Att ha olivpsykos.

20120429-153536.jpg

Sitter på IKEA (jag vet! Lönesöndag! Jag är inte klok) och väntar på att mannen ska komma. Samtidigt funderar jag på olika sätt att introducera det nya olivträdet jag sjukligt nog spontanshoppade på vägen ut. Det stod liksom bara där i en liten klunga av andra träd och … Tja… Ropade på mig.

Och då var jag ju tvungen att stanna och kolla lite närmre. ”Nej” sa jag till mig själv. ”Du har tillräckligt med träd”. Precis så sa jag. Lite förmanande.
”Men titta på mig!” sa trädet. ”Jag har en trasig gren och allt. Ingen älskar mig”.

Hur står man emot den, liksom? ”Ingen älskar mig”. Det kan man ju inte bara skaka av sig och gå ifrån. Då är man ju hjärtlös, iskall, en trädhatare!

Jomensåerealltså. Ett olivträd till, ja.

13 kommentarer till “Att ha olivpsykos.

  1. More is more heter det jue 🙂
    Jag hade nog resonerat likadant inte minst eftersom jag tar död på de flesta växter jag köper.
    Alltså bra att ha lite att ta av 🙂

    Kram Mrs G

  2. Jag är likadan! Jag kollar alltid hörnan med ”överblommade” blommor som ”ingen” vill ha.. Och står där fler av samma sort, kan jag ju inte lämna någon kvar.. Det blir ju synd om den.. 🙂

  3. Då var vi på samma ställe! Mycket folk var det, men vi lyckades faktiskt få med oss allt som stod på listan. Eller nja, ett olivträd hade inte varit fel men vagnen var redan överfull…

  4. Haha, brukar också tänka så och förbarma mig över ”den fula ankungen”;) Men vad sa mannen? Fast han verkar vara en sån bra man som inte hetsar upp sig i onödan;)

  5. hahahaa, Men ååh Emma!!

    Undrar om det är något med namnen som tvingar oss att vara liiite mer …. ja, du vet 😉
    Underbar blogg förövrigt, just amazing! 🙂

    KRAMEN

Lämna ett svar till Emma Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg