Jag är trött idag, tungtrött, bröllop brukar ha den effekten på mig –

satt vaken länge igår och redigerade bilder och gnuggade mig i ögonen och hade en hand på en sovande Buse som har lite feber och ont i örat igen vilket får mammahjärtat att värka i bröstet. Nu verkar han må lite bättre, iallafall, och det verkar som om trumhinnan bara buktar men inte har spruckit.

Så, med efter-bröllops-trötthet och feber-Buse var det dags för en riktig söndagsfrukost idag.

Varför inte starta dagen på bästa sätt, liksom.

 
 

 

 
 

Jag ställde fram smoothie med randiga sugrör för att locka Buse att dricka, och hans absoluta älsklingstallrik i plast som har en fågel tryckt över hela och som han äter i princip allt ifrån, feber eller ej. Oooooo min öjja-tallrik! sa han och lyfte den nöjt. Jo, fågel = öjja.

(Tallriken hittade jag här).

 
 

 

 
 

Och så blev det nybakade croissanter (såna man köper i en liten rulle ni vet och bara poppa upp – toksmidigt) och ciabatta och marmelad och smör och ost och det absolut godaste jag vet – grekisk yoghurt med torkade tranbär, physalis, gojibär och lite ringlad honung på toppen. Galet.

Så nu är vi redo för vilken vändning den här söndagen än må ta; en allt piggare Buse eller en feber som tar över och ber oss stanna inne i sängen bland varma lockar och kuddar.

Frukost, alltså.

Ibland får jag inte nog.

 

 

 

 
 

Sederbladskans fördelsedagsfirande, ja. Var var vi nånstans?

Jo just det – vi hade alla fått varsin behandling och var möra och nyplockade och sådär härligt småfrusna som man bara kan bli när man har legat stilla på en värmedyna och låtit någon annan ta hand om en.

Och så var vi hungriga, riktigt hungriga, så det var skönt att svida om till något utan massageolja och bege sig till lunch.

 
 

 
 

Jag hade en blus jag älskar (härifrån) eftersom den får mig att känna mig som en pilot. Ladies and gentlemen vill jag gasta när jag har den på mig this is your captain speaking! Men det gör jag såklart inte. Inte högt iallafall. Men inuti! Inuti är jag en pilot, och det räcker.

(Kjolen är en gammal, finns på rea här).

 
 

 

 
 

I restaurangen hade vi bokat ett bord för tre – det var vackert dukat med levande ljus och blommor och vikta servetter.

Sitt nu där och se lite romantiska ut! bad jag och pekade på stolarna.

 
 

 
 

Banditen ser ju ganska romantisk ut, iallafall, det får man ge henne.

 
 

 

 

 
 

Ser ni smöret där på bordet?

Det är världens i särklass godaste grej. Tryffelsmör.

Från början fanns där ett vanligt smör men jag pekade upphetsat på det åt servitrisen och frågade om det där var tryffelsmöret jag drömt våta drömmar om sen julbordet sist, och det var det tyvärr inte. Men hon trodde att de hade lite i köket sa hon, och sen pep hon iväg och kom tillbaka med detta fantastiska fluffade smör. F-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a.

Vi tre klämde en hel korg med bröd och tryffelsmör redan innan soppan kom in. Vi hade inte ens behövt mer mat. Hade de gett oss ett lantbröd och en hink tryffelsmör så hade vi kunnat dra oss tillbaka till rummet och vara lyckliga i alla våra dagar.

 
 

 

 
 

Men vi fick annan mat också.

Först en kantarellsoppa och sen en wallenbergare gjord på vildsvin. Tokgott. Och eftersom brödet tog slut fick vi deras hembakade knäckebröd istället, för att kunna äta upp resten av tryffelsmöret.

Salt, segmjukt, enastående knäckebröd med tryffelsmör!

Dog.

 
 

 
 

Men det kunde ju inte sluta där.

Vi var tvungna att smälta maten enades vi om, och gick tillbaka till rummet för att svida om till morgonrockar och bege oss tillbaka till spaområdet (eller ja; jag hittade ingen morgonrock så jag gick i bikini, primeboots och ytterrock. Jag såg ut som förstaklassens blottare där jag svepte fram genom hotellområdet).

 
 

 

 

 
 

På spaområdet väntade en jacuzzi på terrassen; något vi alla såg vansinnigt mycket fram emot. Först duschade vi av oss och Fru Sederblad var mycket förvånad över att duscharna inte stängde av sig själv. Sådär är det när man är bortskämd; då stänger de av sig själv eller så kommer någon annan och stänger av dom åt en.

Banditen skrattade rått och pikade Sederbladskan för detta resten av dagen.

 
 

 

 

 

 
 

Förstår ni hur skönt det var?

Att sitta ute tillsammans i varmt, varmt vatten och bara prata. Vi pratade så länge att den tillslut slutade bubbla, och då ryckte vi bara på axlarna och fortsatte att prata. När vi sen efter mycket om och men kikade på klockan tappade vi hakan – vi hade suttit i över två timmar!

Inte konstigt att vi var skrynkliga både här och där och törstiga som kameler.

Det var nog dagens absolut bästa stund om jag är tvungen att välja.

All denna tid i varmt vatten, alla dessa samtal med två kvinnor som jag håller så nära.

 
 

 

 

 

 
 

Vi avslutade dagen tillslut, såklart, även om det tog emot.

En tallrik tapas (mest ost i mitt fall), en kopp té och en näve rotfruktschips fick sätta punkt för födelsedagsfirandet; vi satt i sofforna vid baren och tittade på varann med trötta, nöjda ögon och nickade.

Det var fint det här enades vi om. Det var fint.

Och det var det verkligen; på det där ”krypa in i själen och stanna kvar”-sättet, det som gör mig lättare i hela kroppen och tacksam. Över att jag har de där två så nära och över att vi nån gång för vad som känns som en evighet sen faktiskt träffades och nånstans på vägen bestämde oss för att det var vi.

Och för att vi fick fira Fru Sederblad på det bästa sätt vi kunde komma på, utan avbrott.

En fredag som stannar kvar.

∞

kjol | prey of london       skor | gamla primeboots
blus | fever london     halsduk | malene birger
solglasögon | le specs (fanns i goodiebagen)

kavaj | filippa k