Det här är en av mina absoluta favoritbilder, många av er har sett den innan. Det är från möhippan och jag var inte alls gravid och Goran i mitten var inte gift och Folkpartisten till vänster skulle någon timme efter det här kortet togs kurtisera min mans syster (hänger ni med?) och de två bor nu tillsammans och är hur lyckliga som helst. Men det var inte det jag ville prata om, det är Carl-Otto. Han åt höger.
Jag har ju en liten grupp människor som jag håller nära, en sån grupp där alla är lika galna och där alla tar lika mycket plats utan att ta den från någon annan. Och kärnan av den gruppen består av Nelly, Micke, Carl-Otto och Svåra Lena – alla som var mitt posse på bröllopet, helt enkelt. Jag älskar dom. Vi är inte kloka. Tillsammans har vi gjort hur mycket skit som helst eftersom vi är såna som tycker att om en vill så vill dom andra. Varför inte, liksom. På det sättet kom det sig att jag, Nelly, Micke och Carl-Otto hamnade i en snäll version av dokusåpa på Kanarieöarna för något år sen (så snäll att de klippte bort typ allt) där Micke var konstant berusad och pratade fåglar, Nelly framstod som ett bingospelande pucko, Carl-Otto bråkade om solstolar och där jag vägrade dansa i TV eftersom jag var produktchef och nån måtta fick det vara. Vi var där en vecka och hade hysteriskt roligt. (Produktionsledarna hade mindre kul, eftersom vi vägrade att göra 90 % av det de hade tänkt och istället tog över showen själva).
Men, iallafall.
För ungefär ett år sen fick Carl-Otto för sig att han skulle söka till Minuten som en del av PR-biten inom hans politiska bana. Det skulle vara casting inför första säsongen, ingen visste vad Minuten var och han ville absolut ha med mig. Ja, ja sa jag (så som jag alltid gör) och skummade väl bara igenom mailet han skickade mig. Men när jag klickade på de bifogade filmerna och såg människor blåsa upp ballonger med näsan och trä muttrar på en pinne på tid så kände jag att det nog var alldeles för mycket förnedring för att jag skulle vara helt bekvämt – men hey; om Carl-Otto trodde att det skulle hjälpa hans politiska karriär och om han ville att jag skulle vara med som hans ”partner” då var det klart att jag ställde upp (fast utan ballongerna i näsan, det gick jag bara inte med på och han lovade att det skulle jag slippa).
Så ja, vi gick på Casting. Utan att ha fattat att man skulle ha övat på de där sakerna innan, och utan att fatta riktigt vad programmet gick ut på. Hade vi på riktigt tagit in det så hade vi förstått att vi är de två absolut minst lämpade personerna för det programformatet. Carl-Otto som är krispig och Carl Bildtig och behöver tid på sig, och jag som är flaxig och snabbpratande och som får black out när någon klockar min tid och ropar ner från tio. Mindre lyckat. Dessutom är vi ju såna som aldrig håller käft heller, så vi pratar ju med varann och andra hela tiden och skrattar högt åt saker bara vi förstår och säger ”Det här har jag inte gjort sen jag blev tagen för grand theft i LA för nåt år sen” till TV-killen som ska fotografera oss när vi håller upp ett A4 med vårt namn under hakan och ler stort.
Ja.
Vi kan ju enkelt konstatera att det gick åt helvete. Under tiden de filmade skulle vi en och en tillsammans med en hel grupp andra inne i ett konferensrum gå igenom några av momenten i Minuten. Stapla pappmuggar till exempel, och stapla ner dom igen. Samtidigt skulle vi gärna prata med kameran och vara ”underhållande”. Alltså. Carl-Otto stod sävligt med ena handen på höften och staplade nitiskt mugg efter mugg samtidigt som han prrratade med rrrrullande rrrr om något man inte riktigt uppfattade. Jag tror han hann med typ fem muggar innan tiden var ute. Jag? Jag var så stressad över det här med klockningen att händerna darrade som på en rökare på avvänjning och jag välte ett helt berg med pappmuggar över konferensrummet och skyllde det på att jag förmodligen blev tappad i golvet när jag var liten. Och så fortsatte det. Vi var verkligen värdelösa – i shit you not. Vi var tydligen väldigt underhållande eftersom kamerateamet skrattade så att kameran hoppade, men vi verkligen sämst i världen på det där och att ta med oss för att vi var roliga hade varit idioti eftersom varken Carl-Otto eller jag klarade av ens 200-kronorsnivån som var för typ små barn och alltså bara skulle landa sisådär 30 sekunders TV-tid i vilket fall som helst. När vi gick därifrån var jag genomsvettig och andfådd av skratt och vi enades om att om de mot förmodan skulle höra av sig så skulle vi inte ställa upp på det där eftersom det nog bara skulle leda till att vi skulle landa nån slags kurs för extra behövande efter.
Men tydligen har de svårt att få tag i folk nu. Jävligt svårt. För när jag låg och graviditetsslumrade ringde Carl-Otto och berättade att Minuten hade ringt och ville ha med oss. Nu. Ett år senare. För vi var ju ”jättebra” (jo just det) och skulle ”självklart” komma på en casting till. Ha ha ha.
Carl-Otto? Han lät lite sugen. Så vi kan ju säga såhär; aldrig har jag varit så glad för att vara höggravid. Någonsin. Annars skulle ni väl fått se Någons Fru få en stressblackout med ballonger i näsan på TV i höst. Nu får han ta med Nelly istället.
Tror att det blir mycket bättre såhär, faktiskt.
Hahahaha! Jag skrattar så tårarna sprutar. Tur att ni inte ställer upp i tv – då hade jag på riktigt skrattat ihjäl mig.
Du måste ju gå! Du kommer säkert vara världsbäst nu när du är graviditetslugn, du kommer ju definitivt inte vara uppjagad och darrhänt iaf. 🙂 Möjligtvis att du stöter ned hela högen med muggar med magen 😀
Hahaha, fantastiskt! Hade gärna sett er i Minuten!
Fin utsikt han till vänster (syster kurtiseraren) hade 😉
Ha ha inte så fin som man kan tro, det är en Gina Tricot-body under 🙂
Så fruktansvärt roligt! 😀 Läser och njuter av att mina egna vänner faktiskt verkar likna dina på något konstigt sätt, yay 😉
Fantastiskt roligt!
hahaha
Hahahahaaaaaa. Jag. Tror. Jag. Dör! Hahaaaa 🙂 jag kan se framför mig hur du höggravid försöker nå med armarna att stapla muggar! 🙂 Tänk i vilket stressat samanhang Leo skulle födas om fattnet gick där?! Hahaaa hjälp!
Jag vill se den snälla dokusåpan. Show it to me baby, aha aha. Det skulle kanske kunna förgylla en torsdagkväll.
Neeej men det hade jag verkligen velat sett! Hahaha!
Är minuten det där programmet som Peter Settman från Ronny & Ragge leder? På typ 1an?
Jag är likadan, får total! blackout när folk timear mig. Är helt värdelös på sällskapsspel där det ingår ett timglas, helt hopplös. Jag vet exakt vem (tex) personen är och ser ut (i mitt huvud), men kommer aldrig! på namnet när tiden tickar. Helt omöjligt.
Du får meddela när C-O och Nelly ska vara med i rutan. Tittarsiffrorna kommer ju slå i höjden tack vare din blogg! Haha
Haha shit vilken historia, nog har du Goa vänner och ett minst sagt spännande liv! Det hade ju vart grymt roligt att få se det där programet med dej i!! Hihi!! Föresten, du har inga planer på att göra någon videon lägg här på bloggen? Hade vart så spänn ande att gå höra din dialekt, sen tycker jag att man får en mycket klarare bild av vem som sitter bakom skärmen;) du är bäst!
Okej mycket konstiga ord blev det där, skriva på iphonen är inte det lättaste;)
Läste precis inlägget om din möhippa, Hahahaha! Underbart! Du verkar ha riktigt fina och egensinnade vänner.
Men! Vart är de där filmklippen som du skriver om? Ett på dansen och ett på talet?
Talet har jag inte lyckats få upp, men Svåra Lenas dans ligger här: http://attvaranagonsfru.se/?p=1686
Nä..vad synd! Jag hade tyckt det var så roligt att se dig blåsa upp ballonger med näsan.
Fast du kanske kan vara hygglo och ladda upp en youtube film på det ändå här på bloggen;)
Annars tycker jag dockusåpa vore nått för dig. Tänk dig bloggen live! Det vore lovely!
Kram Susanne
Jag är en ganska ny läsare på din blogg och det är inte ofta jag skrattar högt för mig själv när jag läser blogginlägg MEN det gör jag när jag läser ditt inlägg idag. Jag kan liksom se hela scenariot med muggarna framför mig…. och sen din förvånade , men ändå lättade min när du får samtalet om att ni är erbjudna plats i programmet. Men du – det är inte vem som helst som får gå nyförlöst både på MAMA gala och På Minuten inspelning! Tänk på den… 😉
Hälsar Åsa
Hi hi helt galet! Jag såg framför mig dig i samma bild fast med en gigantisk-nästan-färdigbakad-mage.
Ni verkar ha kul i allafall!
Kram
Åh så tossigt det låter alltihop :)..
Totalförnedring för mig, jag klarar bara inte av sådant:)
Var glad att du slipper. Jätteglad:)
Kram Mrs G
Heeelt crazy!!! :)))
Hahaha, du lever ett spännande liv måste jag säga 😀 Och så tittade jag på inlägget om din möhippa också, och sen skrattade jag ännu mer! (I ögonvrån ser jag att min man tittar skeptiskt på mig när jag sitter och fnissar framför datorn.)
Men jag kände knappt igen dig, faktiskt. Jag har ju ganska nyligen upptäckt din blogg, och är bara van att se dig höggravid. Vilket du för övrigt måste snyggast i världen som, du är ju så vacker med extrakilon och mage så det är löjligt ju 🙂
Åh tusen, tusen tack. Jag var en skinny bitch innan, säger ju det 🙂 Men är man gravid så är man.
Ni är ju helt galna allihopa tillsammans.
Verkar som att du haft en riktigt bra första mammaledig dag.
Jag fnissar helt hysteriskt, herre gud vad roligt:) kram 🙂
Vilken spjuver, han till vänster som först gluttar dig under kjolen och sedan kurtiserar din mans syster! Ojojoj 🙂 Härlig bild och så roligt att höra att du trivs så bra med dina vänner. Det är nog inte alla som har sån tur och ”hittar rätt”. Ha en fin kväll. Kram!
Ah jag dööööör! Det är bara du som är med om sådan saker Emma! *asg*
Du måste ju bara berätta om dom kommer med för då ska jag lätt titta!
Kram
underbart i kvadrat.
.. eller i kvintett? vilket var nu kvintett?! 5?! nä?!
underbart.
Ååååh! Jag hade SÅ gärna velat se dig i Minuten…även om jag inte ser programmet annars…men bara för att få se en hoppetossa i annars så allvarliga tv…det hade varit kul…även om det bara skulle bli 30 sec
Kramis
Men alltså hjälp!! Roligaste på länge! 🙂