Och så blev det fredag igen,

vilket knappt märks den här veckan när det varit röda dagar och en man som börjat med att arbeta natt och därför varit hemma därefter. Vi har fått mängder av tillsammanstid, han och Buse och jag.

Det är ovärderligt.

 
 

 

 
 

Och här hemma ligger mina vackraste i ett hullerombuller inne i sovrummet, förkylningen börjar ge med sig och trots att temperaturen har fallit några grader så kan jag iallafall fortfarande se solen ta sig igenom slöjan av moln och väderappen lovar fjorton grader.

Fjorton.

Det är okej det med.

 
 

 
 

Idag får jag någon timmes bara-vara-tid;

jag ska in till stan och sätta fransar. Vi åker ju till Grekland om två (2!!!) veckor och jag tycker att det är så förbaskat skönt att ha fransar när vi är borta; att inte kladda med smink i värmen och att ändå ha lite att svepa med om det behövs. Två veckor kvar, hörrni! Det som var evigheter bort är nu så nära att vi kan ta på det, solcremen är beställd till utresan och kommer vänta på flygplanssätet och jag har redan börjat rafsa i sommarklänningarna med drömmande blick och Buse pratar som bekant dagligen om den stundande resan.

Vi auka fnygplaun till pouen, jau inte tycka om hauvet jau tycka om pouen, koikoi tycka om hauvet, vi auka gekland, vi äta nang

säger han i långa ramsor och demonstrerar flitigt med händerna hur flygplanet gör loopar.

Men det är två veckor kvar, även om det är ”bara” två veckor, så här hemma fortsätter vi vardagen ett litet tag till och njuter av maj och den tillsammanstid vi redan kunnat stjäla och det faktum att fjorton grader är helt okej ändå.

 

 

 
 

Och så säger vi adjö.

Till Mommo och Sockervadds-Göran och Lisa&Tage och lägenheten som vetter ut mot torget och där solen legat varm mot rutorna under tiden vi varit här. Jag har mest gått i mjukisbyxor (pyjamasbyxorna är från Beach House och var med i goodiebagen, typ skönaste i världen) och druckit té och haft fuktigt hår efter Busebaden.

Som alltid är det lite sorgligt det där med avsked, även om det inte är för evigt. Långt ifrån. Vi är ju nära varann, bara två timmar bort med bil, och vi kan komma precis när vi vill.

Vi är välkomna och vi vill komma hit.

Den känslan, ni vet.

 
 

 

 

 
 

Igår var vi och tittade på älgar.

Stora, vackra älgar med sävliga rörelser och långa ögonfransar; Buse var lycklig över att hålla Mommo i handen och värmen var nästan tryckande trots molnen och Koi-Koi hängde som vanligt på hans arm och var med för att beskåda allt som hände.

Man behöver ju inte göra så mycket för att han ska vara glad, Buse. Eller för att vi ska vara glada, för den delen.

Bara vi får tid tillsammans och lite mat då och då är vi nöjda.

 
 

 

 

 

 
 

Och så avslutade vi på en lekplats där det hängdes och gungades och rutschkanades för glatta livet innan vi åkte ner för att kika på stugan de hyrt åt sommaren och där vi får en veckas Mommo-tid i augusti.

Den låg sagolikt vackert; precis där sjön gick över i strand och med små bryggor där vi kommer kunna sitta på kvällarna och meta abborre och se solen gå ner.

 
 

 
 

Men nu packar vi ihop;

tar in träden som fått stå på deras balkong i väntan på att lastas in i släpet, samlar ihop alla väskor och kramas hårt, hårt för den här gången och säger ses snart igen.

Och så åker vi hem, till Lutande Huset och odlingslådorna och doften av Voluspa.

Det är ju fint det också.

 

∞

virkad väst | sheinside
jeans | circle of trust
skor | ldir
blus | valerie

 

 

 
 

På vägen upp hämtade vi ett släp i Hässleholm och stannade sen på Fröjd af Sverige. Det stället, alltså. Jag hade beställt en sak som mamma mms-hetsat mig med och som de hade lagt undan och som definitivt behövde släp, och väl där skulle jag kunnat ta med mig halva butiken.

Där. är. så. vackert.

Fullt av gamla, ljuvliga möbler, burar, porslin, pynt, mattor.

Allt.

Och precis allting är sånt som suger tag i magen.

 
 

 
 

Ni har ju sett bilder därifrån innan; men kom igen. Hur fint? Förstår ni att man blir lite tokig?

Vi började med att äta lunch, för mat är bra. Och Fröjds mat får man avnjuta inne i butiken (eller som i vårt fall; ute på baksidan) och deras pizza är fantastisk. Perfekt kombination om ni frågar mig; mat och vacker omgivning.

 
 

 

 
 

Och sen gick jag runt med stora ögon och undrade vad som mer skulle kunna tänkas få plats i ett släp. Tyvärr inte särskilt mycket med tanke på storleken på det vi hade beställt, men jag var beredd att utmana fysikens lagar litegrann för att verkligen kunna dra nytta av det där släpet som vi för en gångs skull hade hyrt.

 
 

 

 

 

 
 

Men inget mer än en liten sak till kunde vi klämma in med hjälp av fyra personer, och sen var det dags att styra kosan vidare mot Ljungby (där vi gick lite bananas på träd, men mer om det senare).

Men återigen; har ni vägarna förbi Osby så kika inom Fröjd och känn hjärtat klappa lite hårdare (de har en webbshop också HÄR men flest saker finns absolut i den fysiska butiken) och prova en av deras pizzor ute på baksidan där solen står varm och man kan blicka in i butiken. För deras sortiment liknar liksom ingen annans, och det är en upplevelse att vara där.

Nu vankas det middag här hemma hos Mommo och sen ska jag och Buse bada i det stora badkaret och blåsa bubblor och doppa huvudet under vattnet.

Fin valborg, allihop.

Så glad att ni följer med.

 

 

 
 

Och så var vi framme.

Jag tokförkyld, Buse toklycklig över att se Mommo och mannen glad över att nattjourandet är klart för några dagar. Resan upp gick smidigt, vi stannade på Fröjd af Sverige igen men det får nästan ett eget inlägg tycker jag, för de har ju så jädrans mycket fint att det inte är klokt! Blir helt galen där inne.

Men iallafall.

Vi är framme.

 
 

 

 

 
 

Och alla känner sig som hemma, som vanligt.

Buse klättrar på stolarna, leker med räknemaskinen, staplar mynt, lånar Sockervadds-Görans stegräknare och sjunger Bä Bä Vita Lamm. Tooka intar sängarna eller soffans ryggstöd och Tant släpar runt med lycklig svans och blir klappad på huvudet.

Vi trivs här. Som om det är en förlängning av vårt eget hem på något vis.

 
 

 

 

 

 

 
 

Och medan vädret strålar utanför har vi balkongdörrarna öppna och släpper in den tidiga sommaren;

vi pratar om hur det inte är möjligt egentligen, att det är så varmt redan nu, och om den där stugan som Mommo hyrt i sommar och som vi kommer att tillbringa en vecka i – i ett virrvarr av hundar och Buse och båtar och bara 50 meter ner till sjön.

Det kommer att bli fantastiskt.

 
 

 

 

 

 
 

Ja.

Vi har det fint här. Stilla och varmt och långsamt, precis som vi vill ha det, och idag vaknar vi upp till en sol som fortfarande följer med oss genom rutorna och konstaterar att det nog blir en dag för att ta Buse till älgparken för att kika på älgar och leka på lekplatsen.

Vi är framme, och vi njuter.

 

∞

topp med guldbroderier | här
världens absolut skönaste boyfriendjeans | här