(bikini reafyndad här)

 
 

Och så var 24 timmar i Varberg över.

Det var Krickelin, som bloggar här, som bjudit in till sin arbetsplats (Varberg Stadshotell & Asia Spa) och på så sätt samlat en handfull kvinnor för ett dygn fullt av rundvandring, mat, besök och nya lärdomar. Hur trevligt som helst.

Vi tar en liten titt, tycker jag. Som så många gånger tidigare säger nog bilder mer än ord:

 
 

 

 

 

 

 

silkeskimono

 
 

Så det var ett intensivt dygn med den här, här, här, här och här, där vi lärde känna varann och pratade oss genom middagar med bara en liten paus för yoga och spabubblande (under yogan satt jag som sagt och smaskade frukt istället – men jag var mycket engagerad mentalt, det var jag) och vi gick genom ett regnigt Varberg för att besöka företag som Vagabond och L:a Bruket och äta bagerivarma kaffebröd i konferensrum.

Mest njöt jag dock av rummet. Det ska villigt erkännas. Skulle gärna ta med mig man och Buse dit och se Busens förtjusning över det stora badkaret och den runda sängen och det faktum att man kan styra gardinerna med fjärrkontroll.

Men nu är jag hemma igen, och idag är det ingen vanlig dag –

för det är Busens födelsedag!

och den ska mest gå åt till att kramas och pussas och förbereda för morgondagens kalas.

Grattis min älskade skruttbulle! Idag är mamma två år lyckligare.

 

 

 

Jag är ju, som bekant, en serienörd.

Så jag blev mycket glad över att få höra att det nyss (den 30 september) var premiär för en ny HBO Nordic-serie för vuxna som varit väldigt omskriven i press och som verkligen kan vara värd att spana in. Jag menar; John Madden har gjort piloten! Och Lizzy Caplan är inte att leka med (och återigen vill jag klippa till luggen, jisses vad hon klär i sin).

Men iallafall.

Serien handlar alltså om William Masters och Virginia Johnson och deras banbrytande studier som liksom ställde världen på sin kant, och den har blivit utnämnd till ”en av de mest exalterande serierna under 2013” av TV Critics och går alltså att streama här.

Jag är sugen. Det må jag säga.

Inlägget är i samarbete med HBO Nordic.

 

 

                  tubhalsduk       blus         grenhängare     torgvantar     jacka (day, ca 2 år gammal)

 
 

Jamen nu är vi här.

I Varberg.

Banditen och jag och en handfull  förbaskat duktiga bloggerskor som ni säkert känner till sen innan och som vi ska gå in på lite närmre sen. Och det är alltid, alltid lika häftigt när man möts live –

hur en sån sak som att man har en blogg kan skapa en sån stabil grund för ömsesidig förståelse och tolerans; liksom direkt.

Det är vackert på nåt vis.

 
 

 

 
 

Något annat vackert är Banditen. Jösses, alltså.

Och som vanligt skrattade vi oss igenom tågresan med samtal om veet hårborttagningscreme på olämpliga ställen, kiropraktorer och det faktum att jag några timmar tidigare lite alldagligt fått frågan om jag tar kokain sådär till vardags.
 
…
 
Det ska ni också få höra mer om, jag lovar.

 
 

 

 

 

 

silkeskimono

 
 

Och rummet?! Dör.

Jag trodde ärligt talat jag skulle börja skratta av förtjusning när jag öppnade dörren. Som en fluffig vit marängdröm med en rund säng (nej den vibrerar inte, jag har kollat) och med badkaret i rummet på lagom hoppavstånd. Det är ju fantastiskt! Banditen fick ett likadant vilket gladde mig något enormt, för om det är nånstans man ska glömma en stundande operation så är det väl ändå i en marängdröm, liksom. Dessutom hade hon pälstapet på toaletten och det är ju inte fy skam. Inte varje dag man kan klappa en fuskleopard när man sitter på tussi, inte.

Och så stod det en goodiebag på sängen med ballonger svajande från (inte tittat i den ännu) och allt var väldigt fräsigt high tech så att jag under hela det här inlägget kunnat lyssna på Håkan Hellströms Valborg genom att koppla in min telefon i nån slags ljudsystem som går ut i rummet. Hur bra?

Och ja, sen gick vi ju på spa och jag yogade inte mer än i huvudet, men det får vi ta i nästa inlägg för nu vankas frukost och utcheckning och jag har ännu en dag med en Bandit att tycka himla mycket om.