Även små huvuden har stora bekymmer.
Även små huvuden har stora bekymmer.
Man – privat // klänning – Malene Birger // kimono Spell // skor – Ldir
I torsdags var jag alltså i Landskrona.
Eller i Borstahusen närmare bestämt. Det var ett reportage som skulle göras hemma hos Melker och Clara; ett tokfint, ungt par som nyss renoverat upp världens härligaste gathus och jag hade blivit anlitad för att hjälpa till med lite styling för bilderna. Alltså herregud vilket fint område! Små smala gränder, havsdoft och sommarkänsla deluxe.
Ska vi kika lite?
Det var ju inte jag som skulle fota men jag var ju tvungen att riva av lite behind the scenes. Där står Melker och lagar risotto till exempel, och väntar på gästerna. Hur fint kök?
Jag kan inte visa allt för ingående vad jag bidrog med förrän reportaget är ute, men lite kan vi ju allt titta på tycker jag.
Jag tog med Enjoy Candles, såklart!
Här på trappan in till deras hus. När mörkret sen faller så blir det som en liten landningsbana av mjukt ljus som visar vägen in i hallen. Stenen dom hade där utanför var så galet fin. Är det sjösten? Nån som vet? Måste ha med det i inspirationsmappen i huvudet om det nån gång blir aktuellt med sten nånstans.
Jo, självklart skulle det till fårfällar. Och en blekgrön pläd som duk. Perfekta bakgrunden till att fota mat, och ingen sommarkväll på stenplattor utan fårfällar om man frågar mig.
Stolarna hade dom ute året runt, därför har dom fått den där snygga lite gråa tonen. Visst håller dom färre säsonger säkert, men oj vad snyggt det blir när väder får vara med och bestämma hur material ska slitas!
Kreativa Karin var också där och gjorde vackra dekorationer. Sjukt driftig tjej.
Och så lite Enjoy i träden också!
Blir effektfullt när det är skymning. Särskilt för förbipasserande som tror att man har tappat greppet och tuttat fyr på ljus i sina äppelträd.
Här ser ni uteplatsen och förberedelserna.
Och kanske får ni en uppfattning om området också? Om jag inte skulle bo på landet så skulle jag vilja ha ett litet knotigt gathus i ett fiskeläger, precis såhär.
Och gäster och sommarfest i full gång!
Ja, det där sysslade alltså vi med i förra veckan. En tur till Landskrona med några kartonger rekvisita och deltagande i ett reportage, precis intill havet och med doften av tång överallt. Och vi klarade oss undan regnet som om det gick omkring oss, och det brakade inte loss ordentligt förrän vi satt i bilen på väg hem – då var det som om himlen öppnade sig totalt och släppte ut all världens vatten på en och samma gång.
Och idag? Tja, hallen ska bli så gott som klar och jag ska skissa upp det sista på vårt blivande kök som ska beställas i veckan. Så spännande så jag smäller av! Efter att ha fixat och ändrat och suddat och lagt till i en mindre evighet tror jag nu faktiskt att vi är klara med hur det ska bli och vågar lämna iväg beställningen. Ho hooo vad jag längtar!.
Ett nytt kök är ju så stort att det inte är klokt.
jeans – h&m (här) // skor saucony, nantucket (här)
Det finns två saker som jag verkligen älskar att de har blivit trendiga just nu och därför är lätta att få tag i – bootcutjeans och citysneakers. Jeansen för att de balanserar upp mig lite (och är nostalgi för oss som hade våra Elvisår, alltså var som hetast, under nittiotalet) och sneakers för att det är snälla skor för höfter och rygg som just burit tungt i månader. Nu har jag två par; de snabba ni redan sett och som är riktiga sneakers för hundpromenader, och så den här cityversionen som är nättare och lättare på foten och kommer med kontrasterande skosnören och funkar perfekt för en dag på stan. Snygga, men samtidigt dundersköna. Bra så. (Och visst är flared-jeansen trendiga också, men de har ingen nostalgi för mig och framförallt är jag inte cool nog att pull it off).
Men just det där med bootcutjeansen är fascinerande, jag var liksom övertygad om att inget från den eran någonsin skulle se modevärldens ljus igen. Vad är nästa grej som kommer tillbaka från nittiotalet? Inte Fila-dojjorna väl? Adidas-uniformen? Eller… oj. Trosor med kalsongkant som ska synas ovanför byxlinningen? Gud. Det hoppas jag inte. Det som finns ovanför min byxlinning just nu är inget Björn Borg bör ha sitt namn på, det kan jag lova.
Miniryggsäcken, puffluggen, buffaloskorna, manschesterjeansen, sammetsbandet med berlock som skulle sitta så hårt runt halsen att man fick andnöd?
Halleda.
Det kan bli ett spännande modeår det här.
Jo, men jag tog ju på mig att måla på Buses förskola. Jag tenderar att göra sånt.
Men det är ju så svårt att låta bli när man vet förvandlingen som färg ger ett rum, och när man är lite besatt i saker där man får lov att börja från ”grunden”. Så i helgen har vi fixat lite på plats och gjort klart två stycken rum.
Vill ni se hur det blev? Än så länge har jag bara hunnit fotografera det första.
Det var vita väggar från början och det går ju inte för sig.
Jag tyckte att mjuka pastellfärger skulle vara fint på en förskola och jag fick fria händer, så jag valde en färgskala i just pastell som skulle funka tillsammans. I det här rummet blev det Flügger 4493 – en mjukt grön färg. Och i glans 20 så att dom har en chans att torka av väggarna också.
Inga ömtåliga färger här inte.
Och varför inte sätta ditt ett piratskepp också?
Och en val för den delen. För ett riktigt Moby Dick-rum (här ser färgen lite kallare ut eftersom kallt kvällsljus låg rakt in, på bilden med piratskeppet ser man den mer korrekt).
Så väggarna blev pastellgröna och fick stooora wallies (som jag passade på att köpa på inreda.com nu när de var på rea). Piratskeppet klistrade man dit som ett klistermärke och valen var en sån man fick doppa i vatten och sen liksom stryka på med en städsvamp – lite knivigare men jäkligt roligt när man väl höll på. Och listerna runt fönster och dörrar kontrastmålade jag med kulör som heter stressless grey, ni ser lite av det där åt höger bredvid valen.
Nästa steg är att pynta med hyllor, takdekorationer och annat som just nu målas och pysslas ihop, och en liten bänk under skeppet så att barnen kan leka att dom är en del av besättningen. Ni ska få se när det växer fram!
Ja.
Att pimpa en förskola, alltså. Roligt är bara förnamnet.
Vilken fin dag det har varit!
Jag har blivit uppvaktad med presentkort på ansiktsbehandling, med drakteckningar och med blommor. Och nu ska jag få pulled pork (omnomnom) till kvällsmat innan vi parkerar oss i sängen för att påbörja kvällens amningsmaraton och filmtittande. Är det söndag så är det, och vad passar bättre till en söndag än en film? Särskilt när det är mulet och blyertsgrått och inte alls särskilt lockande ute.
(På bilderna ser ni mitt nattygsbord som just nu innehåller det som behövs vid amningar, som mängder av vatten, några lätta böcker och en necessär för salvor och bebisnäsdroppar. Den vackra blå glasflaskan gör sig bättre än den petflaska vatten jag hade stående där innan tycker jag och förenar nytta med nöje. Den har jag hittat på Westcoast Company här).
Några har redan gjort sig redo för kvällen.
Och jo, Spöket sitter alltid så. Bra sätt att hålla värmen förstår ni.
Den här filmen blir det!
Den kom med bud i fredags och mannen är mycket pepp på att se den.
Och imorgon ska vi in till Malmö för att lämna nycklarna till Lutande Huset; det är tillträdesdag för våra köpare så det blir någon timme med kontrakt och banksamtal och allt det där innan vi kan åka tillbaka igen och fortsätta med hallen. Det är vemodigt såklart, det där med att lämna över ett hem, men jag vet att köparna kommer älska huset och ta hand om det länge och med ömhet. Och det är lättare då.
Men! Mors Dag-kväll först. Och den startar nu.