Gårdagen spenderades dels på jobbet, dels inne i stan.

Jag valde att splitta min lediga dag i två halvdagar den här veckan och tog ut den första igår för att kunna försöka jobba ikapp med portalen (alla ni som mailat om att flytta in – håll ut! svar kommer!), krama Fru Sederblad och träffa min revisor. Himla vettig man den där, tog mina frågor galant. Han rörde inte ens en min när Fru Sederblad frågade om han var dement och det får man väl ändå räkna som pluspoäng kan jag tycka. Visar ju trots allt på en viss mental stabilitet.

 

 

Och sen var det rakt hem till det jag längtat efter hela dagen.

Cheesecake.

Och inte vilken cheesecake som helst utan en halv jäkla tårta från Pronto (alla cheesecakeälskande Malmöbor vet precis vad jag pratar om) som fått stå i kylen sen dagen innan och kalla på mig hela vägen till Lund. Ni vet hur det är; bara tanken på att man har något såntdär smarrigt på hemmaplan kan ju driva även den bästa till vansinne.

Så min tisdag innehöll vardagslyx av den bästa sorten; serverad på vackert fat framför ändlösa avsnitt av Arrested Development.

(Ja, det är veckans genomplöjare, herregud vad rolig den är).

Förbenat trevligt. Om jag får säga det själv.

 

 

 

Jag har fortfarande semesterhuvud.

Det är vädret som gör det tror jag, vädret och de långa kvällarna när det fortfarande är ljummet nog att sitta ute i tystnad och njuta av utsikten och bara småprata med mannen om oviktigheter. Äta jordgubbar, dra med fingrarna över bordsskivan, planera vad som ska göras när vi båda har semester på riktigt och det återigen finns oceaner av tid med varandra och med Buse.

Sånt.

Så det får vara så. Med semesterhuvudet. Det är ju trots allt snart juli och solen är framme nästan varje dag och i bilköerna på väg till jobbet ser jag fler som drömmande tittar ut genom sina bilfönster med början till solbränna och det där uttrycket i sitt ansikte som bara en långhelg kan ge.

Det är okej att vara ostrukturerad en måndag.

 

 

 

 

Det var alltså här vi var. Hemma hos Fuffe.

I det gula huset med sina sidobyggnader, i slutet utav en allé och med milsvid utsikt över ängarna. Det går inte att komma hit och inte bli hänförd – allt är så förbenat vackert och orört på något vis. Och liksom sprinklat med den där lugna värmen som bara Fuffe har och som är anledningen till att man tycker om honom så himla mycket.

 

 

 

 

 

 

 

Och Busen tyckte detsamma.

Spatserade omkring med Kanin i näven och ägde stället, sprang med trummande ben över gräset och fann sig lika naturligt i Fuffes famn som hos någon han träffat mängder förut – de två skrattade och lekte med en blinkande boll och slet i Fuffes glasögon.

Mammahjärtat?

Jo. Det svämmade över.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi satt i gräset och åt flera omgångar mat. Först var det buffé med sill och potatis och gud vet allt, sen efter lekarna vankades det grillad lax med kryddsmör och allt var sådär gott som det bara blir med närproducerade råvaror och omsorg. Fuffe grillade och vi andra åt och bortsett från en kvarts spöregn precis innan femkampen fick vi strålande sol och värme och sommarSverige från sin absolut bästa sida.

Och sen var det dags för lite action!

Tyckte Nelly iallafall. Och jag var inte sen att hänga på.

 

 

Så då blev det terrängkörning på de stora markerna, och jag rattade en fyrhjuling för första gången i mitt liv och tjöt av skratt när Nelly fått en privatlektion av Eva och kunde skjutsa runt mig på en snitslad bana i väldigt modest tempo.

Och så lyckades jag övertala Fuffe om att få transportera runt honom ett litet tag han också, men nån fyrhjuling gick han inte på utan jag fick nöja mig med att puttra runt honom i en golfbil.

Inte illa det heller.

 

 

Och så blev det kväll och vi satt ute vid poolen insvepta i ponchos (min från Davida bor jag i) och åt tårta och pratade bloggar och såg månen ta sig plats på himlen, innan det var dags att packa in sig i bilen igen, krama alla farväl och åka hem.

Det var den bästa midsommar jag kunde bett om.