Att ha en omplåstrad Tant.

 

Godmorgon!

Med en lite omplåstrad Tant här hemma.

Var inne med henne på djursjukhuset igår och kollade upp en knöl jag hittat; väl gömd vid “handleden” vid tassen sitter det en kastanjestor lite sviktande sak som jag absolut ville kolla upp. Hon har lite lipom och annat sedan innan som inte är någon fara, men den här är något annat även om den inte känns livsfarlig och sitter framförallt på ett väldigt dumt ställe som måste skapa lite obehag om inget annat. Men även om jag visste med mig att det med 99% säkerhet inte är någon direkt fara var det med en stor klump i halsen jag satt i väntrummet igår;

sist jag var inne med en hund med knölar på ett djursjukhus åkte jag hem ensam.

 

 

Så det klämdes och undersöktes och försökte tömmas igår, men det gick helt enkelt inte trots upprepade försök så nu är hon inbokad på operation så får de söva henne och öppna upp och se vad det är för något egentligen. Kanske en cysta på leden eller nån i huden eller en reaktion som kroppen bildat på en sticka som kommit in eller vad som helst – men kan man inte tömma den eller få ut nån form av materia som går att skicka på analys när hunden är vaken så får man helt enkelt söva henne och ta det den vägen.

Stackars Tant.

 

 

Men veterinären var inte ett dugg orolig för att söva min gamla dam;

förutom sin lilla stelhet och sin bastanta kroppshydda så är hon i fin form för att snart vara tio och det fanns inget som hindrade en sövning så vi får köra på det. Knölen kan ju inte vara kvar okontrollerad, så är det bara. Så om två veckor lämnar jag in henne och kommer sen gå med orosvingar i bröstet tills de ringer och berättar att det gått bra och att hon får hämtas hem.

Usch, dessa knölar och dessa älskade gamla djur!

När en redan försvunnit ligger en ständig oro över den andra.

 

13 thoughts on “Att ha en omplåstrad Tant.

  1. Håller tummarna för att allt går bra med Tant! Sen måste jag säga att bilderna på alla hundarna i en enda hög är underbara! (det tog ett tag innan jag hittade Spöket, där hon ligger hoprullad mot Tant).

    Hundarna ger så mycket glädje! …och emellanåt så mycket oro. Själv hade jag min beskärda del i helgen när Loppan sprang in i ett elstängsel och sen bara försvann, mitt ute i en för oss båda helt okänd småländsk skog. Det var 45 minuter med total ångest innan hon hittades.

  2. Det kommer säkert gå bra. Men jag förstår förstås hur det känns… De där djuren som är en så kär och ger så mycket glädje kan också ge en hel del oro… Men det är det ju värt. För vad är livet utan dem?
    Helt underbara bilder på era hundar :). Så härligt att se dem alla tillsammans. I en enda hög, liksom :).

  3. Usch, förstår oron. Men du ska se att det går bra med Tant <3
    Har förresten skrivit lite grann om dig på bloggen för att sprida lite bloggkärlek 🙂

  4. Usch, förstår din oro. (Har själv en Berner Sennen på 12 år så nu är det ganska mycket oro här).
    Tänker på dig och hoppas allt går bra.

  5. Förstår din oro till fullo. Har själv en ledsjuk goldenkille så oron är ständigt närvarande . Jag hoppas Tant klarar sövningen fint och att knölen är ofarlig. Kram❤️

  6. Ja, usch denna oro för våra älskade vovvar… Vi opererade bort en knöl v “ögonbrynet” förra året på vår lilla york… Och dels våndan under själva operationen och sen jobbiga väntan på testresultat på knölen,,, allt gick bra tack o lov. Håller tummarna för er när det är dags. ❤️

  7. Kan hundar få ett ganglion? Jag fick det precis på handleden. Det är ledvätska som läcker ut och kapslas in, helt ofarligt men irriterande då de ofta sitter illa till. Hoppas, hoppas att det är något sådant eller annat ofarligt som är hyfsat lätt åtgärdat. Kram! ❤

    1. Javisst! Nåt sånt vi trodde, men vi fick inte ut ngn vätska (dock inte sagt att det inte kan vara vätska, den känns som om den är vätskefylld, men vätskan kan ligga i små hålor liksom). Vi tror inte det är ngn fara med knölen, jag är mer orolig nu att hon ska sövas.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *