Att låta allt sjunka in.

Det har varit mycket idag; med sexmånadersdag och ultraljud och de där första sekunderna av hålla-andan-väntan tills hon hittade rätt utanpå magen och kunde visa upp en klar bild av ett bultande hjärta på storbildsskärmen. Och när hon kopplade om maskinen så att hjärtslagen började synas och som taggar på sin linje och hela rummet ekade av det där godstågsljudet tjofftjofftjoff som fick mig att ta det första djupa andetaget sen jag klev in genom dörren.

– Fien Baebis, nickade hon glatt på danska och jag höll med. Fin bebis.

Annars har det bara varit en vanlig dag på Världens Bästa Jobb; jag har ätit lunch med vackra Elma och skrattat åt Svåra Lena och skickat kom-heeeem-nuuuumail till en affärsområdeschef som varit för länge på Sri Lanka och borde pallra sig hem. Jag har ätit tonvis med äpplen och fått hiskeligt mycket gjort och planerat resten av veckans resdagar så jag vet vart jag ska var och när.

Och nu är jag hemma i soffan bland flickorna och filtarna igen och har en man som går omkring med fuktiga ögon och med Bönans första två kort i en ram och klappar mig på magen och säger mitt paraply och älskar mig.

17 kommentarer till “Att låta allt sjunka in.

  1. Gud. Jag kan inte låta bli att kommentera varenda inlägg. Men vad fantastiskt med de första bilderna! Måste kännas lite mindre abstrakt. Och så oerhört fint.

Lämna ett svar till Evis Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg