Jag bara älskar Ninos app Framkalla.

Hemma gjorde jag ju en liten vägg med bilder (kan ni se här) att njuta av, och här i Drömmen är Framkalla ovärderligt. Före-efter-bilder trycker jag ut och får hem, processer och inspirationer förevigas och hängs sen upp här och där i huset för att visa hur det går framåt och vad det var jag från början hade tänkt.

Så enkelt, men samtidigt så jädrans effektivt.

(Om ni inte testat appen redan så går den att ladda hem gratis här).

Jag vill också kunna bygga appar för övrigt. Jag försöker få Nino att bygga mig en svamp-app, men det är ju lite medicinskt ansvar där som sätter käppar i hjulen tyvärr. Och så vill jag ha en app för loppisar och en för att skicka roliga presenter/sjungande körer/blommor/chokladdoppade hundvalpar till folk som fyller år. Och så vidare.

Men! Fredagskväll, mannen har varit iväg och köpt 50 liter Nordsjö-magi till och jag har ett paneltak som ska sprutas.

Dags att sätta igång antar jag.

Alltså.

En del Blocket-köp är man så nöjd med att det inte är klokt. Som det här skåpet! Stort och vackert och alldeles underbart, ska bara fyllas med lite annat vackert också för att inte se så tomt ut. Men hur fint?! Döfint tycker jag.

Och hettan är överallt och ingen utedusch har vi fått upp ännu (men beställt en! tack vare era tips) så nu åker vi och badar.

Hoppas ni har en finfin fredag, ni också.

Vi har det fint här.

Även om det som ska bli kontor just nu ser ut som efter att en storm dragit fram; vi håller på att dra ner gamla tapeter som inte gick att rädda och timmerväggen kommer sakta men säkert fram på sina ställen. Mest sakta, dock. Det kräver all självdisciplin jag kan uppbåda.

De rummen som är kvar nu går ju liksom inte bara att kasta sig in i och måla. Tapeter ska ner, timmer ska borstas, isolering ska petas in där det behövs. Och det tar sån tiiiid för en ivrig själ som mig. Mannen är noggrann; står på stege och drar ut nubb efter nubb, jag är som ett trumpet barn som kommer in när det är dags för de mer handfasta momenten och sliter ner papp i stora stycken.

Men huset är tålmodigt och jag lär mig, och i varje rum klingar det musik från Buse som drar runt en gitarr, ett dragspel och ett svart litet piano med stor iver och komponerar ihop olika stycken som bakgrund till tapetkaoset.

Vi har det fint här, mannen, Buse, flickorna och jag.

Och tids nog får jag börja måla igen.