Att ha en ta-hand-om-torsdag.

Livet, Preggo igen

 
 

AT2B8826

 
 
 

Här har ni ett ganska så trött preggo idag. Om man säger så.

Min graviditetsinsomnia slog till inatt igen och höll mig uppe från 02, och då brukar jag inte studsa runt och sjunga Disneysånger dagen efter direkt. Snarare vara lite gungig i benen och kisande i ögonen och spendera en imponerande tid med att gäspa och önska att jag var en kaffedrickare.

Fördelen? Att jag nästföljande natt nästan alltid sover som klubbad, sådär djupt och orörligt ni vet som är så skönt att det inte är klokt.

 
 
 

gr31

(Klänningen är en pastellig vårnyhet som finns här och som nu funkar utmärkt med strumpbyxor och kofta)

 
 
 

Men idag har jag lite lyx på schemat!

Först några arbeten som ska bli klara under dagen, sen ett möte i stan och sen väntar en ansiktsbehandling på en och en halv timme där jag kommer kunna ligga helt stilla och sova med öppen mun medan jag blir omhändertagen. Nu går jag ju en gång i månaden och den stunden är så vansinnigt lyxig, den kan jag leva på länge. Även om vissa delar av en ansiktsbehandling är ganska så smärtsam så är det ju så vansinnigt skönt att låta någon annan ta hand om en under en liten tid; som att gå och klippa sig eller att få en massage. Underbart.

En ta-hand-om-torsdag! Precis vad jag behöver idag.

 
 

cherry

Att ha fastnat i ännu en drömmig serie.

Livet

 
 

knick-3-hp

 
 
 

Jo, man kan ju tycka att jag och mannen inte gör annat än att glo på serier.

Men det är liksom en ritual vi har; på kvällarna när Buse somnat och det bara är vi så kryper vi ihop tillsammans med täckena upp till hakan och ser något avsnitt innan vi släcker för natten. Det är ju så galet mysigt, och för oss ett sätt att varva ner.

Och nu har vi alltså fastnat totalt i en serie som är så himla vacker. himla vacker. På ett bildligt sätt, men också på ett skört och ontskönt sätt.

Vacker bara.

 
 
 

the-knick

 
 

s01e07_46

 
 
 

The Knick (finns på HBO) handlar om kirurgen John Thackery (Clive Owen) som är både briljant och plågad, och om hans gäng av läkare på sjukhuset i New York. Det utspelar sig år 1900 och miljöerna är fantastiska. Och inte bara miljöerna!

Personporträtten, alltså. Man kan smälla av. Och dessa öden och svårigheter som var så närvarande vid den tiden, och som tyvärr i viss del hänger kvar än idag.

 
 
 

lat-cindy-the-knick-la0019224599-20131106

 
 
 

Vackert, vackert.

 
 
 

75b

 
 

75

 
 
 

Ljuset är oslagbart, ljuset och miljöerna.

 
 
 

Dr.-Algernon-Edwards-André-Holland-in-THE-KNICK

 
 
 

Och som sagt personporträtten. Som Algernon Edwards (älskar namnet btw) på bilden ovan. Att vara färgad och kirurg på ett vitt sjukhus år 1900 – ni kan ju tänka er.

 
 
 

the-knick-season-1-episode-10-clive-owen-michael-angarano

 
 
 

Och så min favorit; mannen till vänster. Bertie. En mild, mjuktalande man som man bara vill ta hem och ge kakor.

 
 
 

TheKnick0137

 
 
 

Så; letar ni efter en lågmäld men vacker och samtidigt intensiv och lite smärtsam serie att förälska er i så testa The Knick. Jag älskar den och sörjer att jag bara har ett avsnitt kvar.

Åh. När man förälskar sig i en serie, alltså.

Bästa känslan.

 
 

cherry

Att kunna dofta lite extra.

Okategoriserade

 
 

agneskod

 
 

Nä, nu var det väl ändå på tiden för en av de mest uppskattade koderna? Nämligen den hos AgnesAmelia.

Så i samarbete med just AgnesAmelia får ni 25% på hela sortimentet med koden Emma25! Den koden gäller hela februari ut och som sagt på allt. Vad jag skulle rekommendera? Enjoy Candles såklart (jag har Nordic White), världens godaste vaniljdoftljus från Durance och underbara doftstickor från Voluspa

Hela sortimentet hittar ni HÄR.

Hoppas ni hittar er något väldoftande!

 
 

cherry

Att ha gjort ett byte.

Lutande Huset, Nestinghysterin 2.0

 
 

AT2B8879

 
 
 

Nej, jag har ännu inte gett mig på att bredspackla väggarna eller demolera köket. Jag lovar. Däremot har jag bytt vårt soffbord! Som ni kan se på bilden. Här är det i och för sig precis upp-packat och monterat och jag har inte ens hunnit rätta till mattan i min iver att fotografera det, men det är så himla fint.

Jag tyckte att det var en alldeles lagom kompromiss i nestinghysterin. Jag hittade det på ILVA för ett tag sedan och har sen dess inväntat en kampanj (dom har oftast kampanjer då och då) och i söndags var det bannemig 25% på alla soffbord vilket är en hel del när det är lite större grejer man ska köpa. Så då slog jag till, och dagen efter var vårt gamla soffbord sålt och mellanskillnaden blev marginell.

Perfekt.

 
 
 

AT2B8883

 
 
 

Det är mattlackat så det funkar att spilla saker på, och ojämnt och vackert och passar dessutom väldigt bra som ”fotobord” – ytan är tacksam att använda som bakgrund för diverse fotograferingar (ja, lite yrkesskadad får man vara). Och så tycker jag att färgen är så himla fin, och kommer att bli ännu vackrare när jag pimplat det med saker som harmoniserar med det mörka.

Så nu står det alltså ett soffbord och vänjer in sig i vardagsrummet och jag är fasligt nöjd. Ett bra alternativ till köksdemolering om ni frågar mig.

 
 

cherry

Att ha gjort första besöket.

Preggo igen

 
 

AT2B8421

 
 
 

Så har vi gjort besöket på specialistmödravården, och fick träffa en underbar barnmorska som ställde frågor och läste journaler och lyssnade – och nog var ganska enig om att i det här fallet så vore kanske ett snitt att föredra. Även om jag på pappret hade en ”bra” förlossning sist, utan akuta snitt eller klocka eller andra dramatiska saker mer än att Buses hjärtljud gick ner på slutet och jag blev omkullvält i en annan position för att han behövde komma ut och det fort. För det finns ju den andra aspekten också; den själsliga. Och där var inte min förlossning bra.

Så vad händer nu?

Jag vet inte riktigt egentligen. En BM kan ju inte besluta om snitt i vilket fall, utan nu har jag tid hos en läkare på samma ställe i nästa vecka. Och inte förrän då så blir det väl hundra procent klart vad vi ska göra och när och på vilket sätt. Så det blir ännu en person att snorgråta inför (jo, jag snorgråter när jag talar om min förlossning även om det var tre och ett halvt år sen – på det där drypande, snörvlande sättet som många dramatenskådisar skulle avundas innerligt). Min rygg skulle teoretiskt klara en förlossning till, och bättre upp – jag har bråcken placerade ”rätt” på så vis att dom inte stör varken epidural eller en eventuell bedövning för snitt så alla möjligheter är egentligen öppna.

Men om ni frågar mig så säger jag nog snitt. Den här gången.

Nästa vecka så hoppas jag att vi vet.

 
 

cherry