Att ge 17 bilder från förr.

Hej Fredag!

Och jag är på väg till Paris som ni vet. Tänkte att vi kunde kika igenom 17 saker i en lista jag hittade hos Elsa? Vi gör’t.

En bild från en plats jag älskar:

Drömmen, såklart.

Inga överraskningar där va?

Det går inte en dag som jag inte önskar att det är sommar så att vi kan åka dit, ALLIHOP, och stanna längre än bara två dagar. Det är lite knivigt nu när det är så kallt att ha med sig Noah, det är inte så praktiskt som det är när det är lite varmare ute – kräver lite mer runtomkring. Men snart är det vår och då kommer jag bosätta mig där om det behövs.

Småland fattas mig.

En bild från ett tillfälle då jag kände mig snygg:

Det här var i maj och vi skulle ut ett stort gäng tjejer och äta på Eatery Social och dricka Margaritas, och jag hade en klänning från Asos som jag kände mig så himla vårig och fin i. Över lag en av de bästa kvällarna nånsin, tror jag.

En bild från då jag kände mig glad:

Denna bilden är från samma kväll, tagen av Frida, och jag kände mig verkligen så som jag ser ut. Herregud vad vi skrattade! Det är så märkligt det där; jag minns att jag en gång fick en kommentar om en av våra tjejkvällar där man skrev att det var OMÖJLIGT att ha så roligt, och att jag nog egentligen mådde jättedåligt. Den kommentaren satte sig i mig, förmodligen eftersom jag så länge arbetat med mig själv och att känna igen hur jag mår och varför och att jag blev så himla ställd att jag nånstans var orolig att hon hade rätt? Jag kanske inte alls hade så roligt? Utan var egentligen ledsen? Naturligtvis var det trams, det vet jag inte minst i efterskott eftersom just den kvällen jag skrev om och där kommentaren kom FORTFARANDE är en av mina roligaste kvällar, och det är något år sen nu.

Vi är nog bara ett gäng högljudda, obrydda kvinnor som får varann att skratta så att vi inte får luft. Och det är förbaskat härligt måste jag säga. Kanske fattas det i livet hos många? Det blir jag ledsen när jag tänker på.

En bild på en bra dag i mitt liv:

När Noah kom till världen alldeles odramatiskt och fint, utan att jag behövde skrika JAG DÖÖÖÖÖR en enda gång. Att få kejsarsnitt var himmel jämfört med Buses förlossning, det går inte ens att beskriva skillnaden i mig efter de två upplevelserna. Några timmar efter de här bilderna togs kom Buse för första gången för att se sin lillebror och det var såklart magiskt. Då hade jag i och för sig lite panik, för typ en kvart innan Buse klev in genom dörren släppte ÄNTLIGEN min blödning (de var lite oroliga för att jag inte blödde efter snittet, det tog lite mer än ett dygn) vilket innebar att det var cirka en miljon liter blod över hela mig och i hela sängen, och det enda jag kunde tänka på var hur ofantligt mycket KBT det skulle krävas att ta Buse igenom den upplevelsen om han kom in och såg mig sådär.

Men vi hann både bädda rent och duscha av mig innan han klev in, så ingen skada skedd.

En bild på någon jag beundrar:

Min mormor. Självfallet. Hon som gjorde mitt liv när jag växte upp, den kvinna som fattas mig mest av alla. Jag kommer aldrig kunna förklara kärleken till henne, tror inte heller det behövs. Och även om hon inte längre är HÄR så är hon alltid här – förstår ni? Alltid. Så som hon var på den tiden hon levde.

Min klippa.

En bild på min favoritplats hemma:

Det är ett tufft val mellan sängen och vardagsrummet, men får nog säga vardagsrummet.

Nu med mindre jul i dock.

En bild på någon jag tycker om:

Det finns ju hur många människor som helst som jag tycker om, men här hittade jag två stycken bloggande sådana på en och samma bild – Fru Sederblad och Frida.

Starka, ödmjuka, roliga, over the top kvinnor man frodas av.

En bild på en favoritpryl:

Värmespolar är ju förbaskat bra egentligen!

En bild på ett oförglömligt ögonblick:

Jamen, såklart. Första mötet.

En bild på en stolt stund:

Från i somras när jag och Leo gick ner för att fiska, och han drog upp sina allra första abborrar alldeles själv.

Bild på något roligt:

När vi nästan precis flyttat in i Lanthandeln och Buse test-rullade mattan i kvällssol.

En bild från när jag var arg:

Denna var lite vansklig. Inte för att jag aldrig blir arg, för det blir jag, utan mer för att jag inte tenderar att ta bilder när jag är arg. Men en tjugo minuter efter den här bilden togs – när jag själv försökte få en heltäckningsmatta på plats och svor och karvade och slaktade den där stackars mattan – var jag inte på så gott humör. Tur att det finns hantverkare som kan rycka ut.

En bild på när jag var ledsen:

Från Kreta-resan i somras som inte alls gick så bra som vi hade hoppats.

Vi var ledsna allihop, samtliga dagar. Svårt att vara annat när nån man älskar har ont.

En bild på min bästa vän:

Nu har jag ju turen att ha några stycken ”bästa vänner” men Nelly är den som varit med längst. Måste vara 13 år nu? Minst.

En bild på något gott:

En Amsterdam-burgare med tryffelmayo. Ni förstår ju.

En bild från när jag var liten:

Nu blev det en PYTTELITEN bild för hela vårt arkiv har inte kommit över ännu (suck) så jag har inte tillgång till alla gamla bilder. Men där är jag iallafall, bredvid en porslinshund. Inga konstigheter.

En bild på mig i en annan stil: