Igår kväll skulle jag ha haft på mig den här ljuvliga klänningen och varit hos svärföräldrarna och grillat och jagat Buse över gräsmattan, och träffat Pyret (mannens systers lilla bebis) och firat in helgen.

Så blev det inte.

Under ett av alla gårdagens otaliga möten på jobbet så började jag få ont i höfterna. Trodde först att det var hur jag satt och började skruva på mig för att få igång cirkulationen. Men det gav sig inte. Då var jag övertygad om att det kanske var boxertrullorna som satt för hårt så jag gick runt i pauserna och drog i dom som besatt – men nej. Istället började det värka i knäna också, i armhålorna och i tänderna. Och sen kom den; gåshuden som bara kommer när man har hög feber, den som till och med gör att det reser sig i hårbotten.

Så vid tre fick jag ge upp och åka hem med frossa och kräla ner under täcket och lägga mig med termometern i armhålan och knapra febernedsättande och känna mig ynklig och ha sån ledvärk att det kändes som om jag var över åttio.

Och idag?

Borta. Helt borta. Inte en tillstymmelse till feber, ingen förkylning, ingenting.

Hur tusan gick det där till?!

Oavsett; jag klagar inte. Hur skönt som helst ju med en rekordflunsa som kommer och går på under 24 timmar.

Nu är jag redo för helg.

Två dagar kvar på den här veckan.

Hur jag tagit mig igenom den?

Genom att jobba och jobba och jobba, och äta cheesecake och reashoppa (jag har ju ett system för det där; stoppar undan en summa varje månad som jag sen använder på sommar- och höstreorna) och dricka rosa lemonad med sugrör ute i trädgården trots att gräset är fuktigt av regn. Och genom att mysa med Buse, på riktigt mysa, med näsan i hans lockar och med hans arm om min hals, och genom att prata med mannen om semestern –

den som kommer sen. Om någon vecka.

Kanske åker vi bort?

Eller så stannar vi hemma. Mest troligt blir det en tur till Västkusten såklart, för att äta skaldjur och gå i havsdoft och sola på klipporna; för att krama pappa och åka båt och äta pizza i Hunnebo på Bella Gästis tills man blir så mätt att man måste sitta kvar ett litet tag på stolen för att ens kunna resa sig upp sen. Kanske blir det en tripp till Småland, kanske en till Gotland, kanske fastnar vi i trädgården med ett lekhusbygge till Busen och med havet bara några minuter bort.

Oavsett; det här är en del av varför jag älskar semester.

Planerandet.

Och känslan av att ingenting i vilket fall blir så som man hade planerat att det skulle vara, och att det är precis lika bra ändå.

Jomenvisst.

Så fick Elsas Entourage sin första nyinflyttade, och det blev inga mindre än de underbara grabbarna i Mat med Vänner. Tre stycken killar som med kärlek, humor och ödmjukhet lagar mat och bjuder på bromance och får oss att le.

Kika in vetja! Du hittar dom HÄR.

(Och missa inte att du kan kika in hos alla våra bloggare antingen genom att navigera i toppmenyn allra högst upp på sidan och välja ”våra bloggar” när du är inne hos någon av oss, eller genom att gå via ”vi som bloggar här” på startsidan).

Och just det. Under ”flytta in?” finns information om hur du ska göra om du också har en blogg och vill flytta in. Vi håller just nu på att beta igenom alla mail.