klänning//chillnorway, ballerina//stylesnob, solglasögon//lespecs
De sista timmarna här.
Timmarna. Hur gick det ens så fort?
Gårdagen var som den alltid är här – stilla och varm och med en liten skvätt vemod. Vi satt på stranden och grävde med spade och letade ödlor och skrattade åt vågorna, och jag försökte hålla Buse så nära det bara gick eftersom vi snart, snart är där igen när det är dagis och tid ifrån istället för tillsammans.
Men jag ska inte tänka på det nu. Inte ännu.
På kvällen hade de dukat upp för vinprovning;
vi satt vid ett långbord precis vid havskanten och lyssnade på mångårig kunskap om grekiska viner, och som alltid i såna situationer kan jag inte låta bli att tänka på Fuffe – hans långa rader av vinplantor strax utanför huset och hans brinnande intresse, den där förmågan att ge sig tusan på något och sen genomföra det, hans mjuka suck när han berättar hur halva skörden frös ihjäl och sen den där axelryckningen
c’est la vie
som jag beundrar. Jag önskar att jag hade det där tålamodet, den där ödmjuka förmågan att resignera när livet vill annat än mig.
Själv blir jag bara envetet envis.
scarfs//lindex, smycken//icondesign, skor//h&m, linne//s’nob, byxor//h&m
Och så åt vi middag igen, såklart,
grekiska rätter fulla av sånt som fått mogna i solen; tomater och oliver och lök och röror jag inte kan namnet på men som smakar mjukt av honung och får tungan att kittla, och så gick vi tillbaka till rummet lite tidigare än vanligt för att kunna dra undan altandörrarna igen och tassa över stenplattorna och sitta ner vid poolkanten med axlarna mot varann och med fötterna i det upplysta vattnet.
Och idag åker vi hem, tillbaka, men vi pratar inte om avfärd
inte ännu.
Det har vært så gøy å få bli med på reisen deres. Tusen takk for dine vakre bilder og fine ord. God tur hjem, det blir sikkert litt godt og komme tilbake til hverdagen også;)
klem fra Angelin
Det är alltid lite vemodigt att ge sig av hemåt efter en resa. Fast sen när man kommer hem tycker man det är skönt på någe vis. Kram på dig!
har du bytt vigselring? underbara bilder och ord, som alltid!
Nej, bara temporärt. Mina riktiga är så utstående att jag river Buse med dom hela tiden och det är det inte värt. Så de får vila tills han blivit större 🙂
Tårarna trillar när jag läser dina vackra, fina, rörande rader. Gud va du berör mig.
Lotta
Det känns som om jag varit på semester själv efter att ha läst dina fina uppdateringar. Tack för välbehövliga pauser i bebisbubblan och njut av de sista timmarna!
Mm, vilken mat och hud så trevligt med vinprovning på stranden.