Att pusta ut.

Livet

Nu är min utbildning klar, halsen har fått värma upp sig och jag är halvsvettig av att ha stått och vevat i två timmar och gjort konstiga liknelser och fått nyanställda att fnissa bakom sina kollegieblock. Jag älskar det; att stå i mitten och elda upp mig tills små slingor av håret letar sig ur hästsvansen och faller ner i ansiktet och kinderna blossar av värme, adrenalin och ansträngning.

Har ni det bra?

Här uppe är det kallare än vad jag blivit van vid, snön ligger knastertorr längs trottoarerna och mina fingrar saknar vantarna jag glömt någonstans där hemma men Lush doftar karamellaffär och jag får helt enkelt inte nog utan fyller påsarna med badbomber, handskuren tvål och schampoo som doftar paradisö. Om någon timme går flyget tillbaka, men fram tills dess ska jag handla klart, gå tillbaka till kontoret och fortsätta att fylla nyanställda med skräckblandad förtjusning.

Dagens vuxenpoäng.

Livet

Flygplats, Dagens Industri och Affärsresenären. Galet vuxet.

(Det fattas bara en kaffe också, eller hur? Nu hatar jag ju kaffe, men man kan ju alltid låtsas. Jag kan köpa mig en stor chai och så kan alla andra tro att det är kaffe och sen kan jag bläddra lite i Affärsresenären med bekymrad min och sörpla mitt hittepåkaffe och ringa Mycket Viktiga Samtal med hög röst så att alla i vänthallen hör. Och så ska jag gå fram och tillbaka med bestämda steg med Dagens Industri avlångt ihopvikt i handen när jag pratar och ibland ska jag stanna upp framför de stora fönsterna ut mot flygplatsen och väga lite på tårna när jag hummande lyssnar och sen ska jag prata igen och gå bestämt och dirigera orden med min Dagens Industri. Ja. Det kan jag roa mig med. Nu ska jag gå och köpa en chai).

 

Att vara på resande fot.

Livet

Vaknar upp med tjock hals och med huvudet omtöcknat av Mad Men-drömmar. Jag har ju haft ett litet Mad Men-maraton i helgen och sett nästan en hel säsong på raken så nu är mitt undermedvetna fullpumpat med snäva kjolar och långa cigaretter. Jag måste medge att det är med lite sorg i hjärtat jag kliver in på kontoret och upptäcker att det tyvärr inte kommer bli en dag där jag har höga klackar och pennkjol och dricker bärnstensfärgad whiskey ut kristallkaraffer. Synd. Det är aningen för lite whiskey och cigaretter och skrivmaskiner i det svenska näringslivet.

Hursomhelst. Idag flyger jag till Stockholm för en dagsvisit. Ska hålla en utbildning men hade även tänkt passa på att plundra Lush, dammsuga Krabaten, dricka varmt och stoppa i mig alla typer av förkylningsdämpande som finns. Än så länge sitter det bara i halsen och får mig att låta som Anki i Anki och Pytte, men om jag har otur kommer jag snart att snörvla och få glansiga ögon och sitta för mig själv på kontoret och muttra och badda näsan med fuktcreme.

Nu ska jag samla ihop mig och ringa affärsområdeschefen och påminna honom om att han lovat att plocka upp mig på väg till flygplatsen. Han är en mycket glömsk man.

Att bli överbevisad.

Livet

Just när man börjat prata om våren kommer snön igen i form av stora krispiga flingor som gör ett nästan isande ljud när de träffar bilen. Jag och Svåra Lena står efter pilatespasset utanför dörren och suckar och rycker på axlarna. Inget att göra åt.

Här hemma möts jag av att mannen oväntat nog spelar Nationalteatern. Vi pratar om det ett litet tag men han hävdar att det absolut inte beror på någon form av begynnande livskris (min teori) utan mer på att musiken är “svängig” (hans teori). Han upphör aldrig att förvåna mig.

Och nu? Nu ska jag tvinga bort en begynnande förkylning med färsk ananas, Amedei-choklad och kyssar.

Att fortsätta dagen.

Livet

Klart att fröken vann. Så nu har jag stått på ett fält och kastat saker och tittat på när de sprungit i cirklar och kameran har fångat Tooka i den klassiska kaninposen; på språng med bara bakbenen i marken och med öronen i luften.

Jag vet att några av er undrar vad jag jobbar med egentligen? Jag är försäljningsansvarig på ett medelstort, börsnoterat bolag. Eftersom vår interna säljavdelning är ganska nischad arbetar vi även med återförsäljare som säljer våra produkter, och det är dessa jag ansvarar för. I praktiken innebär det att jag har hand om en fem, sex bolag och deras säljare – ungefär 80 personer skulle jag tro när man slår ihop det. Jag åker runt och håller utbildningar och sätter upp säljmål och ansvarar för att de levererar det antal kunder vi förväntar oss och med den kvalitén vi vill ha. Jag väljer nya återförsäljare att knyta till oss och jobbar med att stärka relationerna med dom vi har. Ska man förenkla det hela kan man säga att det handlar till stor del om att entusiasmera; jag ska se till att våra åf och deras säljare tycker att vi är Bäst i Världen så att de vill skaffa oss tokmycket kunder, men samtidigt vara skräckinjagande nog att få dom att göra det med stenhård kvalitet. Det senaste halvåret hade jag vår egen lilla grupp interna säljare också, men nu har deras ordinarie chef kommit tillbaka från pappaledighet så nu kan jag återigen koncentrera mig på de externa.

Om du frågar mig så har jag världens bästa jobb och framförallt på Världens Bästa Bolag. Jag skrattar så jag gråter minst en gång per dag, och det är precis så det ska vara. Det kan vara stressigt och hårt och resultatinriktat utanför de där väggarna, men så snart jag kommer in och dörren går igen bakom mig och jag får sätta mig och äta frukost med de där komplett galna människorna jag arbetar med och jag får sitta lutad mot någon och hosta av skratt; då är allt värt det. Faktiskt.

1 1,069 1,070 1,071 1,072 1,073 1,106