
Buses rum skulle ju också målas, såklart.
Hans rum var ju det med den lilla tillhörande verandan som Tooka står i på övre bilden; just verandan var vit men med en grönmönstrad tapet på väggarna in mot rummet, och själva rummet hade en annan tapet (lite gulbrunaktig som ni kanske minns) och samma laxrosa golv som de övriga rummen.
Så här blev golvet först i samma pastellgrå, och sen sattes det igång med väggarna!

Här valde jag L’ Authentique i färgen 60 Klei.
Det såg ut att vara en lerig, mjuk färg i lagom nyans för ett barnrum – inte så ljus att den blev ömtålig, inte så mörk att den blev dyster och framförallt så kändes den varm och inbjudande. Buse fick själv bläddra bland färgproverna och tyckte att den här och en mjukt lila och en kolsvart var favoriter, men då kolsvart kändes aningen deppigt och lila är svårare att möblera så blev det helt enkelt Klei.
Och det blev hur bra som helst.

När den var blöt drog den mer åt grått (och ja; hans dörr är fab på insidan!).

Och när den torkat var den lika moussemjuk och sammetsmatt som i hallen; och drog mer åt nougat än grått skulle jag nog säga.
(Och nej, dörren är inte utbytt, den är liksom bara blå på insidan).


Och eftersom jag tyckte att det var så hårt med en helvit veranda när solen stod på så målade jag den själv när jag väntade på flyttlasset. Panelen behöll jag i vitt, men mellan alla fönster och på väggen som ni ser åt vänster blev det samma färg som i det större rummet för att binda ihop det hela.
Så nu har även Buse ett målat rum! Och ett nästan färdigt rum också för den delen, men det har jag inte hunnit med att fotografera ännu så det kommer en annan dag. Det är liksom så mycket som sker på så många olika ställen i huset just nu, vilket är en ren njutning för mig på sätt och vis som gärna vill ha en någotsånär iordningställd nedervåning (utan tejp och färg och lim och skruv – alla småsaker som ska upp och pynt som ska ställas ut och möbler som ska stå rätt är inte samma sak, det får ta sin tid) tills lillebror kommer.
Men nu känns det som om vi har bott här, länge. Och det är en häftig känsla.
