Jag försöker fånga orden idag.
Ska skriva en krönika till Svenska Vinthundsklubben och de senaste dagarna har orden hela tiden varit ett steg före. Det blir så ibland. Jag vet att de finns där, jag kan göra dom surra nånstans i närheten, men jag kan inte riktigt samla in dom och göra något vettigt av det.
Det är bara att vänta, ha tålamod.
Tids nog kommer de tillbaka, redo att stå till tjänst.
Krokigheten hjälper såklart inte till, jag hasar mig fram och får parera rörelserna och då är väl inte kreativiteten på topp. Men det går också över. Oftast är det bara två, tre dagar och sen släpper musklerna taget och jag kan gå upprätt igen och krypa in i kodjan och lyfta Buse över huvudet.
Jag ska bara ta det lite lugnt nu, säger kroppen.
Så då gör jag det.
Så jag surfar runt bland lite bloggar i väntan på orden, njuter av bilder och skrattar igenkännande åt texter och hamnar ibland i diskussioner där jag får en liten rynka mellan ögonbrynen och försöker läsa vad folk egentligen säger. Mellan raderna.
Vi måste vara snälla mot varann. Vi måste det.
Och så ser jag en fråga någon annastans om hur bloggare tjänar pengar på sina bloggar. Egentligen. Och själv tycker jag att det är så självklart, eftersom jag lever i det, men det är kanske inte lika självklart för alla så därför berättar jag gärna. Nu kan jag ju bara svara för mig själv men jag har ju en egen firma som jag har ”mina” saker i, och sen har jag ett AB med Petra som innehåller portalen.
Jag tjänar pengar på min blogg genom alla annonser ni ser. Dels genom Tailsweep (som är ett företag som placerar ut reklam på bloggar, de gör alltså en del av jobbet, så får jag en del som ”lön”) men också genom att sälja egen plats. Jag tar betalt för sponsrade inlägg (”i samarbete med”), koder med mera. Vad jag däremot inte gör är någon form av annonsering eller samarbete som är baserat på hur involverade ni som läsare är – det vill säga att jag har fasta kostnader för allting, jag vägrar att tjäna pengar på vad ni gör eller inte gör. Spelar ingen roll för mig om ni klickar eller handlar eller laddar ner eller vad det nu än må vara, för jag vill inte tjäna pengar på era köp eller handlingar, bara på det jag själv har byggt upp. Inga tradedoubler eller liknande här alltså.
Största delen av det jag fakturerar är dock tveklöst fotograferingar, skribentuppdrag och konsultuppdrag. Som när jag plåtar ett bröllop eller en produkt, när jag hjälper företag med strategier för deras twitter/facebook/osv och när jag föreläser. Sånt som kommer ur själva bloggen, javisst, men som inte finns på den.
Och sen har jag ju min lön också, såklart. Den får man inte glömma bort.
Så det är egentligen inga konstigheter, alls. Sen kan man såklart debattera om huruvida man bör tjäna pengar på sin blogg eller inte. För mig, som kommer ur en entreprenörsfamilj, är svaret självklart ja. Inte skulle jag gå till min arbetsgivare och säga att jag gärna gör det där jobbet gratis nu när jag ändå ”är så bra på det”. Jag tycker att det är fantastiskt att kunna ha en inkomst på något jag älskar och själv har byggt upp! Det där är dock helt upp till varje bloggare att själv göra sin bedömning. Jag respekterar hur alla väljer att arbeta med sina bloggar; oavsett om jag skulle gjort likadant eller ej. Men jag tror också benhårt på att det inte MÅSTE vara antingen eller, hjärta eller pengar. Jag gör aldrig saker som inte känns okej, som tradedoubler till exempel, och jag rubbar inte på min integritet. Jag, bloggen, vad ni vill – den går inte att köpa. Vad man kan få är en begränsad del av ett utrymme, inga åsikter jag inte står för eller handlingar jag inte tycker är okej. Bara en del av ett utrymme.
Men nu, nu ska jag försöka hjälpa kroppen att räta ut sig och så ska jag försöka fånga de där förbenade orden.
En sak i taget.
