Vissa dagar, särskilt efter perioder med mycket kreativ tankeverksamhet, är det som att tömma ett uppblåsbart baddjur på luft – jag blir stum och tung i kroppen och det känns som om när jag rör på huvudet så kommer ansiktet några sekunder efter, inget hänger riktigt ihop eller sitter fast. Idag? Idag är en sån dag. Jag är luddig i huvudet, tankarna är lika lätta att fånga som solkatter och allt jag har skrivit ner, stolpat upp och mailat iväg verkar ha tagit kvickheten i mig med sig och jag är just nu på off ett litet tag. Av, på. Det är så jag fungerar.
Gasen i botten några dagar och full av sprutande idéer – sen en eller två dagars baddjur och reflektion och påfyllnad. Då jag inte gör så mycket mer än att äta choklad och pilla med bilder jag inte hunnit med – som den på vackraste Hanna ovan – och minns saker jag inte har en aning om varför jag borde minnas. Dessa dagar eller kvällar i off-mode kommer det alltid minnesbilder eller doftspår från ingenstans; som hur jag 1997 går runt på Kicks nånstans i närheten av Riddargatan i Stockholm och doftar på Les Belles de Ricci – trots att jag redan har den hemma. Jag minns allt; till och med vad jag har på mig; en mörkbrun trench i våtdräktsliknande tyg som låter swoosh när jag rör mig. Jag minns känslan i magen just då, vad jag tänkte på, vilken väg jag sen gick ut ur butiken, förbi skyltfönster – ett format som ett valv – och bilden av mig själv som speglas tillbaka. Hur jag doftar svagt av kaffebönor och libanesiska cigaretter.
Är det inte märkligt? Ingen avgörande dag, inget himlastormande, inget omvälvande alls, men ändå plötsligt bara här i mitt medvetande femton år senare.
Det här med att vara människa, alltså. Jag upphör aldrig att förvånas.
Älskar dina texter!
Det är fascinerande, livet….
C´est la Vie…….<3
I totally agree with you!
Vilken vacker brygga! Var hittar man den? Ser ut som sådana där härligt romantiska bryggor i en film där huvudpersonerna äntligen får varandra till slut. 🙂
Det är fotograferat på Ribban i Malmö, där finns mängder 🙂
Ok, tack! Vi får se till att ta en tur till Malmö i sommar med andra ord. Undrar om man kan lägga in det i semesterplanerna utan att sambon fattar att man bara vill åka dit och fota en brygga? 😀
Så himla vacker bild <3
Den där bryggan, och Hanna. Wow. Jag finner inga ord. Magiskt vackert. Du är så begåvad Emma, hoppas att du vet hur mycket du inspirerar. Jag ÄLSKAR din blogg! Sätter du skriver, hur du delar med dig och inspirerar. TACK!
Du är ju bara helt oslagbar. Jag älskar också din blogg.
Vet du vad?
Kolla in denna bloggen, jag tror du hade gillat den, speciellt terassen ute, jag tror det 🙂
http://mowglilla.wordpress.com/
Kram
Allt det där lite märkliga som händer utan att vi egentligen vet varför, tankar och grubblerier som vävs ihop och sen plötsligt minns man något från förr.
Ibland kan det bara vara en doftsom kickar igång minnen som man inte ens visste om att man bar på.
Livet i sig själv liksom.
Kram Mrs G (Jag är en lyxfru!)
Jag älskar när du beskriver så där!!! <3
Ja Emma behöver inte säga ngt mer om hur du inspirerar o berör med dina bilder o texter. Helt underbart! Men något som mina ögon direkt fastnade på där Hanna sitter på bryggan…hennes tå som klämmer runt räcket!! 😉 Så sött omedvetet! Absolut fantastiskt!!! (ja jag har ett galet detaljsinne – bra ibland, mindre bra ibland)
Kram till ”baddjuret” 😉
Det är nått alldeles fantastiskt att vara människa. Djupaste glädje, djupaste sorg, jag vill aldrig sluta känna, uppleva och finnas alldeles mitt i livet – inte i ålder menat utan finnas i livet som i att verkligen leva….
Ja rätt som det är kastas man tillbaka i tiden. Något som triggar igång.
Fantastiskt vacker bild på Hanna! Wow!
ja hua ja. men du är ju så sjukt kreativ så du måste ge nya tankar tid att gro fram!