Det blev uppehåll idag, tillslut.
Och efter att ha börjat riva i köket och klampat omkring i bråte bestämde vi oss för att ta bilen in till civilisationen och gå en runda där sisådär halva Småland också befann sig – IKEA. Vi behövde lite lakan och en madrass till Buses säng och lite annat smått och gott, så det var bara att ge sig iväg.
(Jag var fritidshus-skrynklig i en ny tröja jag hittat här och som är så förbannat skön och liksom luftig, och ett par pojkvänsjeans som äntligen kommit ut för den här säsongen också, köpte ett par i samma modell och märke även förra året – fast en annan tvätt – och kan typ bo i de där).
Jag är ju inte bara skrynklig, jag har som sagt målarfärg lite överallt också. Men det får vara så. Håret i tofs, skrynkliga kläder och målarfärgsfläckig. Det är en del av fritidshuscharmen intalar jag mig.
(Armbandet är en favorit härifrån).
Det var verkligen knökafullt inne på IKEA. Vi var inte ensamma om att tycka att det var varuhusväder idag. Men vi fick tag i vad vi skulle, iallafall.
Och naturen här ute, alltså.
Varje gång vi kör nånstans så sitter jag med stora ögon och kan inte se mig mätt.
Stanna bilen! gastar jag ibland, och så får mannen snällt köra in i en parkeringsficka medans jag snubblar ut med kameran för att ta bilder.
Är det inte fiiiint? fortsätter jag gasta för att han ska höra mig där han sitter inne i bilen, och han ger tummen upp där inifrån, nickande.
Jo. Det är fint.
Ja, ni ser ju.
Träd som bildar tak över vägarna och ger allting ett grönt skimmer. Så vackert att det suger i magen när vi åker igenom.
Och nu är vi hemma igen, mer ska rivas och sen ska den älskade wagnern dras fram för att startas upp igen när allting är strippat.
Allting är med andra ord precis som det brukar vara.
