Idag är det sista dagen här.
Vemodigt, såklart, men samtidigt har de här dagarna varit så bra för själen att det är okej att det är slut nu. Västkusten finns ju kvar, och huset, och maten och pappas och hans frus röster i köket när vi pratar om livet och om religion och om naturvetenskap och om det viktigaste av allt; kärlek.
Och det finns ju vackert hemma också.
Flickorna med slokande öron, balibädden i morgonljuset, Busens smultron, doften av hemma. Vårt lite rangliga trädgårdsset som står ostadigt mest för att Tant grävt gropar i hela gräsmattan, väggen av lavendel och rosor och sten.
Så det är sista dagen här;
men det är okej.
Önskar dig en fin sista dag!
Kram
Så utrolig vakkert! Solnedgang og havet, I love it!
Herlig å kunne få ha det man har hos familien og samtidig komma hem til sitt eget og njuta det man inte hinner når man jobbar. Supert er det!
Väldigt vackert! Och visst är det härligt att få resa bort för en stund och andas, men den underbaraste känslan är nog allt när man får kliva in innanför dörren till sitt eget hem igen, saknade hem ♥
Njut av sista dagen! Men som du säger, det är också underbart att komma hem!
Hoppas ni får en riktigt mysig sista dag på västkusten.
Men när det är så där bitterljuvt då är det bäst.
Njut väl!
Kram