Att ha gjort en favorit i repris igen.

Livet

 
AT2B0920
 
 

Igår var förmiddagen mulen men varm och vi satt inne och kikade ut genom fönsterna och funderade på vad vi skulle hitta på.

Oh! sa jag entusiastiskt. Kan vi inte åka till Göteborg?! Gå på Liseberg?

Men nej, en spontantripp till Liseberg sådär hej hopp en lördag när vi nyss kommit hem var inte mannen riktigt sugen på, så vi försökte med andra idéer. Badhuset? Leklandet?

Sen slog det oss. Onnie! Vi skulle såklart åka onnie. Det var på tok för längesen.

 
 

AT2B0928

 

AT2B0946

 

AT2B0949

 
 

Det där kan ju vara den mysigaste helgaktivitet som finns.

Buses iver, doften av ponny, och särskilt en dag som igår när solen gömde sig bakom moln men fortfarande bjöd på sommar. Och vi hade tur, det fanns två platser kvar på lunchturen, och när Buse fick en vit ponny vid namn Timotej var lyckan gjord.

Som han älskar dessa hästar.

När han tar ponnyns huvud mellan sina små händer och lutar sig fram och säger hääääääj onnien med den mjukaste röst han har, då går något sönder i mig och jag vill kasta mig fram och krama honom och berätta att hur mycket jag än älskar honom så lyckas han alltid få mig att älska lite mer.

(Och ja, det är mycket tjusigt nagellack Buse sportar aktiviteten till ära. Mamma målar naglarna = Buse också måla naglarna. Inga konstigheter).

 
 

AT2B0960

 
 

Det är ju något med Buse och djur, och framförallt Buse och onniesar.

Varje gång jag ser honom på den där hästryggen, stolt och förväntansfull, vill jag köpa den där lilla gården i den där skogen – den gård som i mitt huvud har ett stall med två små boxar att ha onniesar i, och en gårdsplan där höns kan gå med släpande steg och picka i gruset och jag kan sitta på trappan under sommarmorgnar och göra mig redo för att måla stallet i Falu Rödfärg.

Och en liten sjö finns i närheten där vår eka ligger, och på kvällarna kan vi ta och ro ut och sen meta, Buse och jag, medan mannen läser en bok på båtgolvet och applåderar när vi får fisk.

Ungefär så.

 
 

AT2B0968

 

AT2B0988

 

AT2B1015

 

AT2B0997

 
 

Och så gick turen genom skog som nu blivit tät, och över ängar. Ner för backar och upp för backar och på små slingriga stigar – ett helt tåg av små, runda ponnyrumpor och stolta barn. Och fyra gånger fick Buse göra det han gillar bäst, trava, och när Timotej med ponnytjurig envishet äntligen ändrade gångart och började springa så studsade Buse som en pingisboll i sadeln och tjöt av skratt.

Springa meeeera! fnittrade han andfådd när vi skrittade igen. Mera!

Som att åka karusell, såklart. Fast bättre.

 
 

AT2B1017

 

AT2B1021

 

AT2B1038

 
 

Och sen var ridturen slut och Timotej ställdes tillbaka, och Buse grävde bland borstarna och var noga med att rykta av sin vän innan vi skulle lämna stället och åka till affären för att bunkra upp med glass och jordgubbar och melon för att göra oss redo för den stundande eftermiddagen.

Men en favorit-i-repris en lördag; en timme bland ponnyrumpor och glada barn, är nog den bästa aktivitet jag kan tänka mig.

 

poncho | softgoat
shorts | modesto
keps | modesto (nog slut)
stövlar | hunter

 
slut

Att fortsätta med sommaryran.

Livet, Tävlingar

 
AT2B0589
 
AT2B0592
 
AT2B0596
 
AT2B0602
 
AT2B0608
 
AT2B0609
 
AT2B0622
 
AT2B0636
 
AT2B0624
 
AT2B0680
 
AT2B0696
 
AT2B0672
 
AT2B0707
 
AT2B0724
 
AT2B0732
 
AT2B0761
 
 

Värmen.

Den är kvar, omfamnar oss, förvandlar trädgården till en liten oas av sol och nyklippt gräs. Buse blir varm och vi tar fram vattenslangen och sen är den där

lyckan

när han springer med bara fötter fram och tillbaka över gräsmattan och försöker fånga en vattenstråle, fullt påklädd. Det där skrattet alltså. Det där djupa, klingande som ligger som moln i luften och trollbinder mig, denna energi som sprutar likt vattenslangen och får benen att gå fort, fort utan stopp.

Efteråt, när allting är dränkt i vatten, när Buses kläder klibbar mot kroppen och gräset kippar efter andan när man går, fångar jag in honom i en handduk precis som mormor en gång i tiden gjorde med mig; när jag var liten och hade badat i hennes badkar.

Jag minns inte riktigt vad hon sa, den där ramsan som var samma varje gång – jag var för ung – men jag minns så väl hennes varma händer och handduken och hennes svaga doft av Nivea –

och jag försöker återskapa det till Buse, säger det enda jag kommer ihåg;

som en liten kåldolme

och virar in honom likt ett paket i handduken, som hon gjorde med mig, tills han är en trygg liten mumie i frotté och hans hår är det enda som sticker upp för att kittla mig i näsan. Som en liten kåldolme, Buse och hans skratt vibrerar där inne i paketet, jag känner det i händerna, och jag tänker att om det är något jag vill föra över från min mormor till hans lilla barnahjärta så är det just det.

 

Vinnaren i tävlingen med Johan P blev Tova – grattis! Du har mail.

 

slut

Att ta det där med marängerna.

Livet

 
AT2B0474
 
 

Jag stod ju inte och bakade klockan fem på morgonen för att det är en vana jag har. Utan för att fira av Hela Kändis-Sverige Bakar (som går på TV4 på fredagar) fick jag i uppdrag av Kungsörnen att tillsammans med två andra bloggare baka en tårta som skulle symbolisera en kändis, och någon läsare kan vinna ett tårtogram till sig själv eller en vän (mer om det längst ner i inlägget).

Temat den här veckan var Hollywood.

Och för personen jag hade i åtanke behövdes det verkligen rosa, lite yviga maränger.

 
 

AT2B0476

 
 

Och ja;

jag fick rätt på ugnen. Sats nummer två blev bra, tack och lov, och min tårta kunde bli färdig. För att symbolisera personen jag hade i åtanke så ville jag göra en tårta med traditionellt svenska gräddtårteinslag, men med lite sting där under ytan. Och marängerna skulle som sagt vara lite yviga; på gränsen till flickiga trots att personen är en fullvuxen kvinna.

Kan ni gissa vem?

Här kommer receptet om ni är sugna själv:

Tårta med chokladmousse, hallon, maräng och polkagriscrisp.

 
 
AT2B0482
 
 

Du behöver:

 

Två stycken tårtbottnar (baka själv eller köp färdiga).
Hallon
5 dl vispgädde
7-9 polkagrisar

För marängerna:
6 dl florsocker
6 äggvitor
Röd karamellfärg
Någon droppe ättika

För chokladmoussen:200 gram choklad
3 dl vispgrädde
3 ägg
(Eller köp en färdig mousse du blandar själv med mjölk).

 
 

AT2B0522

 
 

Gör såhär:

 

Börja med marängerna. Häll 6 äggvitor i en skål (gärna en skål i glas eller metall – inte i plast). Pudra över ca en halv deciliter av florsockret och starta att vispa med elvisp på låg hastighet tills skummet har lyft sig och fått fin färg. Då häller du i resten av florsockret och vispar i en evighet, tills det blir ”toppar” i smeten och du kan vända bunken upp och ner utan att den glider ur. Droppa små, små mängder ättika i smeten om du tycker att den stelnar långsamt. Vispa ner karamellfärg tills du fått den nyans du vill ha. Spritsa ut på bakplåtspapper, in i ugnen på 125 grader i ca 40-60 minuter (beroende på ugn, hrm). Marängerna är klara när de fått fin färg på undersidan.

Chokladmousse

För att det inte ska bli ett toklångt recept kan ni läsa hur man gör HÄR.

Grädde med polkagriscrisp:

Vispa grädden tills du är nöjd med konsistensen. Krossa polkagrisarna och vänd ner dom i grädden – spara lite till servering.

 
 

AT2B0516

 
 

Montera tårtan:

 

Börja med ett lager tårtbotten. Dela hallonen på mitten och fyll det lagret med hallon, lägg sedan på en tårtbotten till. Ovanpå det brer du ut chokladmoussen (ju större sats du gör desto högre tårta får du) och ovanpå den ett tunt lager med grädde. Spara kanterna på tårtan om du vill ha dom spritsade.

Placera ut marängerna, och avsluta med att spritsa grädde på tårtans kanter.

Tadaaaa!

 
 

AT2B0545

 
 

Och så har du ett stycke mumsig tårta att sätta tänderna i! Strössla gärna över lite extra polkagriskross och några maränger till när den serveras (den här tårtan älskade Buse så jag antar att den är extra barnvänlig). Det tar allt ifrån 15 minuter till 2 timmar att göra den beroende på hur mycket du vill göra själv från grunden.

Och just det!

Alla bidrag till den här veckans tema hittar ni HÄR. Där kan ni rösta på den tårta ni tycker var mest flådig – och nej, den som får flest röster vinner inget, men ni har chansen att vinna ett tårtogram med kändistårta till er själv eller någon annan.

Och vem vill inte ha tårta hemlevererat, liksom?

(Och visst var det Maria Montazami jag tänkte på när jag bakade tårtan. Ingen Hollywoodkändis kanske, men en Hollywoodfru – och det är nära nog :)).

 

Inlägget var i samarbete med Kungsörnen

 

slut

Att ha firat sommaren.

Livet

 
AT2B0886
 
 

I morse fick vi sms från Buses förskola, som önskade oss välkomna hem och berättade att de skulle ha en sen påkommen picknick och sommaravslutning senare på kvällen och att vi såklart var varmt välkomna om vi ville.

Och klart vi ville!

Buse har ju varit hemma idag med, så två timmar med kompisarna och lite god mat skulle han inte tacka nej till.

 
 

AT2B0790

 

AT2B0778

 

AT2B0794

 
 

Så jag rusade iväg och handlade picknickmat,

och sen, inspirerad av den alltid lika duktiga Mary, gjorde jag baguetter för glatta livet här hemma i köket för att liksom få revansch för de där marängerna som gäckat mig tidigare på morgonen.

Tre baguetter delade jag på hälften och fyllde med godsaker; en med aioli och citronmarinerad kyckling samt en tjock skiva cheddar (skuren med kniv), en version med hickorysås och rostbiff, en med tikka-kyckling, mangochutney och den där cheddaren igen och sen en med pepparsalami och wasabimajonäs. Just det där med att slå in halva baguetten i bakplåtspapper och knyta ett snöre runt var fasligt praktiskt; då kunde man äta härligheterna sen utan att allt föll ur.

Och så blev det frukt och bär på grillpinnar (eftersom allt som sitter på en pinne är kul att äta för en tvååring), en sallad på blåbär, melon och persika, en liten bit lagrad ost, lite nachos med dipp och så kyld äppeljuice.

Så. Himla. Gott.

 
 

AT2B0800

 

AT2B0821

 
 

Och sen åkte vi;

mannen, Buse och jag, för att fira sommaren och träffa Buses vänner och få en chans att studera honom liksom utifrån eftersom han var så inne i leken att han glömde bort att vi var där.

Detta älskade, älskade lilla barn som sprang runt med benen som trumpinnar och med hatten envist på – kulle upp och kulle ner med skrattet högt upp i halsen.

Det var magiskt att få se.

 
 

AT2B0836

 

AT2B0846

 

AT2B0850

 

AT2B0843

 
 

Och det har ju varit en fantastisk sommarkväll hela kvällen;

när vi gick tipsrundan gassade ännu solen trots att klockan var sex och jag får inte nog av denna värme; vill kapsla in mig i den och bära den med mig av rädsla för att den ska ta slut.

Men det är ju bara början, jag får ofta påminna mig om det. Bara början.

Som om sommaren är en vecka och vi nyss startat på måndagen, ungefär.

 
 

AT2B0857

 

AT2B0859

 

AT2B0855

 
 

Och så paus för mat, och jodå Uashmamapåsen fick vara med och agera baguetthållare, och Buse åt med lika god aptit som vi andra medan hjärtat lugnade sig i bröstet på honom och pulsen återgick till det normala.

Men lika snabbt var han på benen igen, ropade kom mamma kom! och jag följde lyckligt efter för jag vet –

en dag vill han inte längre leka med oss, med mig.

Och här stod han nu, omringad av barn, men bad mig trots det komma och leka. Och då leker man. Så är det bara.

 
 

AT2B0869

 

AT2B0867

 
 

Så vi jagade varann och vi åkte rutschkana som svedde arslet och vi klättrade i den lekställning han leker i varje dag han är där, och jag kröp i tunnlar hängde i rep och njöt.

Över att få vara med. Över att få se iallafall en liten bit av det som är hans vardag och det som han gläds åt. Att få skratta tillsammans med denna lilla krabat och hans hatt och de små trumpinnebenen.

Får inte nog.

 
 

AT2B0872
 
AT2B0883

 

AT2B0893

 
 

Och sen fick Buse present, en liten kikare som gör vackra mönster, som han kallade vid det namn som just nu ligger högst på min ”Buses-Bästa-Ord”-lista;

bazoooout!

Bazout är pirat för Buse. Och det här, det var en bazout-kikare.

Dör.

Och nu är vi hemma igen med sommaren kvar i skinnet, molnen har dragit in och alla dörrar står öppna för att släppa in värmen eller släppa ut det svala – inte blivit klok på vilket ännu – och jag tror att det kan bli åska.

Men vi har haft världens finaste två timmar på en förskola här strax intill; en liten stund för att fira sommaren och komma ihåg att vi bara är på dess måndag.

 

klänning | isacouture
kimono | kyssjohanna
skor | ldir

 

slut

Att starta morgonen svärande.

Livet

 

AT2B0468
 
 

Igår somnade vi tidigt.

Att få lägga sig i sin egen säng med en sömnig Buse i famnen brukar ha den effekten; jag slocknade påklädd och resdammig och lugn på tok för tidigt och sov som en stock.

Till klockan fem i morse.

Då vaknade jag alldeles för energisk och kunde konstatera att det bara var att gå upp. Så jag tassade ut i köket och tänkte att när jag ändå var vaken så kunde jag likaväl sätta igång med att baka den där tårtan jag ändå skulle ge mig på (mer om det sen – jag brukar alltså inte baka tårtor klockan fem på morgonen, jag lovar, men jag ska vara med i en liten tårtgrej som kräver en del planering).

Så jag satte igång att vispa mina maränger. Vet ni hur lång tid det tar att vispa maräng? Herregud. Jag trodde att elvispen skulle brunna upp tillslut. Och under tiden hade jag satt ugnen, som nog sett sina bästa dagar, på 125 grader.

Jag borde förstått på värmen i köket att det här skulle barka åt helt fel håll.

 
 

AT2B0478

 
 

Hm. Ja.

När jag tog i ugnen för att öppna luckan och stoppa in mina omsorgsfullt vispade och spritsade maränger svedde jag av halva fingertoppen.

Började ana oråd.

Hela ugnen vibrerade av värme, men jag tänkte att det kanske skulle gå ändå – kanske var det inte så varmt? Så jag stoppade in plåten och kunde konstatera att efter bara två minuter började topparna bli lite mörka. En minut senare var marängerna, förvisso ganska snyggt men ändå, guldfärgade.

Kan man kanske kalla dom Frugans Guldskimrande Maränger? funderade jag desperat och hukade framför luckan.

Nej. Det kunde man nog inte.

För trots desperata försök med att rädda temperaturen (läs; svärande försöka öppna luckan med stora grillvantar på händerna, stänga av ugnen helt och hoppas att eftervärmen skulle hålla typ 125 grader, öppna dörren ut mot trädgården för att kanske blåsa in lite neutraliserande luft, och så vidare) var det ett stycke brännskadade maränger som tillslut fick lyftas ut och kasseras.

Jaha.

Och mitt försök att tassa in till mannen, peta honom på vaden och säga älskling? du måste laga ugnen möttes med en blick som nog bara läkare kan ge riktigt psykotiska patienter, och sen vände han sonika ryggen till och somnade om.

Jag kan förstå det. Klockan var ju trots allt bara runt tjugo över sex. Kanske lite väl tidigt för att begära assistans.

 
 

AT2B0381

 
 

Men ja.

Det står en ny sats maränger på köksbordet (hotade till livet av en Tant som cirkulerar runt bordet likt en haj) och väntar på att klockan ska bli mer skälig, så att mannen kan få en kaffe och sen möjligtvis kika på ugnen.

Och vädret är vackert och vi är hemma, allihop – avslutar vår semestervecka med en långhelg tillsammans för att inte chocken ska bli för stor när det återigen är vardag. Och trots att den här dagen startat svärande och med svedda fingertoppar är jag fullkomligt övertygad om att det kommer bli en fantastisk dag ändå.

Inte sant?

Bara jag får fason på de där jäkla marängerna.

 

slut