Igår gjorde vi årets första insjö-dopp.

Och Buses första dopp i en sjö över huvud taget – han har ju tidigare bara badat i hav och hade fram tills igår inte fått känna hur lent ett vatten kan vara när det är bärnstensfärgat och har fått ligga stilla och värmas av solen.

Jag har ju växt upp sådär; har somrar bakom mig fyllda med kilometerlånga cykelturer ner till sjöarna där vattnet alltid var varmt – men bara precis på ytan, och jag kan fortfarande komma ihåg känslan av att simma i det varma ytvattnet bara för att då och då hålla andan och ta några simtag ner där vattnet var nästan isande och fick det att kittla på huden av temperaturförändringen. Men där jag badade då var bottnen en klassisk insjöbotten full av dy; en sån som liksom sög tag om fotknölarna på en och lämnade bruna strimmor av gyttja längs benen när man gick upp för att torka.

Här; här var det sand och långgrunt och fritt från löv.

Årets första insjödopp är gjort.

Vi var på temafest igår.

Som sagt så älskar jag temafester – det är världens chans att få flippa ut lite och ta allting ett steg längre. Temat var ”Alice i Underlandet” och istället för att välja en karaktär försökte jag få ihop själva känslan av Alice i Underlandet istället. Med ranunkler i slarvigt uppsatt hår, mängder av rouge och läppstift bara på mitten av läpparna.

Jag såg ut som en seriefigur.

En trumpen, frasande seriefigur med bara fötter, lager på lager av Walla-silke i kjolen och en jacka som är som en liten maräng med stående krage, insvängt liv och tyll under tyget där bak så att den alltid är sådär klockad.

(Ja, klänningen är den från Ewa i Walla som tyvärr egentligen är för stor för mig nu, men som passar när jackan håller den uppe – och jackan är från MoC).

Jag tog tyvärr inte med mig kameran till festen (jag brukar inte göra det när det är mycket folk som är inbjudna och jag inte känner alla – jag vill inte att nån ska fastna på bild som kanske inte är med på det) men den hölls i ett garage som för kvällen hade förvandlats till ett riktigt Underland med blommor och spelkort och knasiga tårtor och gud vet vad.

Dock blev vi inte så sena alls, vi ska köra till Småland idag, men vi ville iallafall dit och säga hej och vara med ett litet tag. Och idag ska vi som sagt upp till Småland till Buses stora lycka och promenera med Mommo och Sockervadds-Göran och kanske sitta på en båt, och bara ha helg i stillhet.

Det blir en bra fortsättning på en helg som startade med kalas, Walla-fras och Alice i Underlandet.

Höst.

Ett snudd på förbjudet ord såhär alldeles i början av Juli, när alla väntar på semester och hoppas på värme. Jag vet. Men jag kan trots allt inte låta bli att få små, små vibbar av höst när jag öppnar dörren och kommer ut i en trädgård som nästan stannat upp i avsaknaden av sol. Vindarna är kalla när molnen tagit över, och över hela gräsmattan och trädgårdsmöblerna ligger vissnande rosblad som lossnat och virvlat ut –

som om någon haft ett bröllop i min trädgård och lämnat lite hastigt utan att städa.

Och hela roshuvuden lossnar när man rör vid dom;

sitter fortfarande kronblad för kronblad men släpper från sitt fäste och landar i min hand. Jag vet att sommaren kommer igen, den pausar bara. Men just nu, just denna stund, känns det som om den redan varit här och redan lämnat. Även om det inte är så.

Och det är ju en enorm fördel, det där även om det inte är så. För vi har sommar kvar, mängder av sommar, dagar av sommar att ta till oss och leva i.

Den ska bara pausa färdigt först.