Nu ska alla ni inredningsälskande få lite ögongodis – för nu tänkte jag vi skulle titta in hos Mathilda!

Hon har ju en helt fantastisk känsla för inredning, och att vara hos henne är lite som att gå omkring i en mjuk, fluffig värld av jordtoner och vackra saker. Och så är det sådär fräscht och ordnat som det liksom bara kan vara hos någon som inte har barn ännu, haha. Det där kommer ju ordna upp sig snart som ni vet 😉

Ska vi ta en liten tur på nedervåningen? Bara det jag har bilder på eftersom jag aldrig var en våning upp på grund av att där satt hon undangömd och väntade på att vi skulle pynta klart.

Jag menar; hur mysigt är det inte?

Fridfullt? Det är nog ordet jag söker. Och så strösslat med små påminnelser om att de snart blir en till i familjen; som en väntande babysitter och en barnvagn och ett skötbord som monterats i hallen.

Nu är det lördag igen, hur tusan det nu gick till, och jag ska slå in en födelsedagspresent till Fru Sederblad som fyller år och sen fira henne genom att äta en god, tidig middag tillsammans och förmodligen skratta mycket mer än man bör göra. Den här veckan har praktiskt taget manglat mig känns det som, så det ska bli fint med ett avbrott som inte har ett dugg med jobb att göra och få fokusera på att gratulera ännu en kvinna – förra helgen var det ju Mathildas shower och denna blir det alltså födelsedag för Fru Sederblad. Mycket sånt just nu? Vilket är välkommet. På den tiden på året då jag fyller år så är det ju i princip bara jag – alla andra har födelsedag från ungefär nu och sen över sommaren – och om det är nån gång vi behöver fira allt som bara går så är det väl nu?

Så ha en fin lördag vänner, och ta hand om er.

Vi ses imorgon igen.

Men! Vem har vi där?

Jo; Svåra Lena!

I lördags var det nämligen babyshower – inte Svåra Lenas dock, nej nej, men Mathildas. Tänk att hon ska bli mamma? Malmös egen Kardashian bakar just nu en liten flicka inuti sig, och då förtjänas det en babyshower. En extremt corona-anpassad sådan dock, man kan ju inte riktigt göra som förr i tiden, men vi var smarta och gick i skift så att vi aldrig var fler än fyra inklusive Mathilda, och så stod vi i princip i olika rum hela tiden och ropade till varann. Knasigt, men så får man ju göra nu. Och om man sprider ut gästerna med max 3 åt gången (tre åker hem, tre nya kommer) så håller ju å andra sidan en babyshower en hel dag. Ändå fint.

Så vi pyntade och ställde fram tårta och stod där i varsitt rum och gastade (de hade en väldigt smart vägg med en stor fönsteröppning i så man kunde se varann även om en stod i köket, en i vardagsrummet och en vid matplatsen) och drack lite vin (ja inte Mathilda då såklart) och åt korv och tuggade på fruktspett och lämnade presenter.

(Eftersom alla mammor alltid får så mycket till bebisen ändå så struntade jag totalt i babyanpassade presenter och gav istället ett presentkort på La Leia – tänker att hon främst borde unna sig själv något efter att ha överlevt en förlossning och den första spädbarnstiden).

Så ja; det var en ganska udda babyshower kan man säga, men samtidigt så himla fint ändå. Att få träffa såna man tycker så mycket om, om än på stort avstånd, och fira en högt älskad kvinna och hennes mage.

Som en känsla av julafton nästan, fast i mars.