Igår, mellan regnskurarna, passade jag och Buse (och KoiKoi såklart) på att plocka lite lupiner.
Lupiner är sommarlov för mig; barndom. Lupiner och hundkex och syrénhäckar och de där buskarna med vita blommor i klasar som fanns i varannan villaträdgård på åttiotalet och vars doft alltid kastar mig tillbaka till när jag hade bara ben, Madicken-hår och sjömansklänning och var på väg till kyrkan för skolavslutning. När vi skulle plocka blommor till midsommarkransar eller sommarbuketter var det alltid just lupiner och hundkex och de där vita blommorna från buskar som blev basen och har därför liksom cementerats i minnet som just…
sommar.
Buse pekade ut vilka vi skulle ha, och jag klippte.
Stora, yviga buketter blev det i handen – lila och rosa och mjukt blå växer runt huset, går man längre ner på vägen finns det även vita och blekare rosa.
Och voila!
Där på bordet blev dom ju bra. En väldigt enkel men vacker sommarbukett, plockad med omsorg.
Lite ljus krävs nästan när det regnar och himlen är blyertsgrå och vägrar släppa igenom solen.
Och idag vaknade jag toktidigt (halv fem, herregud) och sitter nu och väntar på att resten av familjen ska vakna så att vi kan äta frukost, dra på oss stövlarna och ge oss ut på en morgonpromenad med hundarna ner till sjön – nu när det verkar vara uppehåll och grannen skvallrat om kantareller. Alltid något positivt med det regniga vädret, inte sant? Kantareller.
Ha en fin onsdag så länge vänner.
Vi hörs alldeles strax igen.