Att vara sin mammas pojke.

Vår son är väldigt lik sin pappa. Visst är det så. Han har sin pappas färger, huvudform, virvel och ögonfransar. Och lår! Sin pappas tyngdlyftarlår har han också. Visst har han lite av mig; som näsan och läpparna och den där fusk-skrattgropen som sitter mellan näsvingen och mungipan och bara syns i vissa ljus (när jag var ung var jag arg för att den liksom inte gjordes ordentligt när den ändå gjordes). Men absolut. Han har mest av pappa.

Fast!

När saker och ting inte går fort nog, som att ta sig fram på mage eller få tag i pappas glasögon, då ser han ut såhär:

Och då vet jag. Det är mammas pojke det där.
Oja.

64 kommentarer till “Att vara sin mammas pojke.

  1. Hahaaa, vilken fantastisk bild 😀 Den kommer han att skämmas över när du visar åt hans flick-/pojkvän när han är äldre 😉

  2. Haha! Känner igen mig i det här inlägget. Vår dotter är så lik sin pappa men när hon blir lite sur kommer mina drag fram 🙂

  3. Jo, visst är ni lika! Jag har ett barn som BARA är lik sin far. Förutom fötter och händer finns verkligen ingenting av mig i henne. Inte ens min mor kan se att det är mitt barn. I början sa folk att barn alltid är lika sina pappor i början, men man tycker att det borde ha givit med sig nu.

  4. Underbara bilder Emma! Samma är det hos oss, mest lik pappa till det yttre men bakom ytan är det mitt, kanske mindre charmiga, temperament som dominerar. 😉

  5. hahahaha!
    Han ser på pricken ut som Chucky the Evil Doll eller va fasiken han nu hette. Jag har en bild på min dotter där hon gör samma grimas, så jäfla underbart!

  6. Guuu vikken skithärlig bild på liten arg och frustrerad Leo, håller med Linnea M här ovan spara bilden till studentplakatet. 🙂

  7. HAHAHa underbar du är!! Härligt att se en sådan bild på Leo, han verkar ju alltid vara glad annars, eller egentligen inte, men det är ju bara det som läggs ut och då får man ju lätt en uppfattning. 🙂 Tittade på bilder i albumet på mig när jag var liten och utbrast: ”Fan vad jag måste ha varit ledsen hela tiden!”
    Mamma bara ”Va? Nej, du var världens gladaste”.
    Jag ”Nej men, jag gråter ju på typ hälften eller mer av alla bilder!”
    ”Jaha, nä, det var bara att pappa tyckte att du var så söt när du fick dina raseriutbrott så han sprang alltid efter kameran när det hände.” Hm… 😉 Man får lätt en bild av verkligheten genom bilder. Oftast sned ^^

  8. Haha – tack för ett gott skratt så här på morgonkvisten!

    Riktigt skön bild på ert lilla under.

  9. Lärdom: sitt inte på ett tyst bibliotek och läs Emmas blogg. Ingen bra idé.
    Fantastiskt rolig bild!

  10. När jag såg den sista bilden skrattade jag högt framför datorn. Vilken helt fantastiskt, underbar, bedårande liten kille!

  11. Amen dra mig baklänges, det var nog ta mig tusan det roligaste uttrycket jag sett. Grrrr liksom ; ) Hahaha sä jäkla söt!!!!

  12. Men jösses, jag skrattar ihjäl mej!! Vill spara den här bilden och ta fram när jag känner mej nere, för den får mej verkligen att skratta högt och må bra!!
    Tack Emma!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg