Snart jul.

Och med snart jul vet ni vad som gäller: MAN FÅR BÖRJA DRA FRAM ALLA JULSTJÄRNOR! Helt sinnessjukt länge har jag hållit mig i år känns det som? Men nu får det räcka. Nu ska julstjärnor upp, juldofterna fram och bakmaskinen börja jobba med lussekatter och butterkaka och gud vet allt.

Men inte just idag. För just idag är vi nämligen i Småland och stänger Drömmen för vinter; går runt i tjocka strumpor och stickade tröjor och kommer ihåg varför man inte kan fira jul här tyvärr. Det är för kallt. Men jag har suttit på knä på gårdsplanen i termobrallor och ryckt ogräs, sneglat på fiskespöet och tänkt att man kanske borde gå och fiska ändå men igår blev det för mörkt för fort, så det får bli idag innan vi åker hem. Rören ska tömmas på vatten, isolering ska upp vid vissa fönster och innerdörrar ska haspas på och sen är det hejdå till Drömmen för några månader – det är alltid lika vemodigt. Men, som alltid, finns det ju en vår snart och då är vi där igen och lever och öppnar upp. Ja jag vet, bilden är inte från Drömmen; den här tog Micke på mig när vi fotade för Yves Rocher förra helgen och höstsolen fullkomligt flödade varmt ljus genom ett fönster.

Men ja; snart är vi inne i december och i år tycker jag vi ska GÅ LOSS med julandet. Baka allt ni kan komma på, gå enbart klädda i sånt som är varmt och inte sitter åt, tänd alla doftljus ni kan och lev life så det skvätter om det. Man får, särskilt nu i pandemi. Så mycket annat är taget ifrån oss så vi får unna häcken av oss med annat som jag sagt innan, och ingen annan årstid är så unnig som just vintern.

Dekadensen och myset och dofterna och ljusen och de saffransgula bullarna startar NU.

Är ni med?

Om ni har HBO och inte vet vad ni ska titta på idag måste jag rekommendera We’re Here! Åh halleda vad jag har lipat de senaste kvällarna; jag är helt uppslukad av dessa sex avsnitt och sitter upprymd och tårögd och lycklig i sängen och tittar och kan inte sluta.

We’re Here är Bob the Dragqueen, Shangela och Eureka (ni som sett RuPaul vet vilka det är) som åker runt till små städer i USA och sätter upp en dragshow med några lokala invånare som vågar ta sig an det och vara med trots att miljön de bor i ofta är ganska inskränkt och rädd och kanske inte så tillåtande.

Så, så, så fint med gripande livsöden, ödmjukhet, förändring och hoppfullhet.

Ett måste att se om ni frågar mig, griper tag om hjärtat och stannar kvar länge efter som en slags värme i kroppen. Jag hejar på, gläds med de som upplever lyckan i vad de gör och hoppas att alla nån gång får vara precis så som de vill vara utan att behöva hämma sig eller passa in.

Så; på HBO som sagt! Och ta fram näsdukar innan.

Trippelfint är det.

Hej hej och där står jag – och d ä r ser ni storleken på en MM. Inte liten, eller hur? GM måste ju vara så vansinnigt stor. Men iallafall; det här är lite bilder från när vi var inne i Ystad för att klippa två pojkar som det bara inte gick att undvika att klippa längre, de såg så ovårdade ut att det inte är klokt.

Jag var klädd i hoodie & jeans från Zara, skor Canada Snow och så min älskade gamla Malene Birger-kappa som Fredrik på jobb säger att jag ser ut som Ipren-mannen i men det bryr jag mig inte om; älskar den kappan. Piggar upp i sin färg på något vis. Noah står och gräver på gräsmattan där bortanför mig, väldigt oklart varför.

Det var klipptid!

Så skönt att ha ett sånt ställe där man inte behöver boka tid utan bara kan droppa in eftersom vi är helt värdelösa i den här familjen på att schemalägga saker som såntdär; det blir alltid en impulsivgrej. Är så avundsjuk på er som är strukturerade med sånt; inbokade fasta klipptider på barnen och sådär. Jag är lika illa med mig själv, kommer alltid på samma vecka att det bör göras NU och då är det ju som sagt lite svårare att få en vettig tid.

Jag kollade på blommor för det blir man glad av.

Åt crepes med bär, sylt, nötter (inte jag då), choklad och annat gött. Helt folktomt var det, inte en själ inne på restaurangen. Jag HOPPAS att de klarar sig på take away de som har det, det måste vara en mardröm att driva restaurang nu. Ystad är ju inte så livat i vanliga fall och nu när vi alla undviker det mesta så känns det såklart ännu mer. Är ju lite tudelat det där; å ena sidan vill man hålla sig hemma och å andra sidan vill jag inte att hela stadskärnans handel går under så om vi nu kan ta vår lunch på en folktom restaurang gör vi det.

Köpte fantastiska tulpaner och ett fång eukalyptus till fotograferingen med Micke, ni kommer säkert få se någon bild sen.

Och det var några ögonblick ur en dag!

Blommor, klipptid, pannkakor och strosande.