Vet ni?

Idag går nog till världshistorien som en av världens absolut bästa söndagar. Jo. För i morse fick jag ett akut behov av att göra något tillsammans, så vi bestämde oss helt sonika för att åka till Tivoli. Älskade, vackra Tivoli bara en kort tågresa bort och med den bästa Buse-underhållning som går att uppbringa.

Och Tivoli en vårdag, sen.

Ännu, ännu bättre.

 
 

 

 

 
 

Det måste ju ändå vara en av de finaste tivolis som finns?

Blommande parker, vindlande gångar, vackra små hus och karuseller som hämtade ur en H.C. Andersen-saga; timmar av bara skratt och spring och upplevelser. Varje år är vi där och varje år älskar jag det lite mer. Som om jag upplever det extra mycket varje gång Buse växt mer sen sist och även han upplever det extra mycket.

Att få se honom så lycklig.

Man gör ju liksom allt för det.

 
 

 
 

Som att åka karusell.

Små, söta, lagom snurriga karuseller där jag får sitta tätt intill och höra det där porlandet i honom. Förtjusningen, fnisset, hans styva finger som åker ut när han ropar titta däääär då! full av iver.

Så vi åker karusell. Upp och ner och runt och flera gånger på raken, tills jag mår lite illa och får sätta mig ner på en parkbänk och skaka på huvudet av skratt.

Men det gör inget. För honom kan jag åka hundra gånger till. Kräkfärdig eller inte.

 
 

 
 

Den vackraste karusellen är Den Flyvende Kuffert;

den åker vi flera gånger på raken och jag njuter lika mycket som Buse gör fast åt olika saker; han sitter med stora ögon och hans hand är liten och mjuk i min.

Just där skulle jag kunna dö och ändå vara lycklig. För just där och då har jag precis allt

precis allt

jag behöver.

 
 

 
 

Och sen pausar vi för lunch på samma ställe som vi alltid pausar;

jag äter en hamburgare med blåmögelost och mannen en med bacon och på bordet mellan oss står pommes frites med ost och timjan och vitlök och jag äter så mycket att jag blir sjukligt törstig, men det gör inget det heller.

För vi sitter ute och det är vårsol och Buse är sprallig av lycka och maten smakar precis som den ska göra.

 
 

 

 

 

 

 
 

Jag skulle kunna vara där i två dagar med mina kärlekar;

skulle kunnat ta in på hotell ett stenkast bort och vilat mellan hotell-lakan för att vara redo nästa dag igen, väcka Buse och berätta att nu ska vi åka karusell, idag med och sen äta frukost i väntan på att Tivoli ska slå upp portarna så att vi återigen fick vara där.

Tillsammans.

 
 

 

 

 

 

 

 
 

Ja.

Det här var världens bästa dag, toppklass, en sån som gör mig nästan gråtfärdig av glädje. För solen var framme och Buse var strax intill och miljön så bedövande vacker, och mannens skägg alldeles sticksligt mot min kind när vi kysstes. Och vi hade inte bråttom någonstans, ingenting väntade, och tanken på en sommar med mängder av tid som väntar och en resa bara runt hörnet gjorde glädjekullerbyttor i min bröstkorg och det slår mig

våren alltså

den gör något med människan, något bra.

 

∞

jacka | gammal day
kjol | isacouture
sjal | gammal
skor | primeboots

 

 

 

 
 

Så skönt med söndag. Inte sant?

Att kunna starta långsamt med sömn ännu kvar i kroppen, kunna sträcka på sig och inse att man har en hel ostörd dag framför sig att göra med precis vad man vill.

Ljuvligt.

Här njuter jag morgon, går runt i morgonrock och gosar vaken Buse med radions låga musik som en slags gardin mot omvärlden. Solen skymtar fram då och då där ute och jag har plantor som väntar och ett träd som ska grävas ner, men de får vänta ett litet tag till.

Först ska vi ha söndag.

 
 

 
 

Och frukost.

Den godaste frukost jag vet; en stor skål med turkisk yoghurt full med blåbär, granatäpple, tranbär, goji och silkeslen honung på toppen – en sån frukost jag kan äta i en evighet utan att tröttna, gärna med en kopp rött té till och på trappan när värmen tillåter.

Idag tillåter inte värmen det, inte ännu, men det är okej.

För gårdagens bröllopsbilder blev klara inatt, allt arbete är färdigt och idag har vi en söndag utan måsten.

 

∞

morgonock | beach house

 

 

 
 

Som ni vet så älskar vi pasta här hemma. Det är ju så gott att man dör. Gärna med mycket sås, mycket parmesan eller pecorino och mängder av kärlek.

Men jag har nog aldrig köpt en ”färdig” pastasås nån gång. De känns liksom inte så aptitretande. Vi gör våra med creme fraiche, vitlök, ostar, chili och annat gott och har aldrig nånsin plockat hem en burk. Förrän nu. Jag så de där fantastiskt vackra burkarna på Ica (Emporias ICA, finns säkert på andra större butiker också) och kunde inte låta bli. Enbart på grund av att den var så snygg.

(Det är först nu att jag fattade att Paolos innebar den Paoloa, alltså Roberto. Där ser man).

Men iallafall.

Igår lagade jag pasta på de där burkarna och oj! så gott det var. Så här kommer ”receptet”:

Saffranspasta på färdigsås i snygg burk

 
 

 
 

Du behöver för tre portioner:

2 burkar Paolos Zafferano
En riktigt schysst färskpasta (jag tog en med ost i såklartI
Obs! Gå inte efter de mesiga portionsanvisningarna. Jag gjorde 2 förpackningar vilket skulle vara 8 portioner. 8 Buse-portioner kanske, men jag och mannen får ihop tre lagom portioner på det där).
Pecorino eller parmesan
1-2 chili
1 burk kräftstjärtar eller skalade räkor

Gör såhär:

Koka upp vattnet och släng i pastan, låt den koka efter anvisningarna. Fräs samtidigt chilin som du hackat fint (i olivolja). Töm ner burkarna med sås och värm i några minuter samtidigt som du rör om – såsen ska bli jämn och len.

Lyft av pastan när den är klar, skaka av vattnet i ett durkslag och släng ner den i stekpannan med såsen. Rör om så all pasta blir täckt. Nom nom.

Häll upp på tallrik, släng på kräftstjärtarna eller räkorna och riv över groteska mängder ost.

Njut!

 
 

 
 

Tidsåtgång? Kanske en kvart, max 20 minuter.

Perfekt när du vill ha lite pastalyx mitt i veckan och inte orkar göra allt från grunden.

Tjahapp, det var dagens mat-tips! Nu ska jag ge mig i kast med lite bilder, tappa upp ett bad och fundera på vad det blir till sen efter-bröllops-middag ikväll.

 

 

 
 

Och så har jag haft riktigt lyxig bara-mig-själv-tid idag.

Herregud så skönt.

Jag var på Paulas Hudvård strax bakom Centralen och fick ett nytt set med fransar, lagom till semestern (de har kampanj på fransar nu hela maj, 695 kronor för ett nytt set istället för 1495 kr – hett tips om ni bor i närheten! Man måste bara uppge koden ”vår” när man bokar) och det var så himla, himla skönt. Det tar ju sin lilla tid första gången, ungefär två timmar, och som vanligt sov jag som ett litet barn efter en stund.

Finns det något ljuvligare än att ligga nerbäddad under ett duntäcke med en kudde under knäna och ha någon som rör vid en med fjäderlätta fingrar?

Himmelrike.

 
 

 

 
 

Och det blev så bra!

Inga galna gala-fransar utan naturliga, mjuka, lagom långa som mest ser sminkade ut trots att de inte är det – och framförallt inte sådär ”hårda” och torra som jag ibland upplevt att de är. Jag bad om att få lite längre ute i ögonvrårna men annars följer de mina egna fransars längd. De använder Xtreme Lashes som är godkända av läkemedelsverk och så vidare så det är skönt att veta att det man har så nära ögat är okej, tycker jag. Jag brukar ju göra fransar inför sommaren. Jag tycker att det är så skönt att vara osminkad då och ändå inte se nyvaken ut –

och så är det en egenlyx utan dess like.

Men nu ska jag och en viss Buse bygga tågbana och köra kundvagn och trä armband och sakna en skäggig som arbetar natt igen och fattas oss.

Imorgon är vi alla igen.

 

∞

chinos | gamla circle of trust
kavaj | sheinside
t-shirt | second female
silversmycken | mila silver