Jag har lovat mig själv att bruka allvar med julen i år.
Inte för att vi helt släppt greppet de senaste jularna, men jag har inte gått in för det lika mycket som jag brukar. Första året var ju Busen nyfödd och då vet ni ju hur mossig man är, andra året var han ett år och jag var inte riktigt lika mossig men ganska väck ändå och vi gick liksom aldrig riktigt gick all in.
Och jag vill gå all in med julen. Det är så jag själv är uppväxt;
ett pyntat hem, förväntningar, juldoft och en frenesi i vackra julsaker.
Min mamma var mästare på det där.
Så i år har jag redan börjat hamstra inför granen och allt det andra.
Nu är Busen så gammal att han gläds precis lika mycket som man själv gjorde som barn, han vet vad tomten är och fingrar fascinerat på allt som kommer fram. De här fantastiska julkulorna hittade jag i en liten butik som heter Fru Modig i Ljungby när vi var där förr-förra helgen. Både jag och mamma blev begeistrade och kastade oss över kartongerna och ooo:ade förälskat.
Robotarna? De är till Buse.
Klart att han ska ha en egen gran att klä.
På julmarknaden hittade jag kottarna och de vackra istapparna i glas. Precis min stil av pynt; lite gamla utan att vara för starka i färgerna –
jag vill (precis som föregående år) ha en vit gran den här julen, full med olika kulor i samma färgskala.
Jag har samlat i år redan, men tyvärr blir det ju några glaskulor som varje år får sätta livet till. Så varje år får några tillsättas för att ersätta de som försvunnit.
Och dunbollarna!
Åh.
De är från Madam Stoltz (såklart) och hittades här. De kommer passa perfekt till de små vita fåglarna med fjäderstjärt som jag brukar ha i granen och som i slutet av varje år vårdas ömt och stoppas ner i silkespapper i en kartong och ställs undan i väntan på nästa jul. Det behövs ju inte så många för att skapa effekt när det är kulor som de här. Bara några stycken här eller där, samsat med glas och bräckligt.
Så ja, i år går vi all in.
Som det bör vara.
Det är ju så få veckor man faktiskt har möjlighet att på riktigt gå bananas.
