Det är ju inte bara Tooka som bor med oss i det lutande huset.
Även Tant huserar här.
Och om Tooka är som en fransk, småneurotisk supermodell så är Tant familjens rosa bubbelgum; hon är en stor, bufflig, genomsnäll klump som är hund långt ut i tåspetsarna. Hon är bara på något sätt, lika glad och valpigt naiv som Tooka är svårmodig och sur.
Jag kan inte ens tänka mig hur livet skulle vara utan henne.
Tant köptes från två eminenta herrar ute i Nacka när Tooka var runt 16 veckor gammal och det blev tydligt att salukis bör vara två. Redan då var hon korpulent och yvig; krälade över mig med överlycklig frenesi och rultade runt på gårdsplanen utan någon som helst kontroll över sin egna kropp och utan några som helst bekymmer i världen vilande på sina axlar. Och så har det på något sätt fortsatt; hon har alltid varit aningen för fluffig och aningen för obekymrad; veterinärer som ställt henne på vågen har skrattat rakt ut och frågat
hur är det ens möjligt? hon är ju vinthund!
Och ja. Det kan man ju fråga sig. Hon är helt enkelt bara en bastant dam som understryker teorin om att hungriga människor är sura människor. Det har till och med tagits tester för att se om hon möjligtvis kan tänkas ha något problem med sköldkörteln, men nej.
Tant är bara mätt och lycklig, helt enkelt.
Och vem kan klaga på det?
Precis som sin syster är det husets mjukaste platser som gäller, men till skillnad från Tooka vill hon inte ligga under täcket och trycka sin beniga bakdel mot den som råkar ligga närmast. Det är fördelen med underhudsfett; det blir för varmt. Så hon ligger snällt i fotänden och salukisuckar av njutning, sträcker bara fram huvudet då och då för att få en hand som kliar henne mellan öronen eller stryker hennes nos. Och Busen är hennes ögonsten; han kan klättra, krama, pussa, leka bäst han vill; hon står bara orubblig och nöjd med snällt viftande svans och tar emot vad han än har att erbjuda och när det är dags för mat är hon förste spekulant på platsen bredvid barnstolen – man vet ju aldrig vad som kan dimpa ner från en tvååring.
Hon är vår stjärna; vår svanssvepande, lyckliga 24-kilos-saluki med Sveriges mjukaste sammetspäls och ortens vackraste ögon.
Utan Tant är familjen inte komplett.
Så är det bara.
Jag gillar Tant, en livsnjutare med hjärtat på rätta stället.
Åhhh herregud vad vackert du skriver, har sagt det förr men shit jag smäller av….Du kan verkligen förmedla kärlek, måla orden levande, klä dom med kärlek och jag bara sitter och ler.
Tack än en gång för dina vackra, helt underbara texter <3
Kram
what she said <3
Så ljuvlig hon är. Utan våra hundar är husen så konstigt tomma. Kram
Alltså, jag vill direkt leta upp en uppfödare och köpa en hund. Du skriver in en känsla rakt in i hjärtat!
Hej Tant!
Så vacker hon är, Tant. Man blir ju så oerhört sugen på hund när man ser dina fina bilder och läser beskrivningarna.
🙂
Vilka fantastiska hundar du har! <3
Då var det bestämt! Efter att ha läst texterna om Tant och Tooka, är det klart att jag, min sambo och vår nuvarande hund Maxx BEHÖVER en Saluki (eller två, hehe..) i våra liv.
PS. Tack för att du skriver så otroligt vackert, oavsett om det handlar om djupa ting eller bara diskmedel så blir det så vackert och en ren fröjd att läsa.
Sedan jag sett bilder på dessa fantastiska hundar på din blogg är jag övertygad – ingen tar lika gosigt vackra bilder på hundar som du.
Härligt med fluffiga och mulliga salukis som älskar så busar!
Kraam
Petronella
* som älskar små busar…
Blir alldeles varm när jag läser detta fina inlägg.
Du kan verkligen konsten att skriva…
Kram Anna
Hahhah, guuud va du beskriver dina jyckar underbart 😀
Får mig alltid ett skratt ända från tårna 😀
Kram Åsa
Kan du inte visa någon bild på Tant o Tooka när de var valpar?
Ska se vad jag kan hitta 🙂
Blir helt varm i hjertet av hvor fint du skriver, skulle ønske jeg hadde en brøkdel av den egenskapen. 🙂 Tant (og Tooka) er jo så fina! Sitter her å saknar min lilla Bosse som er hemma. 🙂
Klemmer
Underbara, härligaste tant! Som i likhet med sin syster har ett störtskönt namn 🙂
När du skriver om era flickor vill man ju bara grabba åt sig första tillgängliga saluki. Risken finns att uppfödare runt om i landet blir nerringda nu… ;).
Kram på er!
Vad fint!
Kramar
Åh vilken fin kärleksförklaring från en matte till sin hund! Vinthundar är så vackra och graciösa tycker jag. Efter några år som hundlösa har vi sedan tre veckor tillbaka en liten valp här hemma, och trots att vi suckar över vassa små tänder och pölar på ställen vi knappt visste fanns så känns det som om hon verkligen är en i familjen:)
Tant låter som en dam som vet hur man lever livet!
Kram
Åh så mycket kärlek, så mycket personlighet som måste finnas för helheten! Fantastiskt fina porträtt av de två fyrbenta!
Så fina hundar och du skriver så fint & detaljerat om dom
Jag vill precis som Ella här ovan se bilder på Tant och Tooka när de var valpar. 🙂 Underbara, underbara hundar! Fantastisk vacker text också.
Jag ääälskar när du berättar om Tooka och Tant, de tycks verkligen vara två damer med mycket egna personligheter. Jag och sambon längtar tills vi kan ha en egen liten personlig hund! Stor kram och trevlig helg!
Så underbart det måste vara att få vara hund i er familj. Ser ut som de stormtrivs;). Hur får dj dina bilder så fint ”dammiga”, ”pastelliga”?
Ja en fantastisk dag !
Hon borde gänga vår Baqir, 33 kg fat and happy saluki. Hrmm, trots dietfoder för överviktiga labradorer…
Krama henne från Backe som nog gärna sjunger som i ngn av Madagaskar- filmerna; hon ska va tjock, hon ska va mullig…
Ååå. Jag får tårar i ögonen, så fint skriver du. Får starka funderingar på en till luki så att dem får vara två..