Om någon skulle be mig definiera vardagslycka just nu så måste jag nog svara;

det här.

Att kunna komma hem och sitta ute där trappan ännu är varm av solen, och äta körsbär ur en skål och bli alldeles röd om fingrarna av saften. Att dricka flädersaft med så mycket is att det inte ens klirrar, och med förtjusning se hur det växer i rabatterna. Pionernas stora huvuden, ranunklerna som fått knoppar och snart kommer veckla ut sig, jordgubbarna som mognar i klasar i odlingslådan.

Att varje dag kunna ta en Buse i handen och sen gå runt odlingslådorna och plocka de gubbar som mognat sen dagen innan och låta honom äta dom, en och en, medan han berättar vad som hänt under de timmar vi varit isär.

Det är de där små sakerna som tillsammans blir så stora och som på nåt sätt är själva kärnan i vardagslycka för mig.

Igår bakade jag ju till pojkarna i mitt liv.

Jag tycker att det är rofyllt det där med att baka, nästan meditativt. Och jag hade några mixer från Kungsörnen kvar – så varför inte? Dessutom får jag inte nog av choklad. Och så hade jag en burk kondenserad mjölk i skafferiet – redo att användas.

Så jag satte igång.

Jag gjorde två satser kladdkaka –

ju mer desto bättre liksom. I smeten blandade jag riven mjölkchoklad och vit choklad, därför ser de lite ljusare ut än vanligt. Den ena gjorde jag i en enkel form, den andra i en som skapar ett hål i mitten (finns på IKEA) och jag lät dom vara inne lite längre så att de skulle vara mindre kladdiga, det är oftast lättare att arbeta med dom då.

Samtidigt fick burken med kondenserad mjölk stå och puttra, och efter två timmar ungefär kastades den in i kylen för att svalna snabbare.

Det är ju så gott med dulce de leche!

Sen bredde jag ett tunt lager dulce de leche över den ”hela kakan”. Tant övervakade det hela mycket noga som ni kan se. Sen la jag på kladdkaka nummer två, den med hål i mitten. Det hålet fyllde jag sen med dulce de leche, det också. Så det blev ett segt minilager mellan bitarna och sen en stor bomb av dulce de leche i mitten.

M-hm.

Sen var det bara att spritsa kalaset!

Kladdkaka är ju som godast med grädde enligt mig, så jag vispade grädde som jag sötade med vaniljsocker och sen spritsade ut i mönster över hela tårtan.

Och så blev det såhär:

Kladdkaka på dulce de leche på kladdkaka, med en stor klick härlig, seg fyllning i mitten. Behöver jag säga att det var en sockerälskares dröm? Bara choklad och seghet och kola och så den lena grädden till det. Fantastiskt gott.

Ikväll äter vi nog upp det sista, men först ska grillen tändas och ”riktig” mat tillagas. Men sen! Varför spara allt det göttiga till helgerna, liksom?

När man kan njuta vilken dag som helst.