Som ni kan förstå så hamstrar jag saker här hemma till nya huset.
Fortfarande imponerande balanserat jämfört med hur a) jag var när jag var gravid med Buse och b) hur jag är generellt när det vankas nytt boende. Det är graviditets-hakuna-matatan som bäddat in mig i nån slags oljig verklighetsflykt där jag går runt med ett fånleende och tom blick och inte bryr mig inte ett dugg om att vårt hus är i kaos och att det står kartonger överallt och att vi just nu inte har ett ”hem” utan är mellan två hus.
Men visst hamstrar jag.
Soffan sålde vi och köpte en ny när vi ändå var igång. Gamla tunga plädar och kuddar gavs bort eller såldes och har bytts mot ljusare tyger som väntar. Jag drömmer om väggfärger och ger min hantverkare huvudvärk när jag mailar flera gånger i veckan om svamlar om saker han ju faktiskt inte fått se live ännu och därför inte kan uttala sig om. Jag gick ut och kikade på Buses gamla vagn som stått i tvättstugan bara för att konstatera att man inte ska ha en vagn i en gammal tvättstuga i två år om man vill att den ska se fräsch ut, så vi fick beställa ny vagn (vilket är ett jäkla rån! Herregud, som att köpa en begagnad bil ju) eftersom bara tanken på att lägga ner en alldeles ny bebis i någonting som känns sunkigt tar emot så jag får gåshud.
Men däremot hittade jag gömman med många av Buses gamla bebiskläder i himla fint skick, så de är nu tvättade tillsammans med de nya och vikta och nerstoppade i en av lådorna märkta med obs! bebis!
Och jag som aldrig riktigt gillat rosa i praktiken när det kommer till inredning har faktiskt gett efter i just en nyans och skaffat mig några örngott av samma serie som de där underbara linnelakanen jag har i grått och som ni har sett innan.
Det är fördelen med bäddset tycker jag; att man inte behöver köpa hela uppsättningen på en gång utan kan komplettera med örngott då och då för att få en helt annan känsla. Just den här mjuka, rosa tonen var liksom så vacker mot det gråa och jag får inte nog av det där dammiga, blekta, skrynkliga.
Jag vill ha linne precis överallt i nya huset, det är min nuvarande craving. Eller ja, den har ju hängt med ett långt tag, men med intensiteten jag hamstrar linnetyger just nu så får det nog kallas en craving.
Vacker både mot sänggaveln, Kalklitir, de gråa påslakanen och det poserande Spöket. Det får man väl ändå ge gott betyg anser jag (lakan och örngott finns här).
Så för er som undrat lite vilken stil det blir i nya huset så skulle jag väl säga Emma-stilen, fast anpassad. Jag utgår ju alltid från själva huset när jag inreder, inte en specifik stil, och sen anpassar jag efter det. Drömmen ser ju till exempel inte likadan ut som Lutande Huset – även om man nog kan känna igen mycket. För Drömmen är ett helt annat hus med en annan känsla och kräver helt andra färger, textilier, möbler än Lutande Huset som har lågt i tak och ljus från andra håll. Och Lanthandeln är ännu en personlighet som jag vill försöka vårda och lyfta fram och jag längtar efter att få starta för canvasen med takhöjden och kakelugnarna är oslagbar. Jag vill ha det bohemiskt avslappnat som jag alltid vill, men anpassat. Dock med mycket matta färger, mycket smutspudriga nyanser, mycket linnetyger, mycket luft och en känsla av att välkomnas hem.
Och tydligen med en liten skvätt rosa, om än bara i form av örngott.
