÄR. Just nu har de som sagt massa superbjudanden med upp till 25% rabatt på ett helt köp.

Våren? Snälla kom NU.

I reklamsamarbete med CELLBES

Att ha haft festlördag!

Livet

 

I lördags var det dags för att göra något kul med pojkarna igen!

De fick bestämma prick själva vad vi skulle göra och de röstade för Pinchos, sova på hotell, se på film och äta godis. Just sova på hotell kanske inte var aktuellt, men klart de skulle få gå på restaurang. Pinchos var ju ett tag sen, och de blir så himla glada över att få GÖRA någonting som ni vet. Just nu är ju det mesta stängt och man håller sig hemma, så ett restaurangbesök kunde sitta fint som avbrott i Coronahärvan.

 

 

Obligatorisk, läskigt blå dricka. Jag kan ju inte dricka den, på tok för sur för min smak, men hos de mindre går den hem.

 

 

Vi beställde en helsikes massa smårätter och satt sen och mumsade för fullt. Leos favoriter var som vanligt räkorna, kycklingspetten och fish&chips, Noah lever för köttbullarna, pannkakorna samt den gräddiga pastan och vi vuxna var mer taggade på pizzan med en massa ost (of course), bookmaker toast, fish tacos och lite annat.

Sen blev det som önskat godis och film! Vi såg Sonic, tryckte i oss svartröda s-märken, blandade dipp till chipsen och njöt av glass och lördag i fulla drag för det är man värd.

Och så blev en lördag lite extra guldbeströdd för två små grabbar som är hyfsat trötta på nedstängningar just nu och inget hellre vill än att badhuset ska öppna igen.

Snart, säger vi ofta och hoppas att det är sant.

 

Att knappt våga sätta på sommardäcken.

Livet

 

Vi pratade om det idag; är det dags att sätta på sommardäcken nu?

Fast nä? Det var tre, fyra dagar sen det var full snöstorm (?!) och jag skrapade rutorna senast igår morse så det känns ju inte alls särskilt lägligt att dra på sommardäck – när man inte vet om man kommer drabbas av hagel, småregn, snöstorm eller 14 grader varmt nästa dag. Detta är nog det sjukaste aprilväder jag varit med om? Har aldrig varit med om såna växlingar.

Så sommardäcken får vänta ett tag.

Men idag har jag deklarerat iallafall (fy satan), flera möten är avklarade, en vecka som har känts EVIGHETSLÅNG är över och helgen startar prick nu. Jag har vikt tvätt och ska strax gå och hämta mig en burk saltlakritsglass och se Knutby-dokumentären på HBO (tips!!!) och ha riktigt ordentligt med fredag resten av kvällen. Inte göra ett dugg. Jag menar; bara att ha möten, deklarera och prata om sommardäck är vuxet nog för en hel dag, så nu är det okej att släppa allt och göra absolut nada och inte vara ansvarsfull över någonting mer än att logga in på en streamingtjänst och götta sig.

Så gör det ni också! Ta fredag.

(Och vänta med sommardäcken ett tag till kanske).