Att ha kärleksoverload.

Allt som oftast händer det att jag får en kärleksoverload. Ni vet – när det inte riktigt får plats och man ålar sig som en larv för att det liksom bubblar över inombords och man vill klappa och pussa och andas in och trassla in fingrarna och säga en massa fina saker som förklarar vad det är man känner. Men det går ju oftast inte med orden just då. Det tar liksom stopp.

Så då säger jag bara ååååååå istället och sträcker mig efter kameran och då kan man höra en morgontrött suck i en kudde strax intill. För då vet han. Och medan han fortfarande halvsover fotograferar jag allt det jag vill säga istället; hur mycket kärlek det finns för det här lockiga skäggiga och för de silkeslena fyrtassade och för ljuset som alltid släpar in genom sovrumsfönstret – och sen känns det bättre. Det måste bara ut.

Ännu en av de där klådorna jag pratar om ibland.

20 kommentarer till “Att ha kärleksoverload.

  1. Det måste vara den bästa klädan som finns! När jag får den klådan brukar sambon fråga om jag ska krypa in i honom, jag kan inte komma tillräckligt nära då. 🙂 Och barnen tycker mamma är jobbig som ska kramas och pussas en massa HELA tiden. Eller tittar jag på dom när dom sover och tårarna rinner för att dessa fina pojkar är mina barn, då känner jag en enorm tacksamhet. <3

    Ha en ljuvlig dag!

  2. Den känslan är ofattbar varje gång den kommer. Att man kan få så euforiskt bubbel i kroppen. Jag slår vad om att när Leo kommer består Dina foton till 99% av Honom! Idag kl. 14 åker jag till Vindåkra, har Du lust så är jag där och kollar!
    Ha annars en fin onsdag!
    Kram

  3. Vad fin du är! Det bara bubblar av kärlek på din blogg idag:)! Du är så duktig på att fota också. Gillar verkligen att titta på dina fina bilder!

    Och puss på den lilla söta hunden också!!

    kram CC

  4. Förstår precis vad du menar! När husse ligger och sover sött och Bally ligger på rygg med magen i vädret och smackar lite och vill bli kliad på lilla bröstfilén. Jag måste lägga fram en kamera i närheten så att jag också kan föreviga!

  5. Jag känner verkligen igen känslan! Det är helt underbart att känna så. 🙂 Jag och min man firar snart fyra år tillsammans och jag hoppas att den känslan aldrig försvinner. Jag kan verkligen känna igen mig i din blogg och ditt liv, alltid lika roligt att läsa. 🙂

  6. på bilden till höger på andra raden är din kärlek skrämmande lik min kärlek. Den där kärleken som jag inte träffat på en vecka o som jag ser igen på fredag, kännslomässigt är jag som en tonåring just nu. kär o dramatisk, identifierar mig med låttexter, du vet…

    jag var tvungen att finkamma min blogg efter en bild på min kärlek för att visa dig (så att du inte ska tro att jag är helt knäpp eller värsta stalkern). tycker du inte dom är lika? (eller så är det bara den där bilden på näsan munnen o stubbet)

    http://ekstromsofia.blogg.se/2011/february/dont-mess-with-my-man.html#comment

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg