I annonssamarbete med HAIRLUST

emma8 Comments

Att ha så mycket hår!

Annons

 

OJ vad mycket hår jag har just nu!

Och det är inte bara jag som märker det; ni har också påpekat att det har blivit långt. Och det har det, och det har fått tillbaka mycket av sin tjockhet (jag tappade ju mängder efter barnen, hade tack och lov en hel del att ta av men det var mindre kul ändå). Jag har i omgångar testat olika hårpreparat eftersom hår och hud och naglar kan man bara göra en viss del med hjälp av saker utifrån men det är precis lika viktigt att ta hand om det inifrån, och nu de senaste två månaderna har jag tagit HairLusts gummies; mjuka, små nästan godisliknande tuggisar som smakar fantastiskt, är veganska och fulla med biotin och zink som är bra för håret.

 

 

Jag tar tre om dagen, direkt efter frukosten, och det finns nog inget enklare sätt att komma ihåg sina tillskott på?! Vem vill inte tugga i sig små godisar, liksom? Finns såklart i kapslar också om man nu föredrar det men små tuggisar var perfekt för mig.

Gjorda i Danmark på naturliga sötningsmedel och färgämnen samt med naturligt gjord smak känns det som en vettig grej att tugga i sig för att ge håret en skjuts på traven. Det är ju inget som ger skillnad på någon dag utan man får vara lite ihärdig, men jag kan känna hur det skjuter babyhår och hur håret är tjockare i botten, och på utväxten märks det absolut att det går snabbare än vanligt. En burk innehåller en månads förbrukning av gummies.

Hairlust har inte bara tillskott utan även schampoo och balsam och annat bra för håret, så behöver ni lite hjälp på traven efter barnen eller bara vill ge håret optimal chans att bli friskare och växa snabbare tycker jag absolut ni ska testa! Hur du beställer och mer om Hairlust kan man läsa HÄR.

Själv är jag överlycklig över att ha mitt gamla hår tillbaka igen.

 

I reklamsamarbete med HAIRLUST

 

emma3 Comments

Att ha sommarlovsbarn.

Livet

 

Noah älskar som sagt hela konceptet med sommarlov.

Det är så tydligt med honom; han blommar ut av att vara hemma. Släntrar runt, är för sig själv, håller små konversationer ute i trädgården i nån lek bara han vet om, är som en solstråle och behöver inte göra någonting särskilt för att vara glad och mest av allt – har uppenbarligen inget behov av vänner eller nån saknad efter sina lekkamrater.

Han vill bara va. Med oss, och själv.

 

 

Leo däremot är ju tvärtom;

han bokar lekdejter, sover över, får klåda av för mycket ”bara vi”-tid, tycker att sommarlovet kan vara slut så skolan kan börja och spenderar ansenlig tid med att prata med vänner på FaceTime från sin padda sittande på golvet i vardagsrummet. Han planerar youtubevideos, spelar spel, pratar om att bygga kojor och allt annat som innefattar social interaktion. Underligt att det kan vara så olika, men samtidigt inte alls underligt eftersom det är det som är mänskligt. Vi är ju inte samma, någon av oss, och jag kan alltid bli enormt fängslad av hur människor med två ben och mage och huvud och hår och allt annat som är lika samtidigt kan vara så komplett olika.

Men iallafall;

Noah han har sommarlov och älskar det.

emma3 Comments

Att ha återgått.

Drömmen, Livet

 

Semestern är ju, för min del, slut.

Jag rivstartade med tre nyanställda – har ju anställt i pandemin också men de fick bli inkörda via videolänk och det är ju inte riktigt optimalt när det gäller utbildningar och kontakt med kollegor och sådär när man är splitter ny, så nu blev det från kontoret eftersom kontoret är i princip tomt på grund av semestertider.

Då ska man ju ha i åtanke dessutom att jag har arbetat hemifrån sen mars och sen haft semester så att starta med dagar då jag inte bara pendlar utan plötsligt befinner mig på ett kontor bland människor ”på riktigt” OCH ska hålla i tre dagars utbildning innan de kan lämnas vidare. Jag var helt vimmelkantig efter de dagarna kan jag säga. Fattade inte alls hur man en gång i tiden, för några månader sen, kunde göra det där utan att ens bli lite trött.

 

 

Nu var jag som sagt vimmelkantig och fattade ingenting haha, men efter de tre dagarna kan de lämnas vidare och jag återgå till nåt slags mellanting för att väcka hjärnan och de sociala färdigheterna lite mer humant och inte chocka själen med full blown energikaos (när jag utbildar så är det liksom inget stillsamt sittande vid ett bord och tala långsamt; jag står upp och går runt och vevar med armarna och ritar på tavlan och ställer frågor och p u m p a r ut energi och entusiasm, som vid ett föredrag ungefär, så efter 8 timmar av det där behöver jag åka hem, rullas ihop som en sushi i ett täcke och lämnas ifred i ett mörkt rum för att hämta mig, typ).

Hur det blir i höst gällande arbeta hemma vs på kontoret är ännu inte helt bestämt, men jag tror att jag kommer göra så att vi splittar på det – någon dag är några från gruppen inne, någon dag några andra och så gör jag det som blir bäst. Min personal har varit fantastiska på att arbeta hemifrån och de som vill kan fortsätta att göra det så länge de känner att det är vad de önskar, men som sagt – människor är olika och en del behöver den sociala biten och kan INTE VÄNTA på att få komma tillbaka igen. Så vi får se.

Men nu har jag rivstartat iallafall, och nu ska jag återhämta mig en aning. Balans är viktigt har jag hört.

 

 

emma3 Comments

Att älska det skyddade.

Drömmen

 

Det absolut bästa med Drömmen är det skyddade; det ensamma.

Att man vet precis var man ska gå för att inte riskera att möta på en själ, att man kan ta kvällsdopp även om man glömt badkläderna och att man kan vara totalt fri utan att behöva tänka ett dugg på någon annan än oss. Hundarna kan bada i samma lilla vik, man kan torka på bryggan, gå från den lilla sandplätten ut till bryggplatsen iklädd bara skjorta och inte behöva fundera på om det hux flux kommer stå en fågelskådare där och bli förfärad.

 

 

Tänk ändå.

Att kunna sitta sådär på en bryggkant med benen dinglande i ljummen kvällssommarvind och ha komplett tystnad och stillhet; bara vassen som väser lite när de rör vid varandra, som om de viskar nästan fast med strävare röster.

Vad som än sker runtomkring i världen, vad som än är upp och ner, så fort jag kommer hit så är allting rätt igen. Behöver bara en timme, en sjö och den där tystnaden så faller allting annat på plats tillslut. Finns inget mer tröstande när det behövs, lugnande när man är stressad eller mottagande när man är glad. Oavsett känsla tas den emot och antingen mjukas till eller sänds tillbaka.

Älskar.

emma1 Comment

Att ha skogsturer!

Drömmen, Flickorna

 

Ut på tur – aldrig sur!

Man K A N ju inte vara i Drömmen utan minst en tur i skogen per dag. I mitt fall blir det ju alltid minst två eftersom jag fiskar både morgon och kväll, men där emellan brukar vi ta med oss pojkar och hundar och gå någon av rundorna vi tycker om. Mest för att det är så förbaskat vackert och rogivande och bra för själen, men också för att så länge vi har någon form av mission kan till och med Leo tänka sig att haka på.

Mission kan vara allt ifrån att leta svamp till att finna grodor, så det är inte så noga. Det är mer ”planlöst” han har ett problem med och det kan jag relatera till, haha.

 

 

Spöket lever l a j f i skogen och hon är den perfekta skogshunden eftersom hon aldrig någonsin går längre än en meter ifrån, aldrig skulle jaga något och kommer som ett skott bara man gör ett litet ljud med munnen. Så hon går hack i häl, tar sig små utforskarrundor som stäcker sig max en och en halv meter från gruppen, kissar imponerande mängden gånger och är allmänt lycklig över att bara få vara en del av sällskapet.

Ingen av våra hundar behöver egentligen vara kopplade i skogen, alla kommer när man kallar och ingen går längre ifrån än att de syns, men eftersom de har olika nivåer av jaktinstinkt måste man ändå vara vaksam och medveten. Spöket litar jag på till 150%, medan Prosten till exempel kan jag inte vara 150% inte skulle följa efter en hare om den dök upp (men jag är 95%) så honom får jag vara lite mer restriktiv med och vet vilka områden han kan vara fri. Hittills har ingen av dom någonsin dragit iväg eller ignorerat en inkallning men det betyder ju inte att det aldrig kan ske. Ja förutom Spöket då, hon skulle hellre dö än att ignorera en inkallning eller att lämna gruppen, och Haggis är snudd på en vallhund – hon tycker inte alls om ifall vi splittar upp oss för mycket utan försöker då samla ihop oss igen i en fin liten grupp så att inte pojkarna är för långt ifrån till exempel.

 

 

Vi letade kantareller och hade hyfsad tur faktiskt – det är ju ett riktigt svampår i år så halleluja för det! Att plocka svamp är ju nästan lika rofyllt som att fiska, men bara nästan.

Men såntdär har vi alltså sysslat med! Skog och glada hundar och kantareller. Och en massa regn, men det kan man ju inte göra något åt.

Bara att konstatera att det är bra för svampen, dra på sig en tjockare tröja och bege sig ut.