
Igår styrde jag kosan mot Ystad och mot kvinnan med det där old hollywood-vackra utseendet och lägenheten som badar i ljus oavsett årstid.
Jag pratar såklart om Banditen.
Lite haltande, i kjol och glittrig tröja, tog hon emot mig med en stor kram – det var som att krama ett fågelägg; jag var så rädd att ta i för mycket eller på fel ställe. Hon har ju fortfarande ont efter operationen, stackaren.
Men som hon har varit saknad!






Jag tog med mig lussebullar, en bok från Göran och ett litet bli-snart-bättre-paket bestående av en gammal kartong från Glossybox som jag fyllt med helt onödiga nödvändigheter som doftpinnar, nagellack, parfym och avslappningsserum från Rituals. Banditen smörjde lydigt in avslappningsserumet på tinningarna och försökte hålla sig för skratt när vi följde instruktionerna, och jo – visst kände hon sig lite mer avslappnad efter ett tag.
Kan dock ha varit lussebullarna. Men ändå.

Vi pratade i någon timme;
om vad som har hänt henne och vad som ska hända härnäst – om det finns någon plan framöver för att få bukt med den där tramsande armen och huruvida det var en bar idé om jag hjälpte till eller inte. Vi kom dock fram till att det inte kunde skada med lite rottweiler-fru på sjukvården, så jag utnämnde mig till hennes framtida kompanjon i att se till att saker och ting händer.
Maktlöshet, det hatar jag. Att bara snällt gå och vänta på att någon, kanske, nån gång, stiger upp och tar ansvar och ser till att alla möjligheter har debatterats. Jag skulle vägra att ha det så för mig själv, och därmed också för henne.
Så snart sätter vi lite fart, tycker jag. Ser till att få lite mer långvarig hjälp för den där armen och den där smärtan som alltid, alltid är närvarande.




Och så pratade vi om julen;
om sånt som faktiskt finns att se fram emot och längta efter. Som att hon i år får spendera den hemma,och inte på sjukhus som förra året. Och julfester som vi sagt att vi måste arrangera, julbord som skall gås på och så nån slags adventsfest hemma hos Tindy med julklappsbyte och god mat. Det kommer bli en fin jul. Med så mycket att se fram emot är det lättare att vänta.
Och sen satte jag mig i den lilla bilen och körde hem, lämnade kvar en kram och ett snart och lämnade henne med, vad jag hoppas är, en känsla av att vara älskad.
För det är hon, Banditen.
Ystads finaste.
∞
blus | sheinside jeans | mörka please
klocka | michael kors (födelsedagspresent)
arband med kors | puss.se
buddhahalsband | miOmolly




















