Igår var det Fru Sederblads tur att känna sig lite under isen. Jag vet inte vad det är. Kanske något i den Skånska luften? Men oavsett, det var hennes tur att känna sig nere och våran tur att vara de som åkte dit för att pigga upp.
För när man är nere är man inte alltid så sugen på att hänga inne i stan bland folk, och då kan man sannerligen behöva hembesök.
Sagt och gjort! Banditen och undertecknad ryckte ut.
Vi fick scones, fortfarande varma, och jag tryckte i mig imponerande mängder ost och ville mest prata om Hasse Aro, men det avstyrde dom snabbt. Så vi pratade om tonårshormoner istället, och huruvida sconesreceptet var Leilas eller Banditens och om det var trevligt med ny sommarvärme i veckan eller ej. Sederbladskan röstade för sommarvärme; jag och Banditen emot.
Nån måtta får det ju vara, tyckte vi. Nu är det ju ändå September.
Och ja, det där är den enda bilden jag har på Sederbladskan från gårdagen – lite suddig på väg mot diskmaskinen. Men så får det vara när man är lite hängig. Man kan ju inte alltid vara på topp.
Efter sconesen flyttade vi oss till soffan för att agera amatörpsykologer och se bekymrade ut.
Är det hösten? frågade Banditen. Pms?
Hasse Aro? frågade jag. Eller behöver du ett nytt projekt?
Sederbladskan lät oss hållas tills vi hade konstaterat att hon nog helt enkelt behövde vara hemma lite mer och ha lite mindre semester så skulle det mesta ordna upp sig.
Och så fick vi träffa den här skönheten.
Jamen, hur söt?!
Kattungar alltså, de är som balsam för själen. Det tog inte lång tid innan jag satt på golvet och jollrade till katten och frestade med snöret från Banditens fårskinnsväst och var som uppslukad. En liten grå tussboll med stora ögon, liksom. Hur ska man motstå det?
Ja.
Så var alltså gårdagens upp-peppnings-besök. Någon timme full av scones, ost, hemmaterapi och kattunge-gos. Om inte det hjälper själen så vete tusan vad.
Att läsa om er stund tillsammans får mig att bli varm i hjärtat och tänka det just det är det allra bästa vänskapen. Där man bär varandra. Hjälps åt och delar. Glädje och så väl de lite tyngre dagarna. Ha en fin onsdag!
Peppbesök av Emma tror jag är rätta medicinen 🙂 kram Diana
Precis som min 7-åriga dotter sade igår… Kärlek och vänskap är starkast i världen! Blev helt paff! Och ge den Sederbladskan är stoor varm kraaaam!
Petronella
Du måste ju vara en av världens finaste vänner, så rart att åka och pigga upp henne. Blir glad av att läsa detta <3
Stor kram
Det låter som ni är värsta peppinggänget, ni har tid, engagemang och lots of love. Visst har vi alla sådana dagar. Och kattungar, ja jisses…underbart söt!
kram Jess
http://www.annorlundaunderbara.com/okategoriserade/jag-har-greppat-52-dieten/
Jourhavande medmänniskor. Det är fint. Lycka för Sederbladskan. Hon blev garanterat på bättre humör.
Härligt med lite väninnepepp när man är låg och kattungar är också en finfin medicin mot depp. Hoppas att Sederbladskan känner sig bättre idag.
Underbart att ha och få sådana vänner i vuxen ålder. Har några sådana jag också. Sen har jag kvar de från gymnasiet, som liksom bara är stenmuren kring mig!
Och kattungar, de river murar på fler än ett sätt. 🙂
Kram och ha en härlig dag!
Vad fina ni är! Hoppas peppningen lyckades 🙂
Ååååååh, gud vad den där lilla krabaten är sööööt! Måste älska kattungar!!!
Kram
Undrar bara vart man ska ringa för att få ett sådant ädelt besök när man känner sig nere? Har ni vägarna förbi Småland så ligger jag här i soffan, utarbetad å med en kraftigt osexig förkylning. Hade behövt stöd av en enarmad bandit & av dig du ödmjuka livsglada själ. Men jag är ju glad att jag kan följa dig via bloggen. Onsdagskramar Maria
Härligt med vänskap, speciellt kravlös äkta sådan 🙂 Härlig poncho du har! Gillar dessutom Sederbladskans brallor! Skön onsdag!
Vilken speciell vänskap ni har, härligt. Jag hoppas att Fru Sederblad mår bättre nu!
Ha en fin dag,
Kram, Marèse
Åhh vad mysigt och gulligt att ni åkte och hälsade på hos Sederbladskan. Ni kanske kunde komma till mig i Närke. Jag behöver också lite pepptalk och tror ni skulle vara rätt medicin.
Kram på er allihop!
Helena
Var kan man beställa lite Emma, fru Sederblad och banditkärlek? Känner att det borde vara receptfritt läkemedel i form av hembesök från er nu så här i det begynnande mörkret. <3
Kattungar! Det är väl en väldigt viktig del av livet.
Skulle kanske eventuellt vara att vänner är viktigare 🙂
Hoppas att fru S kan njuta av kattungen. Och ert underbara sällskap.
Post-semester-depp. Det är ju en klassiker, tyvärr. Man har längtat och planerat och sett fram emot det så himla länge, och sen är det plötsligt bara över. Så ja, deppen är nog en del av det.
Hej Emma,
Åh dina bilder! Sååå snygga är de, nyfiken hur du redigerar dem… vill jättegärna ha några fototips 🙂
/mvh Ulrica
Skönt med vänner som kan peppa upp.
Sötaste kissen!
Jag har chansen att bli Veckans blogg hos Besökstoppen (http://bloggar.besökstoppen.se). Man röstar i högerspalten genom att klicka på Junitjej och på RÖSTA-knappen. Jag skulle bli väldigt glad om du ville rösta på mig!
Ha en trevlig kväll!
Så himla fint för Angela att ni kunde dyka upp där när hon behövde det som mest 🙂
Åh vilka fina bilder! Och kattungen?!! Gudars.
Det är ljuvligt att ha vänner som peppar en när man behöver det… goa ni e… fortsätt alltid ta hand om varandra… =) Kram kram Mia
Gött med sådana vänner som Er, men man måste få känna sig nere för att känna sig ”uppe” igen! 🙂
Hoppas att hon piggnar till snart… (så glad för att kunna kommentera igen!)
Fina vänner är ju bästa peppen när deppet kommer till en!
Den där ponchon är ju bara såå fin!!
Kram fredrika
Bästa myset när vännerna kommer om man behöver!
Tror det är ganska vanligt fenomen att känna att ”allt är över” lite när sommaren
går mot sitt slut och hösten börjar, även om den är härlig=)
Kramar
Adela
Så fint att stötta och kunna ställa upp för sin vän! Tjejpepp är allt bra det:) Underbart inlägg och oj vilket söt katt!
Vilken underbar blogg du har!! Undrar om du kan hjälpa mig med lite funderingar över Hunters korta stövlar.. Är de normala i storleken, smala eller normala i fotbredden och tror du de passar fast man har lite bredare vader??? Kram Ann-Sofie
Hej!
Om du menar stövlarna (inte bootsen) så vet jag inte om jag kan hjälpa. De jag har i den korta modellen är i en större storlek än vanligt eftersom jag var preggo när jag köpte dom, så jag har skitsvårt för att avgöra om de är ”normala” eller inte eftersom jag inte har min normala storlek :/
Det måste vara hösten som är på intågande. Jag kände mig också lite nedslagen igår, energin tog slut och de positiva tankarna ville inte infinna sig….Idag tar jag nya tag! 🙂